Gråt inte vid min grav
Jag finns inte där
Jag finns i solens
Spegelblänk på fjärden
Jag finns i vindens lek
över böljande sädesfälten
Och när Du i tidig morgon
Väcks av fåglars kvitter
Är det min röst Du hör
Så gråt inte vid min grav
Jag är inte död
(Okänd författare)

Död Något mörkt Skrämmande Men så naturligt Man föds och sen lever man ett tag sen dör man Hur länge kan man inte själv bestämma Total maktlöshet Utlämnad till högre makter Ingen slipper Den känslan Av sorg Tomhet Blödande sår inuti i en Elden Kylan Paniken Död Det sista man gör i livet Är att dö... Att skapa sorg hos andra Ilska och tårar (Morticia 28:e januari -98) Pappa Förebild och mentor En hjälpande hand Kunskapen som bara du har Så mycket Så många års erfarenhet Snart är avståndet mellan oss i mil långt När du hjälpt mig att flytta Dubbelt så gammal som jag är Stor livserfarenhet (Morticia 10:e november -97) Tröst Hållar armarna runt kudden Och försöker sluta tänka Och glömma För några timmar vad som borde göras Och istället sova Men hur ska jag kunna det Jag vågar knappt blunda Blinkar jag för länge så får jag panik Kryper under täcket Och hoppas drömmarna tar mig snabbt Och att natten inte störs av smärta och mardrömmar Vill bara få lite lugn och ro Sova några timmar per dygn Och en lugn tillvaro utan ständing oro och panik (Morticia 31:a januari -00) Ett foto som pappa tog mars 2000 när han var hos farmor och farfar. Farfar fyllde 80 år. Farmor fyllde 80 år ett par dagar efter att pappa dog. Att hon, som är så sjuk sen så många år, överlevde sin son känns konstigt. Hon har varit död, men överlevt. Så stark, envis. I december 2003 så somnade hon in. Då orkade hennes trasiga sjuka kropp inte leva längre.

UPP

Index - QuickIndex © 1982-2015 Morticia