Projekt Prosa
Åtrå
Den starkaste känslan av de alla
Den underbaraste känsla
Kraften mellan två människor
Känslan av att behöva
Kärleken som kryddas
Ömheten som växer
För länge sen
Sågs vi
Smekningarna, kraften och känslan mellan oss
Som att drömma
Så vacker du är
Ditt långa mjuka hår
Din mjuka fina kropp
Händerna leker små lekar på oss
Utan regler
Drömde oss bort
Förbjuden kärlek
Förbjuden lek
Men så vackert vi hade det
Du och jag
Åren har gått
Tänker tillbaka på oss ibland
Varför dog kraften bort?
Möter dig som vän
Din lilla dotter ler som du gjorde
Så lika med er svarta långa hår
Händerna lika
Hon håller sin unge vän i handen
6 år och hon ska gifta sig...
Vi säger
"ses igen"
ler lite
din fru kommer och lägger armen om din midja
Vilket vackert par
"Må livet vilja Er väl..."
Minns dig än idag...
Min vän...
Vår kraft
Vi fick aldrig säga "goodbye"
Men jag minns våra nätter
De är etsade i mitt minne
De dör med mig
Inte en dag tidigare
Det vi sa
Det vi gjorde
Allt så vacker
(1:a september 1997)
Till menyn
Läppstift
Röda som blod färgar jag mina läppar
Kysser dig på halsen
Målmedvetet
Det lyser på håll
En vacker kyss
Svart som synden lyser mina läppar
En svart kyss
Lika svart som natten
Är det en syndfull kyss?
Eller är det som vilken kyss som helst
Du putar med läpparna framför speglen min vän
I profil så ser det väldigt kul ut
Som om du ska ge dig själv en puss
Varsamt lägger du på färgen du med omsorg valt
För att matcha din klänning
Du dansar ut i natten
Som en ängel glider du fram
Vacker och med glimten i ögat
Vad fångar du i natt
Min vän?
(2:a september 1997)
Till menyn
Skor
Dina fötter dansar så vackert
Balettskor i rosa på fötterna
Lilla flicka
Bara 7 år
Dansar som en gudinna
över golvet
Du ler med hela kroppen
Nya skor
Så lycklig
Lilla flicka
Dansar som en älva över golvet
Håret flyget omkring
Alla ser dig
Den söta lilla flickan
Du springer ut på gatan
Dansat klart för dagen
Du ska hem och sova
Du hänger dina nya balettskor
Brevid sängen
De skimrar i lampljuset
Rosa-guld-silver...
Drömmer om molnens mjukhet
Om vänners påhitt
Lillebrodern och din mor och far
Drömmer om allt
Så beskymmerslöst
Så lycklig
Med nya skor
(3:e september 1997)
Till menyn
Undersökning
Samlar mig för att tänka
Vad var det de sa?
Röntgen bilden visa tydigt att du har tumörer i magen
Cancer?
Måste genomgå fler undersökningar
oki...
Vad har jag för val
Tänkte raka av mig håret
Vill ju inte tappa det
Det skickade mig till en annan klinik
Där de skulle titta hur tarmen ser ut inifrån
Fick Valium och morfin sprutor
För att slappna av
Sen skickade de mig till en annan klinik
Där de skulle se hur mina äggstockar såg ut
Fick se knutorna på ultraljudsskärmen
stora som tomater
Såg rätt kul ut
De skulle göra en titthålsundersökning
Ganska snart
På ett annat sjukhus
Rädd och liten
ensam på tåget
en tidig morgon
På väg till ett besked
En måndag och jag anlände
Till provtagningen
Till alla dessa prov som ska tas före en operation
Ensam på jorden
På detta stora sjukhus
Ännu en ultraljudsundersökning
Läkaren förklarade hur de skulle operera mig
Jag lyssnade intressant
Gick med på att de fick ta bort att som var sjukt
Somnade någon timme innan jag skulle väckas
Den stora dagen var inne
Jag skulle undersökas i narkos
(Jag är snällare då)
Det sista jag sa innan narkosen tagit bort medvetande var
"Ha en kul operation"
de tittade konstigt på mig
Det var inte cancer
Endomertrios heter sjukdomen
En plågsam sjukdom
(Se även Blod)
(4:e september 1997)
Till menyn
Svartsjuk
Du lovade mig Guld & Gröna skogar
Men dina blickar var onda
Du förbjöd mig allt
Fick inte ens prata i telefon
Inte med någon, utan att du lyssnade
Du frågade ut mig varje dag när jag kom hem från skolan
Du sa att det var för du älskade mig
Men att kväva någon av kärlek är väl inte kärlek?
Minns dina ord
Du skrev i ilska
Du slog sönder dörrar, möbler...
Allt gjorde du för att visa din kärlek
Du skrämde mig till tystnad
Jag försökte bryta
Men det gick inte
Jag gömde mig
Men du fann mig
En dag så krävde jag in nycklen
Du åkte ut
Det tog åtta månader att bli kvitt dig
Förvånad och arg gick du ut
Hem till ditt
Två dagar senare kom du hem med en ny tjej
Ni satt en våning upp på balkongen
Du berättade om horan en våning ner
Hur otrogen jag varit
Hur sviken du var
Hon tyckte synd om dig
Hon försvann ur ditt liv lika snabt som hon kom
Du kvävde henne också
Många har du trackaserat
Du finner en tjej på en båt
Hon tror du räddar henne från livet i Norrland
Ni gifter er
Hon blir med barn
Jag log när hon flydde hem
Tog tåget från dig
Höggravid med ditt barn
Såg dig för ett tag sen
Ny tjej igen
En ung tjej - max 20 år
Hon tror på dina löften om ett bra liv
Ni bodde ihop i en stor lägenhet
Men ni tvingades flytta
Grannarna ville ha bort er
"Ett bra liv?"
Din svartsjuka är som ett dödligt gift
Än så har du bara skördat folks själar
Längs din väg
Och jag lovade mig att aldrig lita på löften mer
Att aldrig stanna hos en svartsjuk person
För det är den farligaste sjukdomen av de alla
Jag hoppas att du någon gång i livet finner sann lycka
Där du slipper hota och skrämma
Styra och lås in
Men innerst inne vet jag att du nog alltid kommer att vara sjuk
När jag möte dig i affären så ryser jag
Trots alla år som gått
Minns hur du hotade mig
Skrämde mig
(5:e september 1997)
Till menyn
Öm
Mina regnvåta fötter
efter alla steg
Trötta och onda
Min nacke
efter ryggsäckens
alla kilo
Som mitt huvud efter en fysiskt
ansträngande dag.
Som livet kan bli ibland när man
vill mer än vad som är möjligt
Men jag tror att man klarar mer än man tro
Om bara viljan finns
En blind kyss
en smekning
och allt jobbigt
försvinner snabbt bort
Och man stiger in i ett
varmt rus
En hand i min
Förbindelse till en annan
Som en länk, ett band
Hör ihop
Lycka
Värme
Ett varmt leende
En öm blick
Att vakna på nytt
Att födas på nytt
Atrt återfå livet
När allt varit så tungt
(6:e september 1997)
Till menyn
Längre
Jag känner inte dig längre
Vet inte var du bor
Vad du gör
Bästisar var vi under många år
Oskiljaktiga
Inget kunde komma emellan oss
Trodde vi då
Men eftersom vi växte och blev äldre
Gled vi isär
Och du försvann en dag ur mitt liv
Och jag ur ditt
Du flyttade och jag bodde kvar
Du träffade en man och gifte dig
Fick barn och egen familj
Jag är glad för din skull
Det har gått bra för dig
Du blev av med han som skadade dig och kränkte dig
Du är lycklig nu
Även om det säket är jobbigt att ha barn och familj tidigt
Vi har inte setts på många år nu
Jag vet var du bor
Ungefär
För mig räcker det
Jag vet om du vet var jag bor
Det gör inget
Vi vet att vi finns
På var sitt höll
Utan band till varandra längre
Livet har gått vidare
Det trodde inte när vi var små
(7:e september 1997)
Till menyn
Vatten
Skrämmer mig
Kan inte simma
Stora hav, små sjöar
Spelar ingen roll
Ser farligt ut
Är farligt
Vatten...
Livsviktigt
En farlig nödvändigthet
Men man måste ju inte hoppas ner i en sjö
Det är ju frivilligt
Man måste bara få i sig vatten
Men det kan man ju stå ut med
Hjärtat stannar och jag får panik
Ser vattnet från bron
Säker på att jag ska dö
Även om det är många meter ner
Jag kan ju falla i
Räcket är i och för sig högt
Men för mig så spelar det ingen roll
Det finns vatten under
Alltså dör jag
Kan vakna på natten
Av en mardröm
Hundra procent säker på att jag dött
Drunkningsdöden
(8:e september 1997)
Till menyn
Grönast
Såg träden utanför tåget på hemresan
Fortfarande som om det vore leva i vårtid
Molnen formar skulpturer i himlen
Vackra former
Ler
Skulle vilja hoppa genom de
Känna på de
Lukta på de
Ser en liten bäck och en liten stuga
Mitt ute i skogen
Såg ensamt ut
Men lugnt
Några kvinnor talar ivrigt bakom mig
Om deras liv
Familjer, barn och jobben
Det ser nog inte hur vackert det är utanför
Då hade de också suttit förstummade och tittat ut
Träden som är som konstverk
Skapade för att ge oss syre
Sjöarna som ligger som speglar utmed resvägen
Man kan se molnen i de
Som om den nästan var i vattnet
Små vågor på vattnet
(9:e september 1997)
Till menyn
Karl
Första tanken är på Karl
Killen som drog till Indien för att utveckla sig själv
Har inte träffat honom men än någon gång sen dess
Han hade i alla fall vissa problem med att ta sig in i något land
Visum saknades visst
Men han kom fram och han kom hem
Hade säkert fått uppleva saker som gav honom en del
Fått se fattigdom och lidande
Glädje och enorm lycka
Allt sånt som hör livet till
Indien... Ett stort mäktigt land
Alla dessa provinser
Alla dessa människor
Som bara finns där
Som lever där
På andra sidan klotet
Samma klot som vi lever på
Det runda ni vet som snurrar runt solen
(10:e september 1997)
Till menyn
Vinden
1959
Living as an angel in the
Place that I was born
Living on air
Living in heaven
Giving the lie down, in line
To the
There’s my heaven
And I know
Which way the wind blows
In nineteen fifty-nine
Which way the wind blows
In nineteen fifty-nine
And the wind blows still
And the wind blows wild again
For a little child can never kill this clean
This way
And it feels like me todayy
Tell me
Do you feel the same?
Isabelle?
Or do you feel like nineteen fifty-nine?
...Do you feel like nineteen fifty-nine?
And the wind blows wild again
And the wind blows wild
In nineteen fifty-nine
In fifty-nine
Isabelle
Do you, do you feel the same?
Come with me
Like a little child
Like another gun
Like homeless, restless. known to none, like
Way beyond the line
Like it never was
In nineteen fifty-nine
©Andrew Eldritch (The Sisters Of Mercy)
Som vinden som slår mot mitt fönster
Stormvaring utfärdad
Vilka krafter
Vilket ljud
Skrämmande och lugnande
Vinden välter omkring
Donar igenom samhälle
Viner i väggar
Väcker en om natten
Vaggar en till sömns
Tar bort höstlöven på träden
Samlar de i högar för att vinden ska ta tag i de
Och blåsa ut de i cirklar
Som ett barn som river runt sina saker
Bara för att testa hur det blir
Vänder upp och ner på tankarna
Susar förbi
Stannar mellan husen och virvlar till
För att samla ny kraft
(11:e september 1997)
Andra texter/dikter jag skrivit med Vinden som
inspirationskälla
Till menyn
Viktigt
Är det viktigaste att man blir frisk?
Eller att man kan föda barn?
Är man inte kvinna utan äggstockar/livmoder?
Varför är vissa så fixerade vid barnafödandet?
Själv så vill jag bara bli frisk
Slippa alla smärtor
Slippa krampen
Kunna leva som vanligt
Men när man får veta av kvinnor som tror sig veta
"Du kommer att ångra dig"
"Hur kan du bara tänka på dig själv"
"Men barn som är så söta"
Det låtar kanske hårt när jag berättar att jag
"frivilligt" tar bort möjligheten
När många kämpar i år för att bli gravida
Men de vill ju föda barn
Jag vill bli frisk
Dessutom så är chansen liten att min kropp kan låta ett foster bli ett barn
Sjukdomen kan ha tagit bort den möjligheten för mig
Är det viktigaste för en kvinna att föda ett barn?
Är man mindre värd utan den förmågan?
(12:e september 1997)
Till menyn
Läsa
Finner inte ordet
Söker genom bok efter bok
Desperat som en galen mördare på natten
Måste hitta
Vad var det det hette?
Som en faktasökande nattuggla
Klockan blir senare och senare
Hinner lyssna på samma skiva 10 gånger
Dyker ner i böckernas värld
Flyr bort från den hårda verkligheten
In i drömmarnas och fantasins värld
En skön flykt
Samlar mig för att tänka
Vad var det jag läste
En meningen med invecklade ord
Utan betydelse
Bra ord
Av alla min böcker så har jag en som betyder mer än alla andra
En som jag kan läsa om och om igen
En bok full av tankar
Jag kan inte leva efter den alltid
Så jag syndar
Men mycket i den är spännande
Nästan lite övernaturligt
Om en man som gör mirakel
Som en magiker som lämnar spår efter sig
(13:e september 1997)
Till menyn
Familj
En sammanslutning av människor
Ofta med biologisk anknytning till varandra
Brukar träffas regelbundet
Vid helger och högstidsdagar
Nästan som en sekt
Där alla ska uppföra sig på ett visst sätt
Passa in och inte avvika för mycket
Man kan då falla bort
Man kan vara släktens svarta får
Den som trotsat för mycket
Som gör tvärtemot vad de andra finner accepterbart
Normen är viktig
Vad ska släkten säga?
Så viktigt att vara älskad
Så viktigt att finns till
Så nära som möjligt
Inte för det egentligen är så att det biologiska är det viktigaste
Men de flesta anser det
Att de ska ha rättigheter man inte skulle ge andra
Fördelar i livet
Familjen
Utan den skulle man inte finnas
Men för den sakens skull ska man inte offra sig
Ömsesidig respekt, annars ingen alls
(14:e september 1997)
Till menyn
Tanke
Som en viskning inombords
Ska jag göra det eller inte
Tänk om de säger nej
Vägrar låta mig bestämma själv
Över mitt liv
Efter alla dessa år av lidande
Ett nej betyder att åren blir många fler
Och lidandet större
Samlar mig för att tanka
Vill ju veta allt
Säga rätt saker
Tänka rätt
Vilja våga tänka tanken
Ta rätt beslut
För resten av mitt liv
Ett beslut som påverkar många
Men allra mest mig
Och det är väl så att då ska jag själv bestämma
Men jag måste ju veta mellan vad jag ska bestämma
Alternativen är ju inte så roliga
Tanken på att leva som jag tvingas gör nu skrämmer dock mer
Innerst inne bestämde jag mig redan förra året
Men nu känns allt så overkligt igen
Som att börja om
På nytt
Sitter ner och tänker
Läser allt jag kommer över
Vill veta allt
(15:e september 1997)
Till menyn
Måndag
Dagen som jag/mitt liv passerade snabbt igår
Stressade lite för mycket, var väldigt trött och skakig igår
Sov ett par timmar på kvällen
Åt lite pasta och en skum sås
Var så hungrig
Vissa dagar blir det lite mat
Pengarna ska ju räcka så länge
Maten ska betalas
Jag gillar inte måndagar
Det borde vara så att man inte jobbat/pluggat efter en ledig dag
Tänk vad skönt
Men kanske då även ledigheten blivit jobbig
Men måndagarna skulle plockas bort
Framför allt den tiden som är före 13.00
Och ersättas med ett par timmar natt
Mina veckor är för sömnfattiga
Igår så tog jag fram en bild
En vacker bild
Jag pratade lite med de andra på skolan
Drack lite vatten med TreoComp i
Samlar ihop mina saker
Ska städa lite grann
Städa bort gårdagen
Måndagen
(16:e september 1997)
Till menyn
Ånger
Som ett fattat beslut borde vara för evigt
Som ett sagt ord borde gälla
Som en handling som redan blivit gjord
Orden som bara råkade falla ur
Sårar och förödmjukad
Ledsen, men visar inga tecken på nederlag
Måste se stark ut
Inte visa den delen som gråter
Varför ångrar aldrig de något
De som äger orden
Handlingarna som skadar
De som tror de på något sätt är bättre
Somnar lugnt in
Ingen ska få röra igen
Ingen ska få trycka ner
Drömmarnas rike
Liten vän som står ensam
Låt de aldrig vinna
Låt de aldrig få känna att de har rätt
Liten vän - ögonen är din spegel
Kramar din hand i jackan
Vänder bort och går hem
Ännu en dag till spillo
Ännu en dag så själv
(17:e september 1997)
Till menyn
Ge
mig andrum så jag inte kvävs
mig yta så jag inte stängs in
mig kärlek så jag inte tynar bort
mig så jag kan ge tillbaka
mig allt och jag delar ut
dig själv ro och du mår bättre
dig tid och livet kommer närmare
dig kärlek och du lär dig älska
dig luft så du kan andas
dig allt och du kan dela med alla
(18:e september 1997)
Till menyn
Slut
På energin som ska få mig att vakna
Är så trött
Sover för lite
Men när jag flyttat så blir det mer tid för sömn
Slipper alla nätter av saknad
Alla dessa telefonsamtal
Vill inte lägga på
Samtalet för inte ta slut
Slut på tid för att tänka och vila
Vill låna mer tid av någon
Men alla vill behålla sin för sig själv
Jag kan förstå dom
Tid finns ju inte
Det är ingen man kan ge bort, låna ut, sälja
Bara något som finns
Undrar om någon vet varför egentligen
(19:e september 1997)
Till menyn
Figur
Som en gestalt som lämnar skuggor efter sig
Något skapas i lera och formas med varma händer
En kropp så vacker
Blicken avslöjar allt
Leran stelnar i rummet
För att brännas i ugnen
Glaceras i svart
Blank står den och glänser i fönstret
En kvinna går förbi och ler
Munnen formar ord
Men glaset är mellan
Hon talar till figuren i fönstret
Solen belyser gestalten så den ser levande ut
Som en varelse som skulle kunna hoppa ner på golvet
Och springa runt och hitta på hyss
Eller krypa ner i sängen och sno min kudde
(20:e september 1997)
Till menyn
Feber
Kokhet
Yrar mig bort
Minns ingenting
Har jag druckit tillräckligt
Ska jag ta tabletterna
Eller ska jag låta kroppen själv läka ut
Drömmer om fåglar som flyger genom berg och sten
Plantor som äter grus
Yr och bortkopplad från verkligheten
Snurrar runt
Ta tag i mig och följ med
Till landet där allt kan hända
Där inget finns och allt finns
Men ingen bryr sig heller
Alla är feberyra och frånvarande
Ingen vet varför
(21:a september 1997)
Till menyn
Väntan
På något skrämmande
Men kanske inte farligt
Hotfullt men inte skadligt
Osäkert på varför jag sitter här
Bara väntar
Men det skrämmer inte mig
En tickande klocka talar o för mig att jag väntar
Den ser till att man inte somnar
Att man inte blir för lugn
Utan är på sin vakt
Inte för avslappnad
Nivån av stress i blodet ska vara konstant hög
Pulsen ska kännas i huvudet
Dunk dunk dunk dunk dunk dunk dunk dunk dunk
Sträcker mig efter lite dricka
Ännu är allt som innan
Vad jag än väntar på så har det inte inträffat
Men eftersom jag inte vet vad jag väntar på så kan jag
ju inte vet om jag skulle märkt något
Kanske så har det hänt men jag har inte märkt något
Eller så kommer det inte att hända något
Lurad till att tro, hoppas, vänta, tänka, kanske till och med leva
Samlar ihop mina tankar
Vill resa mig upp och gå
Lämna denna eviga väntan bakom mig och börja ett nytt liv
Där jag får bestämma över mig själv, över mitt liv, över min väntan
Blundar och tänker på hur det skulle kunna bli
Och inser att det är det jag väntat på
LIVET
(22:a september 1997)
Till menyn
Syster
En liten flicka
Född med kejsarsnitt
Inte akut
En biologisk syster
Drygt 18 år har gått
Liten blivit stor
Ses inte så ofta längre
Men banden finns kvar
Jag var åtta när du damp in i mitt liv
Klart det även varit jobbigt
En liten flicka kan ju mer än vuxna tror
Det gäller även dig
Vet sällan var du är
Vad du gör
Men jag vet att du fixar ditt liv
Så länge du låter bli alla mina fotspår
(23:e september 1997)
Till menyn
Jämnt
Slättar över livet misstag
Fyller kroppen långsamt
En ny kick som susar igenom
Fryser och blir varm samtidigt
Allt utanför ögonen är vackert
Inga beskymmer finns kvar
Andas lugnt och kroppen hinner med
Huvudvärken är borta
Rynkorna i pannan likaså
Kan se hur allt rör sig utan att bli yr
Somnar lugnt och försöker drömma
Men kemiska preparat i kroppen minska den möjligheten
Men varför drömma?
Jag blir ju bara rädd
Bättre att bara sova
(24:e september 1997)
Till menyn
Kär
Kan man vara kär i livet?
I en årstid?
Så kär att man tassar omkring och ler
Men blanka ögon
När höstlöven börjar befolka träden
Överösa oss med de röda-gula-oranga löven
På gräsmattan
På gångstigarna
Kan man det?
Vara kär i en årstid?
Och i livet?
Det är väl inte omöjligt
Så länge känslorna är sanna
Ser du trädet?
Det som lyser ikapp med min glädje
Solen som leker med skuggorna
Höstvinden busar lite med en liten fluga
Och en liten fågel leker med ett löv som dansar en höstvals
(25:e september 1997)
Till menyn
Schysst
Sommaren det där året var så annorlunda alla andra somrar
Overklig på något sätt
Vi var så små
Bara barn som lekte på en äng
Gungade och byggde sandslott
Äkta vänskap
Små barn som kundde allt
Som ville allt
Begränsningarna fanns inte
Världen låg framför våra fötter
Vi ägde livet
Vi satt uppe så länge att föräldrarna hann somna
Spelade spel och pratade
Jag ler när jag tänker tillbaka på våra äventyr
Åren gick och vi fortsatte träffas då och då
Men efterhand så förändrades allt
Vi växte ifrån varandra utan att vi märkte det
Men än idag så minns jag
Två små tjejer som växte upp
Som lekte med dockor och gungade
"Gör din dotter så idag?"
Du var min bästis då
I min själ så är du det än
Vi svek aldrig varandra
Vi kunde säga förlåt och sen skratta igen
(26:e september 1997)
Till menyn
Under
Det var som ett under att jag inte lappade till bimbosarna på snabbmatstället i city
De satt och hånade allt och alla
Skrattade högt åt alla som gick förbi
Gjorde grimaser och kommenterade allt väldigt negativt
Tre småbrudar
Väldigt osäkra på sig själva
Mobbare
Rädda för att själva sättas åt
Det hade ju inte hjälp att lappa till dom
Men det de sa om killen utanför
Han med Gaytröjan
Eller till damen vid bordet brevid
Gjorde mig väldigt arg
Ville försvara de som dömdes till offer
Kanske för ingen försvarade mig när jag var liten
För ingen tog min sida
Men jag valde att gå
Ta tunnelbanan bort från flickorna
Jag vet ju att det är de som mår sämst - innerst inne
Men det hjälper ju inte deras offer
Deras klasskamrater som drömmer mardrömmar om dom
De som inte vågar gå till skolan
De som väljer att gå omvägar för att slippa höra deras ord
De som skulle vilja gör de jag ville
Men som i sista stund tänker efter
Våld löser ju inget
(27:e september 1997)
Till menyn
Svår
Sak att berätta
Svår sak att tala om
Att bara tänka tanken är ju jobbigt
Att då dela den med andra
Som jag inte känner är ännu värre
Att öppna mig och berätta vad jag ska välja
Vad jag ska göra med min kropp
Att bara tänka tanken är för många helt omöjlig
För mig är det självklart
Ingen återvändo
Jag vet
Det gäller resten av mitt liv
Jag vet
Det påverkar fler i omgivningen
Jag vet
Och jag bryr mig om det
Men det är inte tillräckliga skäl för att välja något annat
Det är inte de som ska leva i min kropp
Det är inte de som känner det jag känner
Det är bara jag som kan göra det
Jag vet att mitt beslut kan såra människor
Det är inte därför jag gör det
Jag vill inte såra någon
Men innerst inne vet jag att jag gör rätt
Och jag bara hoppas att alla de som inte förstår kommer att inse det
Men jag får ge de tid
Att tänka och kanske fråga
Jag har ju haft tid
Nästan 12 år
Har ju alltid vetat
På något sätt inom mig
Att det som för nästan alla är självklart skulle bli omöjligt för mig
Och ändå känner jag ingen sorg över det
Har väl hunnit anpassa mig under alla år
Tänkt en del och kommit på en del
Vad som är viktigt och oviktigt
Ska bara berätta och förklara
Det blir svårt
Kan såra
Jag vet
Men jag måste
(28:e september 1997)
Till menyn
Ensamare
Än hon på bänken där borta
Men bara inom mig
Mycket folk runt omkring
Telefonen ringer stup i ett
E-mailen bara väller in
Men känslan dyker upp ibland
Det är helt naturligt
Att få panikångest när man sitter och äter
Att känna hur hjärtat stannar till
Hur luften tar slut
Yrslen komma
Det hör till
Jag är inte ensam
Jag är inte själv
Har massor med folk runt mig hela tiden
Och när jag inte har det så väljer jag själv
Ändå kommer känslan
Den som jag är säker på kommer att leda till min död
Men i mitt liv hör det till
Det är en del av min personlighet som psykologen sa
Jag gick därifrån
Hade ju fått svar
"Sån här är jag!"
Men det hjälper inte mig när mardrömmarna kommer
När jag är säker på att aldrig få se dagsljus igen
Eller höra den där skivan jag älskar så mycket
Eller se dom jag älskar
(29:e september 1997)
Till menyn
Skiva
Skiva mig
Mal mig
Krossa mig
Gör vad ni vill med mig
Så länge ni inte förgör mig
Sparka på mig
Slå på mig
Hoppa på mig
Gör det
Jag vet ändå att inte kan förgöra mig
Smutskasta mig
Gör bort mig
Förnedra mig
Och nu visar er svaghet för mig
Än en gång
Chocka mig
Kyss mig
Smek mig
Gör vad ni vill med mig
Och jag gör vad jag vill med er
Samla er till storm mot mig
Och visa mig er styrka,
Er makt och er feghet
Så jag kan hugga er
Med en blick
Vända mig om och gå
Lämna er sårade
Blödande
Döende
Med ett leende på mina läppar
(30:e september 1997)
Projekt Prosa ord Index 1997-2001
Projekt Prosa ord Index 0-Ö
Index - QuickIndex © 1982-2015 Morticia
| 
Anpassad sökning
