Dagboken 2002    

- Januari - Februari - Mars - April - Maj - Juni -
- Juli - Augusti - September - Oktober - November - December -

Vecka 1

Måndagen den 31/12-01

Ännu en nyårsafton som sjuk, förkyld med miniinfluensa. Traditonsenligt och korrekt.

Januari

Tisdagen den 1/1

Inatt satt jag och njöt här hemma, inomhus, festen jag var bjuden på var i ett litet hus några mil söder om stan på 22 kvm med torrdass... och det var nog svinkallt... och blött av all smält snö inne. jaja.

Har ju skaffat mig en regäl förkylning. Snudd på influensa... och det är ju traditonsenligt för mig att ligga sjuk nyår så varför ändra på något! *ler*

Onsdagen den 2/1

*vilar*

Torsdagen den 3/1

Min lillebror fyllde 27 år.

Fredagen den 4/1

*vilar*

Lördagen den 5/1

*vilar*

Söndagen den 6/1

*vilar*

Vecka 2

Måndagen den 7/1

Sjuk och hostig. Ont när jag andas och febrig.

Tisdagen den 8/1

se måndag

Onsdagen den 9/1

se måndag

Torsdagen den 10/1

se måndag

Fredagen den 11/1

se måndag

Lördagen den 12/1

Något bättre. Men ändå trött. Kanske inte så konstigt...

Söndagen den 13/1

Rastlös... sprallig...

Vecka 3

Måndagen den 14/1

*vilar*

Tisdagen den 15/1

Lyckades inte nå fram, trots att jag satt snällt i telefonkö i nästan 2 timmar

Onsdagen den 16/1

Se igår... *suck*

Torsdagen den 17/1

Ringde inte alls sjukhuset, kände inte för det. Trots att jag störtblöder och är kass.

Fredagen den 18/1

Lite seg efter 12 mellan 19:00 och 07:00
+ 2 timmar mellan 15:00 och 17:00 i telefon...
inom 22 timmar...
*skrattar*

Lördagen den 19/1

Mer telefonprat..

Söndagen den 20/1

Och lite till. Gillar det. Ett bra sätt att umgås på.

Vecka 4

Måndagen den 21/1

Var i stan och träffade L. Åt nästan 2 BigMac... Åkte hit hem och satt och pratade i några timmar.

Tisdagen den 22/1

Måste boka om tiden på sjukhuset. Kan inte ta mig dit till 9:30. Jag har inte en kropp som kan stå på varken tunnelbana, pendeltåg eller buss och måste då låta bli resor under rusning.

Onsdagen den 23/1

muuuu *hum*

Torsdagen den 24/1

Var på vårdcentralen och träffade min nya husläkare. Fick recept på antidepressiva och två andra "måsten"

Fredagen den 25/1

Gastrocentrum har andra telefontiden än det stod på brevet jag fick. Så jag missade dom för 4:e gången denna veckan.

Lördagen den 26/1

Vilar rösten! *ler*

Söndagen den 27/1

Nya ordlistan på Endometriossidorna är klar.

Vecka 5

Måndagen den 28/1

En tipssida på Endometriossidorna är underuppväxt. Den ska ju växa med mängden tips.

Tisdagen den 29/1

Nya symptomkalenderna på Endometriossidorna är klar.

Onsdagen den 30/1

Blöder än. Inte som vanlig mens utan som en ovanligt långdragen och riktig variant. Krampmensont lite då och då och tarmen och urinblåsan blöder nästan hela tiden, eller rättare sagt vid toalettbesök.

Torsdagen den 31/1

Oh... massa vit fin nysnö. Trots noll timmar sömn kändes det som en bra morgon... I alla fall en stund.
Spydde utan att ens mått illa. *ler* mådde illa förra veckan och spyr nu - försenad reaktion!

Februari

Fredagen den 1/2

Samlat Endometrios - Verktygen jag har för att lära sig hur endometriosen påverkar just ens egen kropp i en fil. Lätt att ladda hem och skriva ut och börja använda.

Lördagen den 2/2

Det nya uppdaterade Endometrios - Survival/ÖverlevnadsKitet finns nu för nerladdning. 54 A4-a sidor och nästan en megabyte.

Söndagen den 3/2

Insomnia...

Vecka 6

Måndagen den 4/2

Insomnia...

Väntade från 13:00 till sent på att få telefonsamtal från min läkare... men nope...

Tisdagen den 5/2

Efter ännu en natt utan sömn mer än max någon halv timme var det dags att ge sig upp, klä sig och ut. Skulle resa lååååångt söder ut. Till Huddinge sjukhus. Med gångsträckor tar det om jag kommer med de tåg jag kan hinna med 1 timme och 20-25 minuter.

Läkaren var trevlig. Och jag fick bra recept, lär inte behöva köpa receptfritt. Kom på när jag kom hem att jag missade två preparat. Men jag ska skicka lite papper till henne inför sjukbidragsutredningar och nya läkarutlåtande.

Onsdagen den 6/2

Samtalet från X om att DET var fixat fick mig att snurra... Tänkte släppa allt och åka in till stan. Men kom på att jag störtblödde och borde vila efter gårdagen. Dessutom vill jag ha L med mig.

Torsdagen den 7/2

L kunde inte. Minus 7 kronor på kontot går inte att köpa SL-remsa för. Så jag fick åka in själv. Var nervöst glad. Valde den som heter dom mitt favorit godis... Mörk Choklad... *ler*
Gick och köpte en pryl som blir bra att ha i DET och en sminksvamp...
Åt en BigMac innan jag gick till Gallerian. Inom Clas Ohlson och sen hem.

Fredagen den 8/2

Yrvaknade av telefonen. Men återgick till sängen efter att jag stängde av ringsignalen. Tur det. L ringde ett par gånger till medans jag sov. *ler*
Tittade på uttagningen till finalen i svenska uttagningen till Eurovision SongContest, Kicke, Lotta och Elisabet var mest schlager var vi överens om. Resten var *urk*.

Min rygg är lite överdrivet knäppig. Nacken knakar så där otäckt att det låter som jag ska gå sönder. Ska låta bli att sitta och skriva halva natten. Och lägga mig ner istället.

Lördagen den 9/2

Ett antal timmar i telefon. Dammsugning, tvätt och sen vila

Söndagen den 10/2

En låååångt måste-göra lista ligger och väntar på vardagen.

Vecka 7

Måndagen den 11/2

Telefonkö... borde kanske ge upp? Lämnade in recept på apoteket.

Tisdagen den 12/2

Idag har L en virdig dag. Skulle inte vilja byta!

Onsdagen den 13/2

Upp tidigt... eller tidigare... Åkte till Sundbyberg och mötte L. Sen åkte vi till KS. För undersökningen med Stort U!.

Torsdagen den 14/2

Idag var L på en annan stor Undersökning med Stort U.

Fredagen den 15/2

Blöder och är trött på knivhuggen underifrån.

Lördagen den 16/2

Blöder lite mindre... Jippie!

Söndagen den 17/2

Oki... borde lärt mig att inte ta ut någon glädje alls... vare sig i förtid eller låååångt efteråt!

Vecka 8

Måndagen den 18/2

Var på posten och hämtade en blus och ett knivset. Köpte mappar oxå. Sen in på Vivo och köpte lite mat. Sen hem för att vänta på maten jag beställde förra veckan på NetExtra. Nästan 3 timmar var jag vaken och väntade... *Jäsp*

Tisdagen den 19/2

Väntade hela dagen på energi till att gå ut. Men det kom ingen kick...

Onsdagen den 20/2

Gick till kiosken, apoteket och vivo. Snus, Lactrasekapslar, handskar. Och jag klarar mig en månad till *skrattar*

Torsdagen den 21/2

Ont ont ont ont... jaja ni fattar nog

Fredagen den 22/2

Idag är det ett år sen mamma körde pappa till sjukhuset. Han hade fruktansvärda smärtor i buken, kräktes och var matt. Alla prover, röntgen etc. var oki. Men pga hög feber och vätskebrist fick han stanna på observation.

Tyst dag. Snöstorm och kaos... och jag var ledsen, gnällig tjurig för att jag inte kunde gå ut!

Lördagen den 23/2

Sitter och river bland minnen... med en hög näsdukar och en dosa snus...
På morgon för ett år sen öppnade dom buken och fann att bukspottskörtlen var mycket sjuk. Troligtvis förväntade sig operationsteamet att hitta cancer. Den hade gått sönder och enzymerna som normalt ska späjlka proteiner, fetter, kolhydrater i maten hade gett sig på kroppen.
Enzymerna gör inte skillnad på föda och kroppsegna vävnader när de kommer på fel ställe. I 20 % av fallen ser man inget på blod/urinproverna.

De satte in dränage och dropp, sond och lite annat. Men han blev sämre och sämre. De öppnade till slut honom dagligen för att rensa bort skadade vävnader. Njurarna, lever, lungorna, hjärtat fick stora problem. Och dialys kopplades in. Även respirator.

Han hölls sövd mycket och efter ca en vecka så var han ej längre kontaktbar i "vaket" tillstånd. Troligtvis hade hjärnan tagit skada. De fortsatte öppna och rensa och koppla in dialys, respirator och tillståndet rörde sig lite upp och lite ner.

I totalt 3 veckor orkade kroppen.
Den 15:e mars 2001 somnade han in.
Mamma, moster, min bror med sambo och min syster med sambo var med.
Jag sprang runt och packade. Försökte få tag på ett flyg...
Men då jag inte ens hann ut ur lägenheten så fick resan vänta.
den 28:e mars flög jag dit. Den 30:e begravde vi pappa.
Och den 2:e april flög jag hem till mitt hem igen.

Allt kändes så fel. Sjukdomen pappa dog av är vanlig bland alkoholmissbrukare. Men då deras kroppar är så skadade redan av alkohol så blir de sällan så sjuka. De är liksom för sjuka för att dö av den. I juni samma år fick jag dela korridor med en man med akut bukspottskörtelinflammation på sjukhuset.

Och han var uppe och gick. Pratade och skulle hem på permis över helgen...En sliten man i 35-40 års åldern. Önskade honom all välgång och log när han erkände att spriten räddat hans liv... men nu f*n ska jag sluta! Jag log tårögd och nickade "håller med"
(Jag anser inte att några förtjänar döden av denna sjukdom. Det är bara förvirrande att ju friskare man är ju sjukare blir man och större blir dödligheten!)

Hösten 1999 hittade läkarna en liten inflammation i min bukspottkörtel... Den tillverkade inte tillräckligt med enzym. Detta går att ersätta med läkemedel. Mamma berättade då att farmors syster varit sjuk i samma sak. Sjuk... jag var ju inte sjuk, hade väl ont där omkring alltid ändå, p.g.a. tarmen trodde jag... Hon hade sökt hjälp i flera år utan att de hittat felet.

Men i flera år hade jag missar mina enzymer och helt i onödan utsatt mina lilla bukspottsmaskin för onödigt jobb. Riskerna för följdsjukdomar är massor, och de flesta får diabetes. Men jag visste inget...

Inte förrän pappa fick en akut inflammation. Läste och läste... metervis med ord, varenda websida som jag spåkmässigt klarade av. Och jag lärde mig ta hand om min lilla enzymkokare. Kom även på att om man drick varm dryck till varm mat gör det mindre ont.

Kanske, kanske slipper jag diabetes. Kanske, kanske läker inflammationen ut (det har hänt i en del udda fall, och dom brukar säga att jag är en udda patient! *ler*) Kanske, kanske kan de operera bort om de ändå har vägarna förbi där nere. Men idag så har mina blodtester blivit finare. Och jag mår inte illa alltid. Så p.g.a. allt som hände fick jag kunskap att inte förstöra min bukspottskörtel. Pappa som var vältränad, iofs sjuk i ledgångsreumatism. Men inte så sjuk att man trodde, förväntade sig något allvarligt.

Mina svårt sjuka farföräldrar överlevde sonen. Farfar genomgick en stor hjärtoperation i höstas och klarade sig galant. Jag är självklart glad att de lever. Men ödets ironi, livets sarkism måste liksom få utlopp.

Jag själv var väldigt sjuk hela året, även före pappa blev sjuk hade jag varit på akuten pga smärtor och fått flera attacker av lätt tarmvred (som höll på i upp till 10 timmar) Och efter har jag hälsominnesluckor.

Min psykdoktor, psykolog, socialtant, familjen (min privata inte maffian, den var inte med då) höll mig uppe tillsammans med ett antal underbara kvinnor på endolistan.
Jag har ett liv för att ni finns!

Alla galna saker mailvänner "ställde" till, både för att stötta och distrahera mig. Allt ifrån underligga små presenter, virituella förståss, till webproblem och konkreta hjälp-mig med detta!

Tack för allt stöd ni gav mig.
Tack.
Ärligt talat blev jag förvånad över kraften i en maillista, kraften mellan människorna som är listan. Men oj vilken positiv överraskning det blev.

Livet gav mig ytterliggare en megatenta. Minst en 1000 poängare.
Jag väntar ännu på resultatet...
Men livets prov får man inte betyg på.
Varför skulle man?
Ingen enda som är född överlever ju livet!
Så varför då ha betyg i livet?!
För att pryda gravstenen med? Föredrar själv fåglarna och stråna på pappas mörkgråa sten. Fått foto av mamma... Och nu ska några bronsfåglar monterats på.

Som skriver till PinkFloyd Another Brick In The Wall part 2 (Från Echoes som jag köpte i julklapp för pengar jag fick från mormor och nya the cure dubbelCD) på så hög volym som datorn mår klarar...
Och nu är det Frankie Goes to Hollywood med The Power Of Love... lika högt... *ler*

Söndagen den 24/2

Skrattar åt min kropp. Skulle kunna skriva en hel bok om alla organ jag är sjuk i, om alla diagnoser, funktionshinder jag har...
Alla små lätta saker som andra gör utan att tänka på det som jag måste koncentrera mig på (tandborstning, skoknytning, gå, ni vet när man flyttar ena foten före den andra och sen samma sak igen o igen... etc)

Mitt liv är klart mer händelserikt och spännande än snittmänniskans.

Det har varit ett händelserikt år, de senaste 12 månaderna... på alla mentala, fysiska, sociala plan som går att hitta: några få ex:
Ny egen bostad, 1:a handskontrakt!
Antidep behandling, Efexdor Depot
Terapi för depression och ångest, avslutades i oktober
Ny astmabehandling (som tog bort alla akuta attacker nattetid!)
Seperationer... mamma lämnades när pappa dog, syrran gjorde slut med pojkvännen (har ny sambo nu), min bror slängde ut sin sambo, jag flyttade till egen lägenhet.

Nytt Hopp...
Efter alla år som "svårt deprimerad med stora ångestinslag" (diagnos) så gjorde rosa kapslar livet mindre tungt. Har aldrig någonsin sett mig själv i en framtid (möjligvis om en vecka, men ej om 3 år) och nu har jag upptäckt att jag placerar mig mer som andra gör.

Planerar inte för en framtid, men förbereder inte för döden. Kanske kommer jag aldrig att planera mitt liv. Kanske förlorade jag den förmågan längs vägen. Men så länge jag inte planerar för döden så borde effekten bli att leva *ler*

När jag dessutom upptäckte efter 3 veckor att jag slutat ta citodon då jag fick en viss smärtlindringseffekt blev jag ställd... redan??? men jag trodde ju det kunde ta månader??? Har tagit 20 styck citodon på 6 mån...
Men Tiparol, TreoComp, Voltaren tar jag som vanligt...
Men jag klarar mig utan Citodon

Ett lugn
Kan sitta och bara meditera igen
Många många år sen
Kan ligga och gråta utan att få panikattack
sån där njutfull gråt som läker...
Kan komma på mig själv leende åt något underbart
Sånt andra normalt inte ser för deras liv är enklare...
Men när man har flera funktionshinder så lär man sig se andra saker i livet

Lär sig värdera en vacker himmel, ett barns skratt över snön... man kan känna glädje utan att vinna en miljon, utan att få det där nya jobbet, utan att kunna springa, höra, se etc. Det är inte såna saker av avgör. Det är du som person...

Tror att det blir svårt för livet att "slå" de senaste 12 mån... men jag nöjer mig med mycket mycket mindre... *ler* Skulle exempelvis bli mycket lycklig om jag kunde ligga och sova någon natt då och då!

Vecka 9

Måndagen den 25/2

Avundsjuka!
Jag blir inte avis på folks hälsa. Friskhet är för mig ett abstrakt begrepp... Men små andra detaljer som möjlighet att kunna jobba, kunna röra sig fritt, viss kunskap, etc. Men inte på folks frånvaro av en viss sjukdom... Upptäckt att det är sällan det är det som gör livet svårt. Det är allt runt omkring, det som tillstöter pga sjukdom, handikapp etc. folks attityder, inkomstbortfall etc.

Skatter!
Mensskydd, och bashygien (toapapper, tvål, schamp, tandkräm etc) borde vara skattefritt. Eller mycket låg moms på. Men...
Personligen skulle jag kunna tänka mig att ha kvar skatten på parfymerade produkter (parfym, edt, aftershave, colonge etc) Ca 40 % av alla barn idag är allergiska... och ca 25% av alla vuxna...

För att slippa vara isolerade hemma skulle minska mängd "doftagott" göra stor nytta. Det är ju barnen som ska försörja oss... lite svårt om dom blir för sjuka.

Många vänner har färdtjänst p.g.a. parfymerade människor på t-banan... och det kostar många miljoner i skattepengar varje år att hålla denna gruppen isolerad från resten. Många har hel förtidspension p.g.a. samma sak... senaste siffran jag såg var över fler än 1000 under 50 år ... enbart p.g.a. parfym/doftkänslighet! (sen tillkommer kombi med rök, djur etc)

Och då parfym ej är livsviktigt (som menssydd, tvål, hårbalsam, min maskara och lite till) borde de flesta klara livhanken ändå...

Tisdagen den 26/2

Ett av dagens mail:

Undrar bara varför du tycker så förbaskat synd om dig själv. Visst, jämfört med andra har du kanske haft ett svårt liv, men vadå.

En av dom få på jorden jag inte tycker synd om är mig. Psykologiskt sätt så är jag för självdestruktiv för självömkan.
Något jag försökt få psykvård för men inte hunnit - än...

Jag kan tycka det är för mycket ibland. Bli rädd, ledsen, rasa ihop i en liten hög och bara gråta. Men det här är mitt liv. Det enda liv jag har.
Och det är visst lite annorlunda, på många sätt svårare, men även lättare (slipper kollegors tjat, mobbing på jobb etc)

Däremot retar det gallfeber på mig att flera hundratusen andra i bara i Sverige har samma grundsjukdom och att många av dom inte kan få hjälp mot smärtorna. infertiliteten, etc. 15-25 % av kvinnorna... alla har inte symptom... men många... och att många blir inkomstslösa och tvingas leva på låga bidrag anpassade för friska.

Jag har fått vård.
Jag får mediciner som gör att jag kan sitta kortare stunder, kan gå ibland och slipper ligga i sänger och bara ha kramp.

Svårare liv? Nej bara ett annorlunda liv.

"Skrattar åt min kropp. Skulle kunna skriva en hel bok om alla organ jag är sjuk i, om alla diagnoser, funktionshinder jag har...
Alla små lätta saker som andra gör utan att tänka på det som jag måste koncentrera mig på (tandborstning, skoknytning, gå, ni vet när man flyttar ena foten före den andra och sen samma sak igen o igen... etc)
Mitt liv är klart mer händelserikt och spännande än snittmänniskans."
Från söndagen den 25/2-02

Ta tag i det liv du har i stället och gör nåt av det.

Det har jag, men jag har kanske valt ett liv som passar mitt liv. Hjälpa andra med samma sjukdom, ge dem verktyg som gör att dom lättare kan förklara för vården, anhöriga, släkt, kolllegor.Sen kanske du skulle valt på ett annat sätt. Om hela din kropp attackerades. Men det vore ditt val.

Sitt inte bara och titta på The Crow, tyck synd om dig själv och känn dödslängtan tränga på. Man kan komma ifrån det, tro mig.

Då jag tillbringar många många timmar i krampläge och har så ont att jag inte ens ser har jag svårt att få tiden att räcka till filmtittande.
Ligger hellre och grubblar om hjärnan kan det.
Eller bara är.

Gillar att leva. Är för nyfiken på allt runtomkring för att kunna dö nu. Men det klart efter 6 mån med antidep så försvann självmordsförsöksplanerna.
Så visst kan man komma ifrån dödslängtan!
Rosa kapslar och vips!

Ironi ... ja
sarkism ... ja
Men det är jag!

Dikterna, texterna på hemsidan är skrivna ifrån 1982 och fram till och med idag. Så det klart att alla livets olika nergångar finns med, man är ju mest kreativ som depremerad!

Tack för mailet, Alltid bra att få tänka till lite.
Ärligt inte ens lite ironiskt tack! Din frågeställning är ärligt bra.

Vet att många som är sjuka är väldigt självupptagna, har "det är så *pip* synd om mig och alla andra har det så mycket bättre äm mig" beteende. Har tidigare jobbat inom handikapprörelsen och lämnade den men viss avsmak. Den lilla lilla delen som tycker synd om sig och har noll empati sabbade för mig!

Onsdagen den 27/2

Stapplade till Vivo och köpte en liter låglaktosmjölk och mensskydd. Snöblask och halt.

Torsdagen den 28/2

Upp och duscha. Seg och trött. X kom med pizza framåt kvällen och vi satt och pratade. Han har fått välja mellan att bli uppsagd eller att säga upp sig... *skumt* Men men han "valde" att säga upp sig. Inte för det egentligen fanns något annat att välja på...

Mars

Fredagen den 1/3

Gick igenom UAs hemsida för att ha delarna aktuella inför mötet i morgon. Satt dessutom och försökte hitta ett formulär hos en stor rikstäckande myndighet för beställning av blanketter. Men misslyckades. Och att ringa är uteslutet. 3 timmar i telefonkö klarar inte jag.

Lördagen den 2/3

In till stan och via Gallerian och hemköp till ett möte på Kungsgatan. Web och stadgemöte. Berättade det jag visst skulle störa. Och fick en del bra saker att webba med. Ska se om jag hinner skissa redan i helgen.

Söndagen den 3/3

Våfflor e’ mums... megamums... men dessa är väldigt mycket fett i... De som görs med pulvermix. Måste nog överväga att klura ut en magrare variant för att inte ha ihjäl tarmarna.

Vecka 10

Måndagen den 4/3

I torsdags förra veckan kom det hit en kostvariator, beställd via en nätshop. Ett våffeljärn.
När man inte tål mat så är det lätt att köra fast. Och välja det lätta varje dag. Då jag ogillar kök och mat så har jag ätit samma mat dagligen i flera år...

Och med ett våffeljärn så borde jag kunna göra lite olika varianter som jag tål... Testat en del. Nedan är rätt oki.

Frasiga Glutenfria och låglaktos våfflor 3-4 st

1,5 dl iskallt vatten (ställa gärna i frysen en stund)
2 dl mjölersättning, Jag använde Finax ljust lågprotein, utan mjölk
Rör ut till en slät seg smet, mixerstav är bra till hjälp

2 dl hårt vispad låglaktosgrädde (2 dl före vispandet)
Rör ner med trägaffel

2 msk smält, kallt smör (mjölkfritt margarin)
Rör ner med trägaffel

Ta en stor klicka ungefär 1 dl av smeten på det upphettade våffeljärnet.
En stor sked är lämpligt och en slickepott.
Om det behöver fett eller inte beror på järnet

De bör ätas omgående, eller läggas på galler.
Så de snabbt bli klibbiga och dallriga

Jag föredrar hallonsylt och blåbärssylt och vispad låglaktosgrädde. Men tufoline (mjölkfri) vaniljglass och färska jordgubbar går alltid ner...

Ska testa lite fler varianter, med tofulineglass istället för en del av grädden för att få ner fetthalten. Och majsmjöl som en del av mjölersättningen, för att bli av med stärkelsesmaken.

Tisdagen den 5/3

Lugn och ro förbyttes till brännartrubbel! *grr*

Onsdagen den 6/3

ajajajaj... dum mage. Gick i alla fall och handlade lite. Och sen bums i säng igen.

Torsdagen den 7/3

Håller på att samla ihop den urgamla gästboken. Ska se om den går att konverterar till något läsbart...

Fredagen den 8/3

Oki då var det år 2002 (upptäckte faktiskt det redan tidigt i januari)

Det året då mitt liv, min existens ska omprövas.

Är endometrios sjuka jag, med bisjukdomar och biverkningsskador etc tillräckligt sjuk, trovärdig?

Jag som vetat det sen 2000 att detta ska ske i år har planerat så jag slipper bli sjukare pga allt görande. man vet ju aldrig vad som man ska genomgå för att visa symtpom eller skador (ser mig framför mig med en stor het plåt utan grytlappar och sönderbrända händer... handläggaren säger "ja hon verkar ha nedsatt känsel i händerna! Och det stämmer att hon ramlar efter en stund när hon står stilla... *asgravar*)"

Har till och med hunnit prata med FK redan... idag... och jag har helt sjukbidrag t.o.m. oktober. Och ansökan måste komma in 3-4 månader innan. D.v.s. det är gått om tid...
Tid som ska nyttjas till läkarbesök, utlåtande, undersökningar etc...

Nu undrar jag bara var på jorden kan man få tider på 4 olika mottagningar, träffa olika läkare som oberende av varandra ska skriva intyg som alla är yngre än 6 månade i aug-okt 2002? Jag har inte ens fått tid för årlig koll år 2001 ännu... *ler*

Med det är oxå för gått om tid, då jag redan fått loss ett intyg som hinner bli för gammalt... *suck* Men det löser sig, då läkaren förstår att det kan bli så.

Nu ska jag börja skriva på vad jag gjort de dryga 2 åren jag haft sjukbidrag hittills (beviljades 32 månader). Och vad framtiden kan ge. Om min kropp och mina sjukdomar. Tydligt och detaljerat. Så ingen missuppfattar.

Är livrädd. Tänk om dom plötsligt anser att jag ska kunna jobba... jag som inte ens kan vara uppe, från sängen mer än 3-5 timmar... max två pass per dygn... ju kortare destu fler gånger kan jag göra något. Att handla käver minst 3 timmars vila. Och då är det 5 minuter till affären...

Alla timmar jag sitter på toa med smärtsamma kramper och slemmigt blodigt klet... alla timmar jag inte kan göra något annat än att ligga i fosterställning och bara ligga... visst vill jag omvandla de timmar till två heltidsjobb, med lön istället... för det är så många timmar i veckan... 80-110 timmar... tänk om jag kunde få lön för ett riktigt jobb... hade nöjt mig med ett jobb... och sen något vissa kallar fritid...?
*ler*

Men men...
Får förhoppningsvis besked före oktobers utgång... och det är ju länge dit... eller?

Lördagen den 9/3

9 dagar kvar till sjukbidraget/pensionen betalas ut... *suck* snart pank igen... har 45 kr i plånboken och knappt 60 kr på kontot, som blir 20 på måndag när försäkringen dras.
Har 10 kuponger kvar på en SL-remsa, så behöver jag in till stan eller sjukhuset så går det. Och frikortet gör att jag slipper betala för vård och medicin ett tag till. Det är bara allt annat som jag måste ha för att kunna äta, behålla näring samt tömma tarmen när näringen är slut.

Söndagen den 10/3

För dom som är nyfikna på vissa delar på hiv/aidssidan, bland hur man får tag på material etc. Har jag gjort en FAQ sida!
Hiv/Aids FAQ - Frågor och svar om HIV/AIDS-sidan

Vecka 11

Måndagen den 11/3

Le väckte mig vid nio med telefon. Och sen i live vid 11-tiden. Två nerdrogade robotar som inite kan tänka är nog rätt olämpliga som kockar... men våfflorna gick att äta.
Fått tag på supportavdelningen. Ska lämna in brännaren och vara utan den i upp till tre veckor. SUCK... Mailade tillbaka och frågade om jag kunde få låna en gammal modell under tiden. Har rätt mycket att göra som andra ska ha och då alla inte har bredband så är brända cd-skivor fortfarande det som gäller. Inget svar än...

Tisdagen den 12/3

Ryggsäcken är mer trasig än jag trodde. Så jag måste vänta in den nya innan jag kan lämna in brännaren. Kryckor är pest! Att gå med händerna är så klumpigt. Inget går att bära, hålla... helt beroende av ryggsäck och omgivningen. Visst ibland går det bra, som igår när Le bar hem maten. Men att alltid behöva hjälp med sånt man ska klara själv är besvärligt.

Ännu ett krig i mitt liv - med blåljus och skottlossning!

Blåljus
Överallt
I taket
I badrummet
På himlavalvet
Reflexteras på glassdörren
I lampans glas
Och på alla bilrutor
Något har hänt igen
Men än vet bara några få
Alla som ser vet bara att något hänt
Dragna vapen
Hela stockholms nattpatrull
På plats utanför mitt hem
Blinkar blått
Taket
Och jalusin när jag tar en dusch

Ett skott har avlossats
Men jag är inte ens lite rädd
Och det är just utanför mitt hem
I mitt liv
Men jag är trygg
Inbillning så klart
Men jag lyckades faktiskt somna
Något som jag ständigt har svårt att göra.

Onsdagen den 13/3

hum, hum... gillar inte läget. Datorn måste lämnas in och vara borta ett tag. Och jag kan inte få iväg vissa handlingar i tid då de bor på den disken som jag inte fått att fungera i gamla datorn. Rätt typiskt.

Strömbrytaren hade fått fnatt. Den betedde sig som den var ens chef, förälder eller något sånt och stängde ner sig när den kände för det. censurknapp !
Dessutom var brännaren redan utplockad för att skickas på service.

Suck...
Dessutom så kom självklart de programvaraor, nytt tangetbord, en cdtårta hit idag... lite typiskt, kunde inte slänga mig över programvaruaskarna och installera allt...

Var bara att öppna och sortera lite snyggt. Böckerna till bokhyllan i sovrummet... CD skivorna till cdhyllan. Askarna viktes och lades snyggt i en kartong avsedd för dom. Satt och gosade lite med nya tangentbordet. Som är ett sånt som knapparna kräver olika tryckkraft för att skriva. Så de klena fingrarna får vara klenare... Fick knutor på lederna av de vanliga och hittade detta på en mässa 1999. KeyTronic ergoforce oki att det kostar dubbelt mot ett vanligt.

Men vad kostar inte trasiga händer... och inköpssnubben höll med så jag fick ett... och det som kom är mitt andra. Tänte byta innan jag börjar för riktigt ont igen.

Dagen gick till att ringa runt och försöka hitta bara llilla brytaren. Tyckte det vore bättre att få behålla resten så jag har svårt som *pip* att gå. Händerna är inte lediga utan jag måste få ner allt i en just nu trasig ryggsäck... Fick lite hopp men när dom sa att de såldes i 50 pack för 280 plus moms kändes det lite knäppt...

Och jag började leta efter ny front eller on-off, lysdioder, reset knapps panel...Men hann inte hitta före stängning... Men om jag överlever natten så kan jag göra det i morgon.

ps: Kommer att kunna uppdatera sidan.
Läsa mail. Även skicka när jag installerat Eudora.

Torsdagen den 14/3

Ringt supporten. Panelen har dom inne. Så det är bara att sticka in och byta. Ska passa på och hämta beställda böcker. Väntat sen jul. *ler*
Och i går kväll hade jag både hämtat den (fick den gratis) och väl hemma upptäckt att den inte passar till min dator...

Men då jag trots allt är utbildad på sånt där pillande. Så byggde jag om den så nu fungerar on-off. Men för tillfälligt inte resetknappen. Min trasiga nacke stängde av all kraft till armarna när den tröttnade...

Hade igång gamla datorn och körde med modem. Och var inställd på ett tag utan denna. Men kunde koppla loss den innan jag la mig... Och har till och med hunnit installera HomeSite 5, WS ftp 7.04, ACDSee (som vägrar hitta sig)

Fredagen den 15/3

Ska installera om ACDSee senare och sen installera PaintShopPro 7.04 anniversary editon. Och med det är alla mina ursäkter för att jag inte gjort vid förra årets sommarläger foto borta.

Och om några få timmar är det precis ett år sen min bror ringde om att det var snart slut... och en stund senare att pappa var död nu...

Ett år...
Mamma flög till London i morse. För att slippa sitta själv i helgen. Hennes väninnas dotter bor där. Hon satt blommer vid graven igår. Och det blev säkert väldigt vackert.

Du är död nu, sen ett år
DÖD
DÖD
DÖD
Nej, det hjälper inte
Min hjärna kan ändå inte fatta
Kan titta på fotografierna från begravningen
Men de känns så overkliga
Trots att det var jag som tog dem
Minns vinklarna
Och ljusets slöjor
Du är död nu pappa
Hatar det
HATAR!!!
Saknar så enormt mycket
Gör så ont att jag inte kan tänka klart
Mitt hjärta förs till is den dagen
och är ännu så kallt att inget liv kommer nära
utan att få svåra köldskador

Accepterar kanske aldrig det
Att behöva leva resten av mitt liv utan dig
Vägrar ens överväga det

Det är slut... livet är över
Du andas inte mer
Du lever inte mer
Du har inte ont med
Du är befriad från allt som gjorde dig sjuk
Det är inte dig jag är arg på
Utan att du dog
Att sjukdomen finns
Att den inte går att hitta itid i många fall
Det gör mig så ledsen

Fryst tid

Samma ord sas
Inget nytt
Som om livet stått stilla
Samma tankar tänktes
Och jag kändes mig som en 7 åring igen
Inget hade förändars
Allt var som det en gång var
för drygt 20 år sen

Jag har hittat helvetet

Längst ner i buken brinner en eld
Som smält metall flyter det runt och smälter och förintar allt i dess väg
En bit upp bor klumpen Panikrädsla
Och i mitt hjärta finns en sten fylld av sorg och smärta
Jag är helvetet!
(020315)

Lördagen den 16/3

i n s o m n i a                           i n s o m n i a 
  i n s o m n i a                       i n s o m n i a 
    i n s o m n i a                   i n s o m n i a 
      i n s o m n i a               i n s o m n i a 
        i n s o m n i a           i n s o m n i a 
          i n s o m n i a       i n s o m n i a 
            i n s o m n i a | i n s o m n i a 
          i n s o m n i a       i n s o m n i a 
        i n s o m n i a           i n s o m n i a 
      i n s o m n i a               i n s o m n i a 
    i n s o m n i a                   i n s o m n i a 
  i n s o m n i a                       i n s o m n i a 
i n s o m n i a                           i n s o m n i a 

Söndagen den 17/3

Segt att flytta benen, ryggen liksom blockerar vissa steg. Som om inte kraften skulle räcka om alla rörelser fick göras.

Vecka 12

Måndagen den 18/3

Pensionsdags. Matvaruudags. Räkningsbetalningsdags. Och sen tomt-konto-igen dags... Samma rutiner varje månad... Samma som alltid...

Tisdagen den 19/3

Matpaketet från www.allergimat.com är på posten nu. Hoppas ryggsäcken kommer i morgon så jag kan hämta maten. Vet inte riktigt vad paketet väger. Står ej på avin. Porto betalt upp till 20 kg... Inte så bra hjälp. Får kolla i bekräftelsemailet och sen sätta mig och räkna ut hur stort det är och vad det väger. Och sen fixa hemkörning nästa gång direkt så jag slipper problemen.

Onsdagen den 20/3

Fick tag på HP. Utbytesbrännare kommer på måndag, direkt hit. *jippie*
Så så får ju dom andra sina saker på onsdag eller så där...
Handlade lite grann. Och hämtade matpaketet... tungt, 2,4 kg mjölsorter och knäckebröd och kex... ca 400 kr kostade det. Dyrt med mat utan gluten och mjölk.

Torsdagen den 21/3

AJ. Ont när jag ligger... mellan skinkorna och rakt in i ryggen.

Ska sätta mig och kolla lite saker snart och sen tvätta några badrumsmattor. Ogillar det för golvet blir så kallt i badrummet. Men dom är rätt skitiga och för att inte dom ska bli för äckliga måste dom ju tvättas ibland...

Fredagen den 22/3

Fått bilderna. Och ska kolla alla, vända och vrid och redigera... Sen göra någon form av galleri... men inte av alla 360 bilderna... Som det ser ut idag har jag inte plats för mer än 25 bilder. Så jag måste fixa mer qouta. Men inte på en gräslig NT server. *urk*

Lördagen den 23/3

Är 100 % säker på att jag har krossat glas i urinen. Det kan inte kännas så här utan glaskross. Blöder lite grann ibland och det känns som blåsan är brännskadad. Som man fått in kokande olja.

Söndagen den 24/3

Idag har det krossade glaset spritit sig till resten av bukens nedre del. Och jag har inte riktigt orkat tänkta eller vara så kreativ som jag skulle varit. Men 260 bilder är halvklara... och 90 st är censurerade. *ler*

Vecka 13

Måndagen den 25/3

Var vaken hela dagen... något jag inte borde varit. Måste vila, sova mer.

Tisdagen den 26/3

*suck*
Oki, ska inte sucka ännu...
det är ju först den 2:e april jag har ny telefotid med läkaren. Men då alla andra hittills ställts in pga tidsbrist etc så känns det så där oviktigt. Hoppas jag får receptet skickat till mig som jag sa till sköterskan.
Mina Orgametril håller på att ta slut. 16 kvar...

Orkar inte ringa varje dag och säga "jag har så ont att jag inte kan sitta, ligga eller röra mig", "Jag mår illa och kräks", "knivhuggen tas inte bort av några piller jag har" etc.

Att åka in gör mig bara tröttare. Men att åka in registreras och då ser dom att man är sjuk... *velar*

De kan ju inte göra så mycket ändå. Nerverna är skadade... och kommer kanske att göra ont i resten av mitt liv. Stamcellsreperation av skada ryggmärg lär inte hinna göra min kropp frisk.
Och endometrios är en kronisk sjukdom och i min kropp en aggresiv fripassagerare... som lever rövare från revbenen och ner till och med underlivet... inkl höfthålerna.

Gett upp?
Tror inte det... men det känns så ibland...
För när man inser att man aldrig kommer att bli frisk så är det lätt att känna det som man ger efter för sjukdomarna.
Men det är kanske inte att ge upp utan att inse att livet måste ticka på trots allt...

jaja

Nu ska jag ringa X och fråga var snubben eller snubban som skulle kommit igår till mig tagit vägen... (hur *pip* svårt kan det vara att hitta hit!)
Sen blir det bums i säng igen.

ett antal timmar senare:

Berg-o-dalbanan livet...
Och nu fattar jag varför jag mår konstant illa...
jag spyr bara jag ser såna där... *ler*

1996:
Jag låg på "cancerrum 2" på gyn när jag var 26 år gammal, låg man där VAR man döende... även en frisk skulle dött där på 2 veckor! ;->

Det fanns inget som kunde få livet att verka mer slut än just det där rummet... Men städtanten, min kompis pappa, vännerna från skolan vände på det. Och allt det där dom hittade var ju inte cancer... så dom lät ju det vara kvar... *ler suckande*

För varför skulle man plocka bort många hekto endometriosvävnad, stora tjocka sammanväxningar och runda fina cystor??? *blä*

Jag lades in med vetskapen om att jag hade cancer i nedre buken. Och ett par dagar senare fick jag höra om något som lät overkligt... livmoderslemhinna som växer fritt i buken... *haha*

Nu är Orgametril är på väg.
Troligvis kommer en kille i tajta blå byxor med dom före 14.00 i morgon!Eller den där blonda tjejer, oxå i blåa tajta...
jaja nej jag har inte koll på vilka som delar ut post...*ler*

Onsdagen den 27/3

Di da di da da... Dagens Boktips
Mamma tipsade mig om en bok i september i fjol, ett halvår efter att pappa avlidet. En bok hon fått låna av en på jobbet. Hon ville jag skulle kolla lite på nätet efter den. Och på Adlibris slog jag till och beställde två direkt, en var.

Den heter: Våga leva vidare efter en svår förlust,
skriven av M Colgrave, H Bloomfield, P McWilliams,
den har isbn: 91-971228-6-6
saxat från baksidan:
"Är livet slut nu? Det frågar vi oss när vi drabbats av en svår förlust: En älskads bortgång, skilsmässa, seperation, svår sjukdom (förlust av hälsa) mm"

Det är ingen läsa från pärm till pärm bok utan en bläddra och läsa där man känner för det bok! Jag trivs med den. Fungerar för mig. Ger små korta ord, meningar som fyller i när jag tappar ord och håller på att snurra fast i sorg och saknad...

-+-+-+-+-+-+-+-

Lyckan för mig är ingen punkt utan vägen, färden...
och jag möter den varje dag i olika skepnader...
"dagens" var ett barn som skrattat så där underbart i säkert 5 minuter, det värmde mig så, för mig är det lycka

Torsdagen den 28/3

Skärtorsdag!

Fredagen den 29/3

Långfredag!

Lördagen den 30/3

Påskafton!

Söndagen den 31/3

Påskdagen

En hel del har hänt denna påst, trots att jag inte skrivit något. Det är för privat, för andra.

April

Vecka 14

Måndagen den 1/4

Tyst lugn måndag...

Tisdagen den 2/4

Mycket dunka, banka, hamra... försterrenovering pågår... Och i morgon är det min tur.

Onsdagen den 3/4

Körde virusscan från ett-tiden i natt och i 2 gamla filer från år 2000 hittade Norton AntiVirus en liten mask: W32.MyLife.C@mm och jag kollade på deras sida och 5 till vad det var för mask...

Men efter att stängt ner NAV och försökt smitta datorn så insåg jag att det var falsklarm. Den stoppade inte in list-txt.scr i systemmappen... eller command att köra den via registry.

Lätt bevsiken...

Och om två timmar får jag heldagsbesök av en fönsterrenoverare... Som kommer att hamra, borra och låta...

Men jag borde hinna plugga en del och skissa på dagordning inför söndagens akut insatta "vi måste göra något nu"-möte. Men jag ska i alla fall inte sitta i någon styrelse än...

Måste fixa klart min existens med CSN, FK och alla läkarutlåtande och ännu inte fått höra något mer om. Hinner ju inte med UA stadgar ens, webben går tack vare att jag "bara" har hand om det tekniska, andra står för innehållet... Men att vara mötesvärdinna är ju kul... så släpar dom hit fika! *ler*
Laktos-, gluten- och fiberfritt... haha... finns 3 sorters kex...
Skulle inte kunna leva utan dom, inte kakorna utan tjejerna *ler*!

Satt men TV-tidningen och studerade programutbudet och mina inställning att man bor göra annat än att glo på tv någon stund varje dag. Minst en kvart *ler* är nere till fem minuter! Men program som är utbildande, både för barn och vuxna. Program som sätter hjärncellerna i arbete. Och smaklökarna. Man kan nog leva enbart på TV-tittande.

• Hur man störtar en diktator? [Se framemot fler delar, som t.ex. Hur man lagar planeten Jorden efter att människorna förstör den?, Hur man Lär sig leva på planeten Jorden (bättre sent än aldrig...?), Hur man slutar döda varndra?]
• Sikta mot stjärnorna och Tävlingen "Vem vill bli statsminister?" [Numera så sker väl alla uttagningar via TV]
• Glimtar från Spanien [Varför lägga pengar på en resa?]
• Baren [Varför gå iväg när du kan delta hemifrån?]
• Hur man städar upp efter döden? [*pip* städningen kommer man aldrig ifrån!]
• Sport [jag borde väl egentligen gilla sport på TV, man slipper ju träningslokaler och sånt där. Men jag tror det är dumt att inte låta folk röra lite på sig själva, i alla fall till och från köket]
• Matlagning [undrar när man kan börja beställa hem maten direkt när den är klar?]
• Allt under kontroll [oki, var lite oroligt ett tag faktiskt]
• Roomservice [får väl hänga ut skylden don’t disturb innan jag lägga mig... vill sova länge i morgon]

to be continued...

Torsdagen den 4/4

Suttit i några timmar och editerat ihop några dokument. Segt, men det blir nog bra sen... någon gång...

Fredagen den 5/4

Var på apoteket och lämnade recept. Och köpte lite måsten.

Lördagen den 6/4

Gjort i ordning inför i morgon.

Söndagen den 7/4

Ett möte. Många möten. En människa. Flera människor.

Vecka 15

Måndagen den 8/4

Znark...

Tisdagen den 9/4

Mötet hemma hos mig:
Gick bra. Förening bildad. Interimstyrelse tillsatt
Många kakor blev det
Många möten...
Och helt klart var det värt det
Min kropp är skakig än och jag måste vila massor...
ska gå till apoteket i morgon istället för idag
För att inte slita onödigt...
Har känselbortfall på ryggen...
något som jag får när jag är igång för mycket...

Onsdagen den 10/4

Segt, men jag tog mig till centrum. Och hämtade jättepåsen på apoteket och köpte ost och paprika. Och nu ska datorn kolla sig och laga ev. fel och jag ska sova!

Torsdagen den 11/4

På jakt efter ett stabilt cgi-perl-script som skickar med filer via mailformulär. Nej, inte till denna sidan. Till en annan.

Fredagen den 12/4

Vilat så mycket det gått. Men ändå fått en del nyttigt gjort. Som uppdateringar åt andra. Och sen lite nya saker som då spånar på. Lagt upp skissen och dom är nöjda.

Lördagen den 13/4

HTMLkodar snart allt... köket står på tur!

Söndagen den 14/4

Min bror dök in på våfflor och snack.

Vecka 16

Måndagen den 15/4

Sitter och letar i FNs rättighetsstadgar för funktionshindrade... Om man ska ha rätt att klara sig själv om det går så borde ju det vara klart att jag ska få hjälp så jag kan det. Även om den hjälpen är pengar till hjälpmedel som inte ingår i högkostandssystemet???

Tisdagen den 16/4

Fick veta nya hyran igår. Så det blev att skriva en ny ansökan om bostadstillägg för pensionärer.

Kvart över 11 på kvällen: Ansökan om nytt bostadstillägg är klar. Ska bara skicka till FK.

Onsdagen den 17/4

Håller på att försöka få tag på det läkarutlåtande som är skrivit och klart, som jag behöver skicka till CSN. Intyget jag beställt åt dom har hamnat fel, det är på FK, diariefört och inne hos dom vilket verkar betyda att de inte ens tänker ge mig en kopia att skicka till CSN...

Så nu sitter jag med inget intyg till CSN som skulle haft alla papper i god tid före siste mars och fel intyg till FK... som ändå måste ha minst ett nytt... före junis utgång... *blä*

Och nu vill CSN har en massa pengar av mig, då de inte fick in läkarintyg plus min anståndsansökan före 30 mars hinner de inte handlägga mig, fått påminnelse nu och dom ska ha pengarna senast den 30 april, och då jag redan fått en påminelse så kan denna gå till inkasso... ööö...

Intyget var klart i feburari... men flyttade in på fel myndighet... Och nu ska jag försöka övertyga CSN om att dom måste klara sig på en kopia. Att fixa ett nytt intyg kan ta månader...

Beställde mat på netxtra. Levereras i morgon eftermiddag.

Torsdagen den 18/4

02:30 - Måste smita och köpa snus...
får nog vänta till 9 i alla fall, vet inte om macken har nere har dygnetruntöppet... vilket den borde... Får kolla upp det.
Behöver ost oxå. Så det blir vivo 9:00! Och tobaksaffären...
Hittade en karta nicorette sugtabletter... och nu överlever jag natten...

10:30 - Inte kommit ut ännu... för *pip* ont!
12:35 - hemma igen, brevet till FK är postat, Snus inköpt
14:30 - maten levererades
16:30 - duschad och redo för vila/sömn

Ett av mina stora misstag var att jobba 30 timmar per vecka och läsa dubbla kurser 1997-1998. Opererades i feb 98 och fortsatte plugga efter ca 3 veckor... och jobba efter 4-5 veckor men sjukskrevs igen, den gången pluggade jag inget, och företaget hade lagt ner mitt i alla röra...

Men min kropp hade redan blivit för sliten. Behövde pengarna då. Så jag hade inget val. Lönen var så låg att jag inte kom upp i fribeloppet. Och när jag behövde få ut sjukpenning så blev något fel och jag blev utan

Två aktuella fall på listan är bra varning...
Jag föll i höstas... efter 3,5 år kaos...
Kroppen är lite stabilare nu... men tillbaka till före är omöjligt...

Mitt hjärta har oxå börjat lugna sig... sen operationen 1996 har det en förmåga att slå lite fel och detta ökar när jag är utmattad.. och då det dessutom gör skitont i hjärtmusklen och det som finns där runt omkring så har man inget val än att vila... och det är nog rätt positivt. Innan kunde jag köra på som en maskin... Men när det hugger till hjärtat så stannar man upp. I alla fall ibland...
Brukar tänka att nu, från och med nu... ska jag vila direkt... men...

Fredagen den 19/4

Nu börjar jag få ordning på tabeller, border, spacing och padding. Färgerna börjar bli enhetliga... Blir snyggt.

Lördagen den 20/4

Grubblar på lite informationstexter, korta inledningar och sen länk till en lång. Så som det borde vara. Men i vissa fall blir det för mycket klickande. Men där det går ska jag grubbla ett tag på en lösning.

Söndagen den 21/4

Gett upp intyget som gått vilse... Så då får jag sikta på att förklara utan det.

Vecka 17

Måndagen den 22/4

*Trött*

Tisdagen den 23/4

Fick ny ytterdörr. Och många nya fina nycklar... lär röra ihop dom ett tag. Handlade bröd. Ost och glass. La mig sen och orkade knappt röra mig.

Onsdagen den 24/4

Kunde inte sova... så klockan 03:00 startade jag datorn igen och skrev en artikel. Nästan klar... Ska bara göra lite bilder till den. La mig vid 07:00 och slumrade till 09:00 när klockan ringde. Piller dags. Somnade om efter en stund och vaknade 11:15 och gick då långsamt upp. Så grymt ont att sitta lär vara svårt. Kramper och brinnande nålar.

Torsdagen den 25/4

En hel dag bakom lås och bom, har en låsbom på balkongdörren!

Fredagen den 26/4

En bebis till på väg... ler... blundar och känner glädjen...

Lördagen den 27/4

Skulle vilja sova i några år. Kanske ännu längre.

Söndagen den 28/4

Tandkärm:
För ett antal år sen så var ingrediensen Triclosan på tapeten. Det är ett antibakteriellt ämne som dödar både onda och goda bakterier. Och ökar risken för residens mot normalt harmlösa bakterier. Nu råkar jag behöva en tandkräm med detta ämne.

Men det som för ett par år sen var med i alla tuber är i dag knappt synligt alls. Och man måste besöka lågprismarknader och köpa tandkrämer för utländsk marknad för att eventuellt hitta. Har köpt många olika sorter, många olika märken i jakt på Triclosan. (Då jag shoppar på nätet så finns inte alltid komplett innehållsförteckning och då får man chansa.)

Och idag, på Vivo fanns en stor kartong med stora tuber av märke p. Två för 29:90, en för 24:90... och trots att jag hade 5 tuber hemma av både märke p, c, t och d började jag läsa på tuberna. Och nog blev jag paff när ordet bara stod där... Och nu har jag en tub med och en utan.

Använder endast tandkräm med Triclosan när jag har en infektion i munnen. Inte till vardags. Och det är på inrådan av sjukvårdspersonal. Jag har näringsbrist och det ökar risken för infektioner. Och en infektion i munnen gör det svårt att äta... moment 22! Bäst före datumet på dagens inköp är ju 7 år framåt. Och har jag tur så är den inte slut då.

Vecka 18

Måndagen den 29/4

Ringde gyn... men kopplades bort... *suck*
Uundrar om jag är portad? Känns så.

Tisdagen den 30/4

Halv dag... för många på jobb och sånt där. Min kropp valde att ha dubbel dag... Har minnesluckor av smärtorna.

Maj

Onsdagen den 1/5

Håller på med en ganska stor ombyggnad, formatmall som ska användas på alla sidor. En sk. CSS fil som länkas in i alla mina webdok. Så kan jag ändra allt på en gång i framtiden...
som just nu känns många millennie bort!
Vilket innebär att alla filer måste öppnas och rensas på formateringar... *hihi*

Så de blir mer enhetliga. Till 5-års dagen... I sommar är det fem år sen som sidan fick det grundinnehåll som idag växer fram... 1,5 år tidigare började jag bygga och hade många lustiga versioner...

Och jag tar det lugnt. Lite då och då när jag orkar sitta. Är inne i en period då jag har så ont i underlivet att jag bara ligger ihopkrupen. Ibland när huggen kommer så rinner tårarna... Måste ta Voltaren + två treo comp snabbare... Är lite för långsam...

Torsdagen den 2/5

Handlade lite mat, bröd och cevapcici. Frös in 2/3 av bröden. Äter så sakta... *ler*

Fredagen den 3/5

16:28 ringde jag CSN... 2 minuter kvar till stängning... satte mig 13:00... mamma ringde och vi pratade en bra stund, och jag var på apoteket innan jag ringde
"Hej jag skulle vilja ha anstånd med räkningen som skulle betalts i feb, som jag fick flyttad till mars och sen april..." Hon flyttade den en månad till...

Fått brevet att Ansökan om avskrivning pga synnerliga skäl kommit in! *pust*
Men har inte råd att betala fram till beskedet. Och blir det avslag går hela skulden till kronofogden...
"Vore löjligt av dom att låta en årsskuld göra det medan jag väntar på besked..."
Hon höll med. Men i kanon sa vi "Men reglerna är rätt klara" och skrattade... Hon blev förvånad över att jag läst reglerna... över att jag visste att hon var en människa... *hum*

Lördagen den 4/5

Städat av lite. Lagat matiga våfflor. Vilat och bäddat rent. Och suttit och stirrat ut i tomma intet några stunder.

Söndagen den 5/5

Så där, stilmallarna fungerar något i alla fall. Har rätt mycket småfix o trix kvar. Men sånt blir man aldrig klar med ändå. Som att sluta leva liksom...

Vecka 19

Måndagen den 6/5

Ryggen är kassare än innan. Orolig. Den är ju den bärande pelaren i kroppen och behövs för att kunna röra sig, leva och må bra.

Tisdagen den 7/5

AJ! Tänkte inte göra något fysiskt alls idag!

Onsdagen den 8/5

Gick en runda på 25 minuter, köpte en tidning och bara gick en omväg hem. Bra träning och bra att lära sig hitta även i de andra kvarteren.

Drömmer konstigt. Men det är upplevda händelse, i ny tappning, med nya ämne om man kan uttrycka sig så. Andra platser, lilte andra människor. Men ändå så lite. Skrämmer mig. Vill inte skada någon, såra någon. Men jag kan inte bli någon annan.

Torsdagen den 9/5

En sån där otäck röd ledighetsdag som gör mitt liv svårt att sköta.

Fredagen den 10/5

Och en klämdag. Nästan som en röd. Men lite bättre. Men det är inte lönt att ringa eller försöka nå någon. Det är för långa telefonköer och för många som är lediga.

Lördagen den 11/5

Tvättat... sovit

Söndagen den 12/5

Ont och trött. Svansbenet känns inflammerat och ömmar när jag sitter. Och ligger. Håller på

Vecka 20

Måndagen den 13/5

Något förrvirrad just nu. Haft ett 6 timmars "jag är nog snart död för tarmen håller på att frästas, brinna sönder" pass.

Tisdagen den 14/5

AJ

Onsdagen den 15/5

Orkade inte gå ut. Orkade inte laga mat.

Torsdagen den 16/5

Var på apoteket och bestälde handskar, muntorrhetsprylar och lite annat, 800 kr... Och då räcker det inte hela månaden.

Fredagen den 17/5

Var på apoteket och köpte lite till saker. Resten kommer nästa vecka.

Lördagen den 18/5

Sängläge eller krampattacker... svårt val...

Söndagen den 19/5

Du som skrev i min gästbok ikväll:
Comments: Jag tog en tablett igår! De sa den gör den gör dje lyckig, de sa den gör dej glad. Hon sa det är ingen fara, honsa att det ar lugnt. Jag sa jag skiter i vilket - Jag visade mina ärr. Hon sa den gör dje lycklig. Den gjorde mej lycklig, jag kände mej så lugn. Nu ligger hon på sjukan, men jag, jag blev bara lycklig. Jag har velat testa länge, skiter i mitt liv. Vågar bara inte göra slut på det än, men jag tar ett steg i taget. Ingen behöver veta. Jag tar ett steg i taget, snart så är jag död. Hon sa nu blir jag lycklig, sen kom ambulansen. Nästa helgen är det marijuanan och mera tableter till mej. De säger att den gör mejlycklig, kanske är det lögn. Det enda jag vet är att den skyndar på saker jag inte rår över. Snart är jag lycklig, utan hennes piller.
Name: Sandy4u

Maila mig så är du snäll!

Vecka 21

Måndagen den 20/5

Du som skrev i min gästbok igår kväll - Maila mig så är du snäll!

Tisdagen den 21/5

Pratade med mamma i telefon. Hon har bokat biljetter. Och kommer i juni. Är orolig för att jag inte ska orka med det hon vill göra. Hon tar med en vän och det gör det lite lättare för mig. Dom borde ju kunna göra en del utan mig.

Onsdagen den 22/5

En tjej på endolistan har gift sig! Idag! Jättegrattis!

Hade telefontid med min gynläkare i förmiddags. Men det var först 16:05... 4 timmar efter telefontidens slut... som hon hann ringa. Mycket att göra. Ska få tid på mottagningen, juli är nog första tiden.

Sen ska hon försöka få ett intyg klart före 1:e juli. till fk, dom vill ha in allt före 1:e juli och det är lite svårt när alla läkare har alldeles för mycket att göra...
Hon ska skicka recept på Orgametril till mig så jag får i mig något i alla fall... *pust*

Torsdagen den 23/5

Inatt brände jag min ena hårddisk...
den skar ihop och tjöt...
väckte av det då jag slumrade till medan jag körde scandisk.
Som tur är är det min backupdisk.
Således bör det inte finnas något där som inte finns på någon backup eller som finns på dom andra diskarna...
Så nu ska jag bränna ut nya backuper på cd så inget dumt kan hända...

Min bror skrattade åt mig...
Vi har en liten vana att berätta om våra tabbar för varandra för att muntra upp.

Fredagen den 24/5

Sitter och skriver ett brev till mamma och jobbarkompisen som ska komma hit tänkte påminna om lite saker... Vad dom inte behöver ta med, handdukar, sängkläder, tvål, schampoo, etc. Onödigt att släpa på när dom ändå inte får använda det.

Lördagen den 25/5

Skrivit lite. Men inget läsbart...

Söndagen den 26/5

Tillbringde dagen i sängen.

Vecka 22

Måndagen den 27/5

Ringde distriktsarbetsterapin och kollade lite om hjälpmedel. Hon kommer på hembesök i morgon. Rekordsnabbt. Nästan snabbare än om man åker in till akuten med ambulans...

Tisdagen den 28/5

Arbetsterapeuten kom och vi pratade ett tag. Hon ska beställa en rullstol så jag kan vara uppe mer, slippa ligga i sängen när jag har så ont att jag inte kan gå. En lätt sak som jag själv kan hantera. Har ju ingen hemtjänst, ingen assistent eller ledsaga. Så jag måste ju lösa alla måste själv. Och sen ett handtag på badkaret och en badbräda så jag kan sitta och duscha

Onsdagen den 29/5

Strömavbrott... Ett bra tag. Och många kommer att vara utan ström längre. Brand i Akallatunnlen, samma som förra året, men då bodde inte jag här. Så då slapp jag få livet strömlöst.

Torsdagen den 30/5

De allra flesta är fortfarande utan ström. En liten flik där jag bor har fått tillbaka den. Och nästan hela centrum är stängt, köpte dricka och tidning i tobaksaffären. Men medicinerna och boken på posten får vänta till nästa vecka.

Fredagen den 31/5

Helt slut. Sov länge... Ovanligt. Väcktes då och då av skrikande barn... inte gråtande utan skrik och skratt. Men somnade om när jag fått reda på vad det var för ljud.

Juni

Lördagen den 1/6

Nu har alla fått tillbaka strömmen. Och livet kanske kan återgå till det det var i onsdags före branden.

Ett mail från mamma:

Hej mitt i natten!

Jag har funderat på dig hela kvällen som jag jobbat. Tänkt på det du sa om att du har synrubbningar som biverkningar. Nu är det ju så att när man tar för mycket värktabletter så får man faktiskt skador av det bl,a synrubbningar, det har jag själv haft för många år sedan . och man kan inte ta så mycket tabletter som du gör utan att påverkas. Det är samma sak med att du har lätt för att snubbla,det är väl inte konstigt att balansen inte fungera när du tar två cittodon plus alla dina andra tabletter, när du ska gå ut.

Det är inte balansen som försämras, det är när det hugger till i underlivet och nedre buken så som kroppen viker sig och om jag inte kan ta emot faller jag.

Svårigheter att focusera blicken säger läkaren är mest då jag har svårt att koncentrera mig. Och att reaktionsförmågan är sänkt. Det har väldigt lite med ögonen att göra även om dom utför störning.

Man får gåshud bara man tänker på vad du stoppar i dig. Det finns ju många med svåra smärtor som inte stoppa i sig en bråkdel av vad du gör.

Är det ett färre antal tabletter eller färre preparat? Färre tabletter jag beror på annan tablettstyrka. Färre preparat beror troligtvis på annan smärttyp.

Jag tar 100 mg Tradolan var 6:e timme dvs 4 ggr per dygn (Verkningssätt: Tradolan är ett morfinliknande medel som verkar smärtlindrande genom att påverka speciella celler i hjärnan som reglerar smärtförnimmelsen. Är inte inflammationhämmande)
Sen tar jag ca 4 TreoComp (Är inflammationhämmande) per dag.
Och om jag redan tagit 4 TreoComp så tar jag 2 citodon (vilket blir max en gång per vecka) innan jag ska göra något.
Och när jag väcks av smärtorna eller när inget av ovan biter (beror på vilken typ av smärtor, inte graden) 50 mg Voltaren (Är inflammationhämmande) (i snitt 5 tabletter per vecka)

Över hälften av de piller jag stoppar i mig är INTE smärtstillare.

Ingen i hel universum vore gladare än mig om jag kunde minska.

Tyvärr är TENS för dyrt mig, det lindrar ju en del. Men piller är mycket billigare. För mig som patient- Inte för samhället. Och då inga andra utgifter minskar för mig när jag använder TENS så går det inte att flytta runt i budgeten.

Det är är kanske hög tid att du får hjälp med att gå ner i konsumtionen av medicin ,din kropp tar ju verkligen skada av detta och du blir ju inte friskare av det, tvärtom.

Klart kroppen tar skada av de kemiska preparat jag stoppar i mig. Vore fel om den inte tog skada.
Frågan är vem som skulle kunna hjälpa mig när smärtläkaren anser detta är den bästa lösningen just nu. Om jag inte hade en sjukdom utan oidentiferade smärtor kunde beroendecentrum hjälpt mig. Men jag passar inte in i deras verksamhet.

Som du säkert förstår så är det av oro som man grubblar på detta och jag vill att du ska må bra men en överkonsumtion av läkemedel är verkligen inte lösningen.

Överkonsumtion?
Äter inte fler tabletter eller preparat än andra med samma smärtbild av endometrioskvinnorna.
Kan ju inte jämföra med andra sjukdomar eller skador.
En cancersjuk har ofta bara ett preparat. Kanske som plåster eller som spruta. Och en med ledgångsreumatism har ett eller flera antiinflammatorisksmärtstillare. Ryggskott muskelavslappnande + smärtlindrig.

Visst skulle jag nog må bättre av färre intag per dygn, dvs läkemedel som varar längre.

Och den dagen det kommer ett läkemedel som både är inflammationshämmande och reducerar både nervsmärtor och inflammatoriskasmärtor av olika karaktär lär jag bli den första som ringer smärtläkaren!

Du måste vara rädd om dej,vi har bara en chans här i livet, och det gäller att ta vara på det,det går inte i repris,så det gäller att va försiktig med vad man stoppar i sig.

Jag vet. Och jag önskar jag jag slapp leva livet med smärtstillande läkemedel.
Visst finns det människor som aldrig tar tabletter, oavsett. Men jag har valt att göra det. Delvis för att det är farligt att svimma som jag tidigare gjorde för ofta. Och för att jag ska kunna leva. Att ha så ont att inget går att göra är inte det liv jag önskar mig. Och då det går att slippa det till viss del valde jag det.

Andra kanske väljer att ha ont, så ont att livet levs av andra. Men att bli sängliggande helt p.g.a. smärtor när det faktiskt finns läkemedel som kan hjälpa en att kunna vara med i livet känns slöseri.

På smärtskalan ligger de endometriosrealaterade smärtorna jag har på 6-7 och ett par attacker av 8 per timme och ryggen, leder, nacke på 4-6, någon gång vid mycket stress kan nacken skutta till 8 under några timmar upp till något dygn.

Jag vet att jag kanske borde kämpa längre innan jag tar en tablett extra. Att det är lite av att ge upp varje gång. Men det enda jag vill är att leva. Och kunna vara med så mycket jag orkar och kan. Eftersom man inte vet något alls om framtiden så kan man inte utgå ifrån att jag då kommer att må bättre om jag inte tar de doser smärtstillande jag tar idag. Det enda jag vet är att för att jag ska må så bra det går just nu är att äta de doser jag gör.
För livet går ju inte i repris.

Söndagen den 2/6

Mitt svar på hennes svar.
At 00:13 2002-06-02 +0200, Mamma wrote:

Jag vill ju självklart att du ska smärtlindra så att du kan må så bra som möjligt och att du ska lita på dina läkare och det är väl dumt av mig att oroa mig,men det tycks inte finnas någon stoppknapp för föräldrar när det gäller oro för "barnsjukdomar" oavsett hur gamla ungarna är.

Det är bra att omgivningen oroar sig.
Det gör att man tänker efter lite extra innan man väljer. Och att man kanske dessutom försöker hitta en annan lösning i de fall där det går.

Stoppknappen saknas även hos oss barn, vår oro för våra föräldrar är lika stor. Det är inte dumt att oroa sig. Det är naturligt att göra det.
Jag grubblar och ororar mig för dig väldigt ofta (de timmar jag är vaken). Hur du mår, hur du orkar etc.

Vi är ju många som får dras med sjuka ungar hela livet och vi blir helt klart "sjuka" av oro periodvis.

Och ni har barn som är lika ororliga för er och er oro. Att gå hela livet och vara orolig är väldigt stressande.Och en sak jag tror att man av oss kroniska sjuklingar ofta tänker på så är det just hur våra liv stör och förstör för andra. Utan att vi gör det med flit... Och så får man dåligt samvete för att man inte orkar med det man vill eller borde.

Det är svårt att vänja sig,och tidigare kunde jag ju dela det med Pappa ,men nu när jag går och grubblar själv så blir det kanske extra jobbigt.

Jag vet. Det är mycket som vi delade med pappa vi idag måste klara av på egen hand. Och du som levde med honom har ju självklart en oänderlig hög med sånt som ni delade.

Och det gör mig orolig. Önskar inget hellre än att du kunde slippa lite oro.

Vecka 23

Måndagen den 3/6

Sova

Tisdagen den 4/6

Hämtade alla mediciner på apoteket som jag skulle hämtat förra veckan. Köpte antiillamåendetabletter oxå!

Onsdagen den 5/6

Stekhett. Var och köpte bullar och isthe till på lördag.

Torsdagen den 6/6

Varmt. Nästan för varmt även inne. 27 grader i sovrummet är FÖR varmt. Blir slö och okoncentrerad. Orkar inte göra sånt man borde. Eller sånt man gillar. Vill bara sova...

Fredagen den 7/6

Sol, varmt, inget för min kropp. Dricker massor. Vilar massor...

Lördagen den 8/6

Årsmöte för EndoLiv. Trevligt att träffas igen. Och kul att några nya tillkommit.

Min kropp blev väldigt utmattad. Magen svullnade och jag var helt slut. Men inte så trött att sömn gick att skaffa...

Söndagen den 9/6

Genomsvett. Trött, sömnig...

Vecka 24

Måndagen den 10/6

Blöder massor. Förtsätter det så här är ju utan blod inom en vecka!

Tisdagen den 11/6

Kvavt, klibbigt... Mår inte bra. Vilat så mycket det går. Och jag lyckades t.o.m. sova lite.

Onsdagen den 12/6

Kokkvavt

Torsdagen den 13/6

Svettigt. Hoppas alla som älskar värme njuter lika mycket som jag mår dåligt.
korrat FK handlingar hela natten... och håller på att grubbla på det personliga vad jag gjort sen 2000 brevet... det som ska beskriva hur jag skött mig och mitt liv...

Fredagen den 14/6

Natten till idag så satt jag och skrev nya fina brev till mina läkare. Och just när jag skulle skriva ut och lägga i kuvert så tog patronen slut! Så nu får det vänta till jag får pension på tisdag. Lite synd, fördröjer det minst 3 dagar.

Sov inte många minuter. Sen kom arbetsterapeuten med en badbräda (att lägga uppe på badkaret så jag kan sitta och duscha)

Sen slumrade jag i 1,5 timme... sen åkte jag in till stan och mötte jag mamma och hennes kollega på cityterminalen. Och vi åt något där, jag satte i mig ett mumsigt wienerbröd... dom åt paj. Sen gick vi på kamjakt! Säkerhetskontrollen stoppade kollegans kam! *ler*

Lagade middag, klyftpotatis och oxbiff... och det blev väldigt gott. Mamma betalade.
Satt och pratade en del. Trevligt.

Bäddade upp futonen till mamma, hon var något skeptiskt...

Lördagen den 15/6

...men i morse så sa hon att det var länge sen hon var så bra i ryggen när hon vaknade... *ler* Kul att hon upptäckte dess nyttighet.

Vid 9-tiden åkte dom till city, de ska leta upp en båt som ska åka runt i 2 timmar. (Båtturen heter under Stockholms brorar och det fanns en kupong i ett ICA häfte). Jag ska åka in senare och fika med dom. Ska vila/sova lite till.

Sen mötte jag dom vid plattan och sen gick vi och letade efter en resturang som kollegans dotter rekommenderade. Men efter nästan en timmes letande gav vi upp och gick till NK för en räkmacka. *mums*. Gick en runda där och fikade på en budapestbakelse... *ler*

Sen blev det Åhlens. Jag gick vidare till Hemköp för att handla lite mat till mig för kvällen och sen åkte jag hem. Dom gick vidare till gamlastan och gick runt där några timmar. Jag åkte hem och la mig och sov några timmar.

Söndagen den 16/6

Och idag var det tänkt att vi skulle till skansen, men det är för blött. Och då blev det stan istället. Dom köpte med sig räkmackor hem som dom åt innan dom skulle til stan för att ta sig till Arlana. Jag ska äta min senare.
Men jag är för dålig, trött och seg och har vrålont så jag stannar hemma och tvättar allt sänglinne som gått åt.

Är jätteglad att det fungerat så bra. Och att jag vågat säga nej, jag kan inte följa med istället för att åka och sen bli sämre i en vecka.

Vecka 25

Måndagen den 17/6

Mamma ringde i eftermiddags och allt var tillbaka på vanlig nivå. Och mitt samvete blev ännu sämre. Alla borden och normala saker man borde kunnat göra.

Tjat om att jag ska resa ner, att jag visst inte behöver ha så mycket med mig. Att hon oxå blir trött av att resa (mindre än ett dygn efter hon landat ska hon jobba 3 nätter i rad! Jag ligger i timmar efter att varit på apoteket!)

Klart jag vill kunna resa dit. Men att lägga så mycket pengar på att ligga i en annan säng en helg känns galet!
Så förstående hon varit i helgen. Inte ifrågasatt mig varje stund eller när jag sagt nej. Bara acceptera... Men det var ju bara för att kollegan var med... misstänkte det. Men hoppades...

Hon säger att hon betalar biljetten till mig när jag ska resa ner. Vilket är jättesnällt. Vilket ger mig ännu sämre samvete när jag svarar att jag inte vet om jag orkar.

Tisdagen den 18/6

Till posten och skicka iväg den gula sommarjackan. Till Uppsala och tjejen som nog saknar den. Hatar att vara pank. Att inte kunna ligga ute med några tior till porto, för att de saknas... Men idag kom pensionen. Och i morgon så kommer hon att få jackan. 10 dagar efter den glömdes här!
Köpte en stock snus och lite dricka. Så jag överlever vägen hem...
Maten från www.ica.se kom. Glassen oxå!

Onsdagen den 19/6

Suttit och läst lagar...
Paragrafer... och gjort anteckningar.
I år ska jag göra allt som lagen ger mig möjlighet till.
ALLT

Torsdagen den 20/6

Shoppingrunda, apoteket och vivo. Handskar, salva, piller och lite annat.

Fredagen den 21/6

Midsommarafton - Jag satte i mig en massa grovt underbart gott bröd från Fazer... något magen direkt kommenterade med knivhugg... jaja. Men ibland bara måste jag njuta av smaken av "riktigt" bröd. 3:e lokalbedövningssprutan sen i middags...

Har just lagt håret i balsam vatten... Det var svettigt, rufsigt och skitigt. Schampovattnet såg lite solkigt ut... När det är torrt ska jag fläta det. I lördags när jag åkte hem före er så stannade jag vid några ungar som samlade smådjur, baggar och sånt, en bit från trappan här utanför.

En flicka pekade på mitt hår och sa "pippihår" - Och i måndags (eller tisdags) så såg jag henne igen och hon sprang mot mig för att visa att hon oxå hade flätor. "Pappa kunde pippi nu!" *skrattar*

I övrigt har jag inte firat något. Suttit och läst lite regler, lagar och paragrafer för överklagan både CSN, FK... ska skriva lite stödord så om ifall det går snabbare...

Förra året tvättade jag kuddar... *ler*
I år blev det håret! Traditioner är till för att följas...

Lördagen den 22/6

Midsommarnatt:
Några ungar försökte välta skolan i eftermiddags... Men misslyckades...
Ett antal män försökte rädda livet på en bil, men den står kvar...

En flock ungdomar drog iväg i förmiddags med lätt packning, för midsommarfest.
Annars som vanligt... lugnt och tyst... en och annan bil kommer och stannar på parkeringen. Men man hör bara det normala från de andra lägenheterna, dvs. tv-brus, prat och annat naturligt.

Söndagen den 23/6

Åskigt. Så jag låg under täcket istället för att skriva, läsa och bli klar med mina handlingar. Allt ska vara inne på Försäkringskassan senast den 1:a juli. Och än saknas alla läkarutlåtande... *suck*

Ryggen är inne i en dålig period. Och tarmen leker brottande orm!

Vecka 26

Måndagen den 24/6

På tal om barn tidigt eller sent i livet.
Jag är lite förvirrad i frågan "mssat p.g.a. barn"... visst vet jag att barn kostar en stor summa pengar som då barn finns inte kan gå till resor, sportiga bilar, värstingdatorer... etc.

Har 2 syskon (yngre bror född -75 och yngre syster född -79) och min familj hade det väldigt tufft ekonomiskt när jag var liten, semestrar var att skrapa ihop till bensin och sen åka till farmor och farfar... men jag älskade det. Längtade hysteriskt varje år. Både för att få träffa dom, men oxå miljöombytet.

Det var först när alla barn flyttat som mamma och pappa började planera att göra "riktiga" resor. Men då pappa vägrade flyga (flygräddast i världen) så planerade mamma att resa med en jobbkompis istället på korta resor till London, Bryssel, Amsterdamm, Tyskland... Och hon och pappa skulle för första gången skippa husvagn och bo bättre, båda har ont och skulle må bra av det.

Nu blev min pappa väldigt sjuk och dog i mars 2001 och fick inte uppleva sina naturresor som han önskade göra. Att åka till riksgränsen och fotografera... Och det höga kustenbron...

Men mamma har gjort lite förändringar i sitt liv. Och resor lite då och då, hon var här förra helgen och har varit på många korta resor senaste 2 åren. Hon gjorde en sån resa före pappa blev sjuk.
Det var så mycket dom äntligen hade råd att göra. Men nu får hon göra det själv. Hon klarar det förhållandevis bra. Men det klart man blir galen av sorg varje gång något man vet pappa skulle velat uppleva men som han aldrig hann...

Men jag är så glad att mamma och pappas alla spartanska resor tillförde dom så mycket natur och vackert. Alla foto dom tagit... alla minnens mamma idag har. Mamma och pappa gjorde saker ihop. Umgicks... Trivdes tillsammans... Och byggde genensamma minnens... många av mammas vänner har inte alls några minnen.
Hennes syster och hennes man (han dog 1998) reste aldrig någonstans (inte ens på utflykt 3 mil bort) Hon har inget att minnas tillbaka på och le åt, gråta en stund...

Inget blir som man tänkt och jag lever själv efter filosofin att försöka göra det jag vill medan jag kan. Och om jag ej har råd, så innebär det att jag ej kan. (Vilket gäller väldigt mycket). Det finns saker man kan njuta av utan att det kostar. Resor som inte går att göra på SLkort är ratade. Men att åka in till stan och sätta sig på en bänk kan tillföra bilder som man inte tror finns...

Dessutom tror jag att man missar mer om man inte har barn.
Oavsett skälet till barnlösheten, fri vilja, sjukdom, avsaknade av lämplig man eller kvinna...
Barn tillför mycket.
Är själv glad att det bor många barn i området här. För deras skratt och upptåg förgyller livet.

Tisdagen den 25/6

Tyvärr så kan livet ändras mycket på kort tid.

Och att skjuta upp allt skoj till sen kan bli väldigt tråkigt... Man riskerar att bli lite bitter när man 5 år senare är ännu fattigare och ännu sjukare och inte kan något alls då... Jag skulle kunna varit en sån bitter typ. Men jag orkar inte tjura eller lägga energi på att ångra något jag inte gjort.

Har de senaste 5 åren ställt in så mycket att jag inte ens kan hålla reda på det, allt ifrån bio, fika till bussresa och att ha gäster hos mig... Och det gör lika ont varje gång. Har slutat planera för "stora" saker... utan om det går så njuter jag desto mer.

Visst måste man planera vad man ska göra... men att vänta med något man gärna vill göra nu, som man skulle kunna genomföra nu (har råd, tid etc) kan innebära att det inte blir gjort alls...

Samtidigt tror jag att många som har knaper ekonomi, som känner att man aldrig har råd med något kul för barnens skull eller sin egen skull, missar att barnen inte bryr sig så värst om det är svindyrt eller billigt bara man gör något. Att gå till parken en eftermiddag och äta glass... visst vore det kul att göra det i en park i London eller Paris eller Luleå, men parken hemma kan ge lite lugn och ro, och en god glass...

Gräset är inte alls grönare på andra sidan... det är bara så att fotografen som tagit bilderna därifrån anävder ett filter som lurar oss... *ler*

Förklarar man för barnen varför och att det finns andra saker pengarna måste användas till så fattar dom troligtvis. Barn är smartare än vuxna tror... dom förstår...

Sen vill jag betona att detta är inte till någon enskild individ, utan bara mina tankar i frågan... Men jag tror många (inte alla) "överdriver" barnens intrång i livet (både familjer med och utan barn)... Samt inbillar sig att man hade haft mycket mer pengar, fritid etc. utan barn...
Men man kan aldrig veta hur ens liv vore utan barn.
Eller med barn om man inga har.
Man hade självklart haft ett annat liv utan barn, men vi som inte har barn har av någon konstig anledning inte mycket mer pengar... och fritid... visst om man inte väljer att jobba mer, för att få in mer pengar till drömmen man ska genomföra om 15 år...
ingen kan veta hur det hade varit om man inte hade det liv man idag har...
om man levt ett annat liv än det man idag lever...

Vill bara att folk inte ska glömma leva.
Eller att tro att mycket som går inte går.

Visst tar barn tid. Och plats... Kostar pengar. Och finns runt omkring en i resten av ens liv. På gott och ont. Men det är ju lite det som är meningen. Det är ju bland annat det man som ofrivilligtbarnlös saknar...

Visst kräver endometrios och många andra sjukdomar och funktionhinder ofta vissa anpassningar när man ska göra något... toaletter, har man ont behöver man ligga bra... man måste ha tillgång till dryck, något att sitta på etc. Och har man barn så kan det bli väldigt krångligt. Och ibland får man lägga ner idén just för det blir för jobbigt.

Men om man löser sånt innan så kan det gå.
Tyvärr missar man det där impulsiva som att åka på bio nu! Eller att slänga sig på tåget till en kompis... Kroppen kanske är i fel fas och nästa vecka kan är bättre för tågresor... Och bio hade passat bättre i förrgår.

Alla föräldrar kämpar otroligt mycket för att få livet att gå ihop, tiden att räcka etc... och har man någon sjukdom som tar tid, kostar massa pengar, gör vissa saker omöjligt så blir kampen ännu hårdare...

Jag är imponerad över alla här på listan som har barn, som orkar dela med sig hit...
Och som pusslar och håller på för att få vardagen att hålla ihop...

Onsdagen den 26/6

Inatt blev handlingarna om sjukbidrag klara... Min del... Skulle åkt och lämnat dom idag... men...

Torsdagen den 27/6

Hade ju planer på att lämna in mina handlingar ang. sjukbidrag till försäkringskassan igår. Men min kropp vägrade något sånt.

Och istället så preparerade jag den så det skulle bli möjligt som idag.
Lokalbedövade tarmen 3 ggr i natt... (60 ml gele totalt... en del rinner ut... kladdigt!)
8:30 gick jag upp. 9:00 tog jag vanliga mediciner och en halv timme senare voltaren.
Och nu ska jag dricka upp en dubbel treocomp...

Medan jag klädde på mig (något som tar 15-10 minuter) så ringer telefonen. Min handläggare från FK! Ett läkarutlåtande hade kommit in och hon påminde om resten av pappren... blev något förvirrad... "Jag är på väg idag med dom"
*nästan kusligt*

Hoppas posten hinner komma före jag går... är snart hysterisk på väntan ang. min ansökan om avskrivning till CSN... (som jag just står som 15:e i telefonkön till, ang ändring av förfallodatum, att ha vänthögtalare på telefonen är nästan ett måste om man ska ha kontakt med CSN, FK, Soc, af... )

"nu är det 10 samtal före dig... tack för att du väntar"
9... 8...

"dadunk"
posten... ett eftersänt...
(folk fattar inte när man flyttar!
men inget från CSN...

"nu är det 2 samtal före dig... tack för att du väntar"
Tar luren istället så jag kan svara när det blir min tur...

Oki...
Kom fram till CSN efter 26 minuter...
Har ju ansökt om avskrivning, i mars-april...

Men fram till beslut ska man betala.
Vet det, det står i alla papper jag fått. Men jag kan inte...
Men ändå så får jag samma svar, man ska betala... visst men
Jag kan inte få fram pengarna... totalt 1776 till i morgon
och sen lika mycket till före novmeber...

Men hon delade upp min årsskuld på aug-dec... så det blev 662 kr per månad...
Och om jag om ca. en månad inte se någon ljusning i min ekonomi ska jag skriva ett brev och förklara varför jag ej kan betala samt tala om hur mycket... max 100 kr är vad jag kan sno av matbudjeten (800 kr per mån nu).. Några andra pengar finns ej... kan inte heller få in tillräckligt på att sälja något... (har försökt... men det är lönlöst... har inget av värde alls...)
Om dom inte godkänner en sån betalningsplan så går ärendet till kronofogden...

Sannolikheten att få hel avskrivning är inte så stor... om jag får delvis innebär det att antalet år ändras... inte beloppet per månad... *suck*
Får överklaga... eller söka om och om igen...

Ångrar nästan att jag pluggat... eftersom jag inte kan jobba så känns det extra svårt när skulden bara växer och växer... såg studierna som en inverstering för framtiden. Något det var fram tills jag förlorade all arbetsförmåga...

Jaja... nu ska jag ta på mig håret och skorna... och sen går till tunnelbanan...

Fredagen den 28/6

Var inom posten och smet före alla köer och lämnade in ett paket som jag gjort klar. Redan förra året hade jag stora planer. Men man är ju så bra på att göra saker sen...
Köpte yoggi, drickbar. Och sånt bröd jag blev så sjuk av midsommar... *ler* Men det är så gott... Ska ta medicin mot tarmkramperna före denna gången.

Lördagen den 29/6

Ont. Benen domar och jag kan knappt röra mig.

Söndagen den 30/6

Min tarm tillverkar slem. Massor... så mycket att jag sitter så många timmar på toa att jag tappat räkningen

Juli

Vecka 27

Måndagen den 1/7

Har Du ingen annan läkare?
Hört den förut?
Hur många gånger?
Varje gång man söker vård på nytt, oftast för något nytt. Men vad spelar det för roll att det är en annan kroppsdel, en annan sjukdom... Har man en läkare är det väl bäst att hon/han får ta i allt...

Så nu riskerar jag att inte få hjälp med nacken, axlarna, ryggen och käkleden... alla är skadade och har störningar i funktion. Men jag har ju en läkare... att hon är gynekolog spelade visst ingen roll.

Och när jag beskriv varför det gör så ont, så fick jag veta att så ont kan man inte ha, så ont att man knappt kan gå. Så ont att sängen är stället för 90 % av ens liv.
Nej, just det. Så ont kan jag ju inte ha...

Undrar då varför jag ramlar, snubblar av smärt-kramper... och varför benen domnar efter ett tag när jag har smärtattacker... Och att axlarna och nacken blir sämre för varje dag då jag inte kan gå särskilt långt utan kryckor...
Jaja, lär ju aldrig få veta om jag inte hittar någon läkare som inte anser att min gynekolog ska ta hans om lederna oxå.

Jo visst har läkarna rätt, allihopa som sagt så har delvis rätt. Olyckorna som skadat mig är orsakade av smärtkramper, smärtor jag svimmat av och skadat mig av. Och som har jag på grund av endometriosen... så visst...

Men om jag krockar med en bil, ska jag läggas in på bilverkstan då och behandlas av en bilmekaniker bara för bilen är orsaken?

Ska söka upp barnmorskan och förlossningläkarna som var med när jag föddes. Det måste vara dom som ska behandla mig. Dom är ju de första som jag hade kontakt med inom sjukvården! Det kan jag till och med bevisa!

Hoppas dom lever. Annars lär mitt liv bli ännu jobbigare. För snart är flera av mina läkemedel slut. Allergimedicin, astmamedicin, medicin mot underproduktion i sköldkörtlen, antidep... alla livsviktiga på sitt sätt.

Men om jag får astmaanfall så är det väl bara att söka upp den som planterade trädet som sprider pollen, den som äger hunden eller katten eller som röker eller som bär parfym. Det måste ju vara någon av dom som ska behandla mig akut...

Ramlade ihop när knivhuggssmärtorna slog till för några timmar sen. Och klämde foten. Den lär bli väldigt blå. Och svår att gå på... Är det tillverkaren av badkaret eller tvättmaskinen jag ska kontakta... klämde foten mitt emellan... Och blåmärket på armen... självklart klinkerstillverkaren, eller är det dom som la dit det?

Dags att bygga ut sjukvårdsupplysningen. För där är det svårt att få hjälp. Dom säger ju att man ska ringa den eller den, men när man ringer dit så ska man helst inte blivit född.

Har aldrig fått mitt liv så ifråga satt som en natt när jag gjorde allt som jag kunde för att försöka låta bli att ta livet av mig... Ringde och ville få hjälp. Men ingen kunde ta emot mig. En tyckte att jag skulle ta ett glas vin...!!! En annan att jag skulle lägga mig och sova!!!

Tisdagen den 2/7

Ett av mina största misstag är att är att jag överlevt alla år.
Är inte rätt grupp, rätt patient. Har fel sjukdom och är i utanför rätt grupp...
Fattar ingenting...

Vaddå fel?
15 % av alla kvinnor i fertil ålder har samma sjukdom! Det är en av dom vanligaste sjukdomar. Och ändå är den fel? Jaja... får väl inse att jag inte lär förstå utan acceptera faktumet.

Är det meningen att jag ska leva? Eller är det meningen att jag ska överleva? Kanske existera?
Att kunna vara uppe från sängen 2-6 timmar per resten tillbringas p.g.a. smärtor i sängen eller på toa. Smärtorna gör att jag inte orkar vara med. Inte kan hänga med kompisar etc. Eller uträtta normala ärenden som att handla, hämta paket på posten. Allt sånt får jag betala hemkörning till. Många pengar varje månad...

Fick en komplimang idag... blev jätteglad! Smålog i timmar... *ler*
»Vilken underbar förmåga att uttrycka dej du har!!!
Tack. Skulle mina gamla lärare höra!
"du kan varken läsa eller skriva. Tur för dig att du är tyst!"
Skriva någorlunda lärde jag i vanliga skolan, men läsa blev grundvux jobb...

Så när jag var 19 år läste jag själv min första roman utan talbok eller annan som stöd! Men då det tog lång tid att läsa så hade jag assistent när jag pluggade elektronik. En tant som gjorde talböcker av kurslitteraturen. Tänker ofta på henne... Hon hade underlivskramper... Cystor och sånt där... och gjorde skumma pauser på banden... hon var sjukskriven några veckor före ett prov och då turades några kursare om att läsa lite för mig.

Onsdagen den 3/7

Jag är för ung!
Han säger att jag är för ung för det mesta som redan är aktuellt i mitt liv
Jag är för ung för att få rullstol!
Jag är för ung för att gå med kryckor p.g.a. smärtor!
Jag är för ung för att smärtstilla dagligen (något jag gjort i 21 år)!
Jag är alltså för ung för att delta i ett "nästan" "vanligt" liv
Jag är också för ung för remiss till mammografi, trots att jag har knöliga ömma bröst som läcker och gör hysteriskt ont när dom rör sig!
Jag är för ung...
För allt utom att ligga i sängen p.g.a. smärtor eller svimma av när jag går!
Där har jag kanske rätt ålder...
Eller är jag kanske för gammal?

Jag är för ung för att förstå att det är för mitt eget bästa.
För att mitt liv ska vara värdigt!
Jag förstår inte...
Men det är jag kanske för ung för...

...för mitt eget liv...

Torsdagen den 4/7

Släpande hem några böcker. Böcker är tungt!

Fredagen den 5/7

Snus bra mot rökning

Trodde rubriken var ett skämt... men:
Fredag 5 juli 2002, 8.00
Snus bra mot rökning

Tack vare snuset är Sverige bäst i världen på att sluta röka, det kom man fram till vid en cancerkongress i Oslo. Det kan vara svårt att få människor med stort nikotinbehov att sluta röka.
Men om nikotinet kan ges på ett mer ofarligt sätt, till exempel genom att snusa, skulle hälsoriskerna minska.
(Källa: Svenska Dagbladet, 020705, sida 8, © NetDoktor.se)
http://se.news.yahoo.com/020705/77/ui0h.html

Lördagen den 6/7

Människan:
En art som älskar konflikter av olika slag. Oasvett ålder, färg, trosuppfattningar, plast för födelse... Dom bara bråkar...
Det ingår i deras umgänge med varandra.
Att bli lite förbannade, tjura lite och sen lösa det och bli vänner...

Denna försoning går till olika beroende på förhållande...
Ett barn kan tilldela vänner titlen bästis efter ett sånt "bråk"
Ett älskande par har något som dom kallar försoningssex.
Syskon ... trots att jag har två yngre sådana så har vi aldrig behövt det.
Mellan grannar som försonats händer konstiga saker... Från att i år hatat varandra mer än något annat så kan dom bjuda på fika, grilla ihop, skriva en protestlista och ut och leta namnunderskrifter (ibland mot orsaken till deras gräl, gatans bullernivå, avloppen stinker etc)
Vi konflikter mellan länder så blir försoningen ofta reglerad i lagar och paragrafter, oxå något denna art trivs med... regler... makt över andra...

jaja... *ler*

Söndagen den 7/7

Äta så lite det går dag.

Vecka 28

Måndagen den 8/7

Lite ombyggandsavstängning och underhåll av diverse dokument och annat bråte.
Hade trevligt besök. En kvinna som också har endometrios och är med på listan. Vi fikade och satt och pratade. Tack Du för en trevlig eftermiddag-kväll!

Tisdagen den 9/7

R var här på våfflor. Jag var vråltrött. Hade inte sovit på natten och knappt på dagen då jag är nojig inför CSN brevet jag ska skicka in i augusti till dom. Själva ärendet är att fjäska till mig ett förfallodatum så ligger så långt fram i tiden att beslutet om avskrivning hinner komma före.
Helst ska jag även hinna överklaga ett avslag också. Men jag måste ge dom en betalningsplan. Där jag anser en summa som jag är beredd att betala per månad.
*suck* 10 kr?

Onsdagen den 10/7

Lite om ändring i CSSfilen. Hoppas den passar fler läsar lite bättre.

Så blev det varmt igen, värme och jag är ingen bra kombination. Dricker vätskeerättning (brustabletter från apoteket) och svalkar mig i duschen ofta. Men kroppens temperatur skuttar upp och ner... Och smärtorna med den.

Torsdagen den 11/7

Datorn som anlände igår är ännu "körd". Väldigt mycket spyware ligger där. Vissa i flera versioner. Den får stanna ytterliggare några dagar på rehab!

Fredagen den 12/7

Den där datorn skulle kunna göra mig sömnlös (ha som om inte jag var det innan - nej den kan inte ta äran åt sig för det!)... spyware, adware och en sån massa bråte att jag aldrig sett något så ihopkört...

Lördagen den 13/7

Idag fick jag en jättefin teckning av en av ungarna som bor här. Vet ej vem... den låg på golvet i hallen... Hängde upp den på gardrobsdörren i hallen så jag kan se den ofta!

Söndagen den 14/7

Datorn: Normalt formaterar jag sånt sen får ägarna lösa programinstallationer och allt sånt strul sen.
Men jag ville testa om det gick att få ordning... och idag, söndag kväll så är det lite snällare. Kunde till och med starta virusprogrammet, något jag försökt sen i onsdags. Ska installera StarOffice innan jag stänger för inatt! Och den får stanna till i slutet på veckan. Ägarna är på landet och har ledigt.

Ännu en sval stund i duschen... Med Åhlens Aroma duschgel med Eukalyptus.
Och sen glass... och lite chokladsås... (hon äter chokladsås med glass sa en av min brors kompisar häromåret...)

Tarmen är som en orm som snurrar sig och trycker på alla nerver som går att hitta... tror den upptäckte en ny innan... Ska ta en Egazil (mot tarmkramper) och se om den lugnar sig lite. Om inte så får jag ta en till... står 1-2 st 2-4 ggr dagligen... Men biverkningar gör det omöjligt. Men de fungera även akut...

Vecka 29

Måndagen den 15/7

Stängt ner min gästbok. I alla fall tillfälligt.
Skulle handlat men mitt betalkort hade något fel. Men det fanns pengar där och det skulle fungerat enligt banken.

Tisdagen den 16/7

Idag fungera mitt betalkort igen. Så det blev lite Yalla drickyoggi och hälsodryck från Verum!

Onsdagen den 17/7

Hämtade lite mediciner. Och köpte en tidning.

Torsdagen den 18/7

Maten från www.ica.se kom. Och glassen!
Hade besök på kvällen. En vän som jag trivs bra med. Och som lyckats bli gravid.

Fredagen den 19/7

AJ och varmt och feber och åska och trött och ont och jätteont!

Natten till idag kom min tarm på att den ville "leka" förstöra livet för ägarinnan!

Lördagen den 20/7

Tjocktarmen är så svullen att den tar nästan dubbelt så stor plats. Att tömma den är smärtsamt. Tar massa smärtstillare extra och har inte svimmat mer än 3 ggr. Svettas så det rinner längs kroppen.

Sommarvärmen har slagit ut min kropp. Och stress (har många saker som jag ska göra men som jag inte hinner, men det ligger ändå och gnager och påminner mig om att jag är urkass) har försämrat tarmen massor.

Vill bara sova. I veckor... eller månader. allt känns som en repris från sommaren 2000. Skillnaden är att då letade jag bostad oxå, och i år håller jag på med CSN istället.
Jag är två år äldre... kroppen har haft sjukdomen två är till, två till med sömnbrist och ångest. Depression och smärtor.
Annars är alla ansökningar förberedelser till ev. överklagningar samma.

Med en svullen tjocktarm som hittar alla små irriterade endometrioshärdar som finns är det omöjligt att sova, ligga, sitta, stå röra sig...

De underbara besöken jag haft senaste tiden har inte bidraget eller orsakat detta. Kroppen var dålig redan innan. Det är andra orsaker som brutit ner den, cell för cell... stress och sommarhetta, depression och ångst.

Oj var jag trivs med den lilla platsrullbyrån i badrummet... den mellan mig och badkaret förebygger brutna nackar och trasiga tänder!
Och en våt handduk som jag svalkar mig med...

Tagit massa smärtstillare extra och har inte svimmat mer än 3 ggr. Svettas så det rinner längs kroppen. Har ökat dosen av antiinflammatoriska kapslar (Asacol) för tarminflammationen. Och hoppas på snabbeffekt. Men sköterska jag pratade med sa att det vore bäst om jag tog mig till sjukhuset för att få lokalbehandling i tarmen, ett par deciliter kortisonsörja som man ska hålla kvar i minst 10 timmar... "skitkul!". Men jag orkar inte ta mig dit.
Så jag kurerar mig kramplösare (Egazil) och voltaren, Yoggi och vatten, oboy och lite choklad.

Söndagen den 21/7

Har tre par stora pyjamasbyxor som passar för dessa perioder. Tyvärr svettas jag så mycket att dom behöver tvättas och torkas. Och i denna kvava luft är torktiden låååång...
Men jag lyckades få plats i ett par vanliga fleecejoggingbyxor... ganska tunnslitna så dom är inte så varma...

Då för kalla drycker kyler ner kroppen så den måste jobba hård för att få upp temperaturen, varav man svettas och mår sämre. Bättre att kyla utifrån, via handleder och fotleder än invärtes. Att sätta i sig en iskall cola är underbart, men farligt. Framför allt om kroppen är mindre frisk. Finns personer som fått hjärtinfarkt p.g.a. det...

Ett gott te och lite extra vatten i ett glas bredvid att smyga ner går bra. Bara man får i sig vätska. Även om det känns lite konstigt att koka te när det är så varmt...

Sovit en del. Eller rättare sagt i några 1,5 timmes pass. Och mellan dom varit uppe och tömt och bedövat tarmen. Ibland tagit Voltaren och Egazil så tarmen snabbare blir bra.
Och nu, söndag kväll är jag lite bättre. *pust*

Vecka 30

Måndagen den 22/7

Trött
   Tröttare
       Borta!

Tisdagen den 23/7

Känns som hjärtat ska stanna när som helst. Det är tungt att andas. Och astma gör mig pipig. Vill sova, stänga av allt utanför mig och bara sova...
Men tvätten måste hängas upp. Bristen på rena kläder börjar märkas efter en vecka... Dammhögarna på golvet täpper till mig och fyller lungorna. Kanske inte själva, men som inflammation i luftrören...

Önskar jag hade haft råd att betala någon för städning. Men 290 kr per timme är för mycket. Inte för dom inte är värda sin lön. Utan för att jag inte har den summan att använda.
Anlita någon svart då? nej. Tycker alla ska ha rätt till det trygghetsnät man får via ett jobb. Typ sjukpenning, etc. De som jobbar svart har inte det.
De jobbar ju officiellt inte!

Onsdagen den 24/7

Nu kan jag ha mina få-plats-med-byxor igen (när dom är torra... en hel mugg Yalla prydde dom i går)

Borde fortfarande åka till sjukhuset på kurering. Men orkar sällan ta mig till sjukhuset. Tunnelbanan med slemmiga diarréer är inte möjligt. Och sjukresebedömningen är väldigt "individuell".

Sommarvärmen, kvavheten har bränt ut min kropp, brutit ner den, cell för cell... stress och sommarhetta, depression och ångest har försämrat endometriosen en hel del. Har många saker som jag ska göra men som jag inte hinner, men det ligger ändå och gnager och påminner mig om att jag är en oduglig person.

Fick ett mail med frågan varför inte min släkt kan hjälpa mig:
Släkt som bor nära: faster - nyligen opererad igen, pappas moster - snart 90 år... jag en av dom som borde hjälpa dom... med inköp, städning etc.)

Har inte lika mycket slembildning. Verkar som de högre doserna gjort nytta. Och jag har sovit 3 timmar i natt!

Torsdagen den 25/7

Maten (beställer via nätet då jag inte orkar bära hem allt) levererades i torsdags (18/7), beställer en gång per månad. Då kostnaden för leverans är hög.

Och igår kväll fick hela skafferiet tömmas och innehållet slängas. Allt var angripet av "inneboende". De har vingar. *suck*
Har ringt Anticimex, växeln, men dom vill att jag ska ha kundnr eller ringa någon direkt??? Får ringa Svenska Bostäder istället. Ska bara sticka till Apoteket och köpa handskarna jag beställde i tisdags...

Rätt så typiskt...
Har lite lite mat i frysen...
och några saker gick att rädda... (bakpulver, rostadlök och en påse majsmjöl!) Och 350 kr som ska räcka till mat i 25 dagar till...
Sen lär det ju ta några månader innan skafferiet innehåller något igen.
Jaja...

Ska kolla med hemförsäkringen... Ska skicka in en skadeanmälan och vara detaljerad. Men försäkringen gäller bara på matvaror i frysen vid strömavbrott... men det kanske finns någon annan skadetyp som passar in...

Velar fram och tillbaka om jag ska avboka Anticimex...
och se om dom otäcka små löjliga fjärilarna kommer tillbaka efter att jag skurat ut skåpen några gånger...
och först då beställa sanering...
Men risken att min värd får fnatt är nog rätt stor...
såna där odjur flyger ju...
bl.a. via ventilation...

Fredagen den 26/7

Min familj bor långt bort, de släktingar som bor nära är min pappas moster, ca 90 år, min faster som är nyligen opererad. Att förmå någon av dessa att komma hit och hjälpa mig med storstädning är inte möjligt.

Vänner, underbara och intressanta figurer, de som bor längst bort hade kommit om dom bott nära... De som bor nära har ej möjlighet. Dår jag ej kunna hjälpa dom med något praktiskt sen många år så har jag inte tjänster tillgodo (förutom några års dataservice, men inget som kräver fysik och viss styrka). De jag kollat med har ej tid, ork eller hälsan som krävs.
Klart dom inte kan hjälpa att dom inte orkar eller kan.
Detta är ingen anklagan på något sätt. Bara ett konstaterande!

Jag är skyldig att se till att saneringen går att genomföra. Men jag kan inte göra det. Att säga att jag ska är meningslöst, att säga att det måste ske hjälper inte. Köket blir inte städat.

Jag kan inte göra det som enligt hyresrätten ska göras. Och kan alltså riskera min bostad. En bostad som ligger på bottenplan, som passar mig som funktionshindrad perfekt, som dessutom tog många år att få tag på.

Ska skicka in en skadeanmälan till försäkringsbolaget, men så den bara ger ersättning för mat i frys vid strömavbrott så är det en chansning.

Ska ansöka om hemtjänst.
Men p.g.a. ett semesterstängt samhälle blir allt lite långsamt.

Lördagen den 27/7

De kommande månaderna är "extra" dyra då mina högkostnadskort (frikorten) går ut den 10 och 11 september. Läkemedelskostnaden delar jag upp på ett år. Men sjukvårdskostnaden går ej att dela upp så lätt.

Söndagen den 28/7

Söndag... en sömnlösdag... för trött för att sova... Illamående, ont och trött... ingen bra dag...
Kan nästan bara bli bättre.

Min bror ska hälsa på. Sova över till i morgon då han drar vidare på sin semestertripp!

Vecka 31

Måndagen den 29/7

Just den väckarklocka av mina två som skulle ringt 08:30 så min bror skulle hinna på möte dog... batteribrist. Jag vaknade 09:15, min kropp brukar vakna då den är van vid att få påfyllning av tabletter då. Tur det. Annars hade jag säkert fått en dag som jag knappt kommit ihåg!

Jo, jag förstår. Att man inte kan få allt som man vill. Att man inte kan få hjälp hemma, assistans, hjälpmedel... tro mig, jag förstår. Men jag vill inte ge upp. Vill inte leva mitt liv från sängen, stolen vid bordet... vill kunna göra något mer. Men jag förstår. Att man måste uppfylla villkor. Och att någon annan läkare ska hjälpa en.

Någon annan läkare... alla läkare säger så. Vem som helst utom dom... Försöker "glömma" säga att jag har vissa problem för att hon/han inte ska tycka att någon av dom andra läkarena jag hittills träffat ska ta hand om "hela" mig. Men tyvärr så har det hittills inte hjälp.

Förstår att detta liv är mitt liv. Och att jag får ta det för vad det är. Ett liv som är isolerat, som ett fängelse... förra tisdagen fick jag till och med galler för fönstret i badrummet... (inbrottsskydd). Men det blev lite övertydligt för mig. Bommen för balkongdörren, alla fönsterlås...

Bor bakom lås, bom och galler. Både p.g.a. lägenhetens trygghetspaket och min sjukdoms härgningar i min kropp. Är fri att göra vad jag vill. Klart du inte behöver ligga i sängen, stämmer bra. Det behöver jag inte. Nej, Soffan går lika bra! *ler sarkistiskt*

Nej ingen hjälp där kan jag få!
grät hela vägen hem...
Blev så ledsen.
Hade hoppats att någon skulle vilja hjälpa mig.
Men det verkar inte vara möjligt.

Tisdagen den 30/7

Trött... vilat mycket. Och måste vila ännu mer. Hjärtat slå konstigt. Och jag har svårt att andas. Beror säkert på värmen. Om inte så lär jag säkert vara för ung för att få hjälp. Eller så är det gynekologiskt och då vill ingen annan göra något ändå!

Drömmer mardrömmar om att kastas ut från livet...

Onsdagen den 31/7

Kvavt
Köpte Yoggi
Choklad
Slumrade

Augusti

Torsdagen den 1/8

Åska

Wow idag kom brevet...
(nej, inte det från CSN, eller FK, eller... )
Det där med vem jag är i...
personbevis... med rätt namn, mitt namn!!!

Måste fixa foto...
och nytt leg. det nuvarande går ut aug 2002...
*pust*
så det var lite kris!

Fredagen den 2/8

Vill bara sova, i ett svalt sovrum. Utan dörringningar och annat som irriterar mig.

Lördagen den 3/8

Trött...

Söndagen den 4/8

Utmattad, så jag försöker vila mycket och ta det lugnt.

Min depression har börjat bli sämre och smärtorna i buken har ändrat karaktär...

Vecka 32

Måndagen den 5/8

Fixat foto, beställt ID-kort och sovit en del.

Tarmens smärtattacker kommer regelbundet, lite då och då totalt utan regelbundenhet *ler irriterat*
Men jag hoppas att det är en tillfällig försämring. Smärtorna har tilltaget ordentligt denna sommaren och inga av dom preparat jag har tillgång till klarar längre förebygga svimmningsattackerna helt.

Längtar efter skatteåterbäringen... vill ha mina hundralappar... Behöver dom... legkort kostar 200 kr och foto 99 kr... så jag har blåst 300 kr idag av lånade pengar... *ajaj*
Men jag måste ha ett ID-kort!

Tisdagen den 6/8

02:15
Och nu måste jag fylla på med smärtstillande...
Kommer att behöva på toa vid 3-tiden igen och vill ha bra effekt av både lokala och invertes preparaten då! Sen kommer nog jag att kunna sova... Känns så nu faktiskt...

05:15
3 timmar senare. Kan nästan höra tarmen skratta åt min naivitet tidigare i natt. Men nu är faktiskt tarmen lugn. Och en Egazil och en extra Asacol, en voltaren och TENS ska nog ge mig några timmars sömn.

Onsdagen den 7/8

Trasig, ont, sårig, blöder... Känner mig pytteliten och livrädd...

Torsdagen den 8/8

Shoppade yoggi, lite tuggbart och en påse Reisenkålor... *ler*

Fredagen den 9/8

Slö... eller trött... eller utmattad...

Lördagen den 10/8

Se igår *ler*

Söndagen den 11/8

Borde släpa mig till affären. Borde köpa något nyttigt... och närande...

Vecka 33

Måndagen den 12/8

Klibbigt, kvavt. Kroppen känns tom. Inte lätt och smärtfri... tom på något annat sätt.

Tisdagen den 13/8

Lite mat kom, fick skattepengarna igår. Så jag passade på att fylla på lite. Tyvärr var en del måstevaror slut. Så jag måste betala en hemkörning till snart... *suck* stor del av nudgeten går till transport av varor, och jag har gångavstånd till butik, post etc...

Onsdagen den 14/8

usch... orkar inte med värmen. Min ork är helt slut.

Torsdagen den 15/8

varmt, trött, trött...

Fredagen den 16/8

Borde ringt... men jag orkade inte hålla ögonen öppna... Så på måndag måste jag fixa en massa...

Lördagen den 17/8

Min kropp är klenare än igår...

Söndagen den 18/8

och ännu lite klenare

Vecka 34

Måndagen den 19/8

Borde nog lärt mig nu
Borde nog insett
att jag inte är rätt sjuk för hjälp
att jag har fel sjukdom för att någon ska kunna hjälpa
Är det inte "någon annan läkare" som ska ta över "mig"
Oavsett vilken typ av läkare eller vilken typ av sjukdom/skada
(Min gynekolog ska alltså bli ortoped, endokrinolog, psykiater, medicinare och ett antal till)
Så är jag för ung
Eller för gammal
Det enda som jag är rätt för är att ligga timme efter timme i sängen
Att inte kunna städa något som är högre än 1,5 meter upp...
och som är ansträngande
Att inte orka handla mer än en gång i veckan
och det som ryms i min Fjällräven Kånken...
Vilket leder till viss begränsning av inköp!
Men jag är ju så jag är rätt
Då måste det ju vara bra för mig
Om inte så får jag nog lära mig
att det här är så jag ska ha det
Oavsett om det går eller inte går.
Går det inte så blir det färre år
Något som kan kännas positivt när man för 4:e dagen i rad
inte orkat klä på sig "vanliga" kläder
P.g.a. smärtor och stel rygg och nacke
Dags att kanske se att jag inte kan få hjälp
Eller vård så jag mår bättre
Kanske dags att sluta jaga

Tisdagen den 20/8

Idag kom Föredragningspromorian ang. sjukbidraget...
Med en duns...
tillsammans med en kul tidning och en räkning...
I det bruna kuvertet från försäkringskassan...
Rev upp det och där fanns en hög papper...

--------
citat från handlingarna:
Förslag till beslut:
Försäkringskassan föreslår helt sjukbidrag för tiden 2002-11 till 2004-10

Har till den 17/9-02 att invända eller komma med synpunkter på innehållet.

Försäkringskassans bedömning:
Inkommet medicinskt underlag styrker att M’s arbetsförmåga är helt nedsatt för avsevärd tid, dock ej varaktigt.
-------

Den 18/9-02 så ska socialföräkringsnämnden fatta beslut.
Skitnervöst.
Men då Fk föreslår bifall så känns det mindre kört.
Om FK föreslår avslag så är det extremt sällan socialförsäkrignsnämnden går emot det och beviljar något... Men socialföräkringsnämnden avslår en hel del där FK föreslå bifall...
så inget är säkert. Hoppas tärningen slår till min fördel!

Bara att handlingarna är klara... och att jag fått möjlighet att yttra mig.

Ska kopiera upp intygen som finns där och skicka till csn (anstånd-med-betalning-igen-tack brevet för aug. ska postas idag) Skönt med två nya intyg...

Onsdagen den 21/8

Har just avbokat Anticimex. Trots att det fortfarande är stor risk att dom där fjärilarna kommer tillbaka. Det kan ligga ägg-puppor någonstans...
Och sitter och grunnar på om jag ska ringa värden och berätta att jag gjort det.Eller om jag ska vänta och se, Anticimex lär ju meddela.

Det brukar dock vara bäst att själv meddela sånt.
Även om det inte spelar någon roll varför man inte kan uppfylla hyreskontraktet (man ska se till att sanering av ohyra är möjlig) så kanske risken är mindre att jag får problem om jag ringer först...

Har inte tid att förbereda något ärende inför hyresnämnden...
Eller ork... Men jag måste ju bo...
*suck*

Ska till husläkaren i morgon, och troligtvis få veta att jag är på tok för ung för allt. Och att jag absolut inte behöver någon hjälp... *suck*
Skulle behöva ett läkarintyg som styrker mina skador. Men ingen vill skriva, någon annan kan ju skriva det istället... har försökt i 4 år att få ett intyg så jag kan ansöka om hemtjänst och färdtjänst...
Men jag är ju för ung för sånt.

Det enda min ålder är perfekt för är sängen, toastolen... sängen, toastolen, 15 minuter vid datorn och sen om igen...
Och dom undrar varför jag inte blir bättre från min depression?
*blä*

Torsdagen den 22/8

Ett dygn med mycket blödningar från tarmen. Mer än vanligt. Gör inte så ont att jag svimmar. Men jag måste ta extra smärtstillande. Det är både färskt och levrat... Och det känns som det kommer från vänstra bukhalvan nära höftbenet.

Gick upp 8:30 för att hinna på toa innan jag skulle till husläkaren. Och jag hann. Trots att tarmen var ovanligt trött... den är morgontrött *ler*

Pratade med läkaren om nacken, ryggen, lederna... och förklarade. Han är helt emot rullstol. Inte rullstolsanvändare betonade han. Men han anser inte att det är lämpligt då man blir passiv (mer passiv än när jag är i sängen?!) Men han ska prata med arbetsterapeuten som var här i juni och diskutera mig.

Fick recept på mer antidep. 6 månader till. Och när jag berättade att jag blöder från tarmen just nu och är väldigt trött så frågade han om jag utreds för det... och jag blev förvånad, svarade att det är endometriosen som gör det. Har i HELA nedre bäckenet. Och efter det så verkar han inse att jag är sjuk. Trodde han visste. Men han har nog inte fått alla papper från förra stället.

Lämande in alla recept, för att hämta medicinerna i morgon. Och sen gick jag hem. Trött i armarna av värmen och sömnbrist. Men jag fick gå tillbaka och hämta 5 böcker från Pagina för 450 kr (normalpris för dom inkl frakt är 2400 kr)

Sen åt jag lite och sen tvättade jag mig och gick och jag mig. Somnade lite då och då, vilket tyder på att jag även vaknade då och då *ler*

Fredagen den 23/8

Trött... tröttare...
Var och hämtade mina mediciner på kvällen. Och handlade lite.

Lördagen den 24/8

Blöder ännu... knivhuggskramper som gör sängen lämpligare än stolar...

Söndagen den 25/8

Varmt ännu, blöder ännu, sover för lite... dricker tillräckligt...

Vecka 35

Måndagen den 26/8

Sov en stund i går eftermiddag-kväll och det var tur, hade grymt ont i natt och somnade efter 10.00... väckte av posten, grannes barn (visst måste man hoppa på ett ben runt i lägenheten *ler*) och tills sits när gynekologen ringde 13:00. Hon ska skriva brev till smärtkliniken om en rehabutredning. Där hjälpmedelsbehov och sånt där (färdtjänst etc) ska utredas.

Sen ska jag själv ringa gastromottagningen om en rektoskopi. Den som skulle gjorts i våras ville jag inte göra p.g.a. smärtor och ingen förberedelsetid. Men nu är det "akut", blöder väldigt mycket och måste få det kontrollerat.

På det som ortopeden sa att hon skulle ta över min nacke, rygg etc så sa hon att det är inte så det ska gå till. Men att det är ofta så att har man en gynekologisk sjukdom så brukar "allt" kunna bli gynekologsiskt hos andra läkare.

Skulle vilja ha en ny läkartyp!
En gynekolog-gastroenterolog-urolog i ett! Som kan göra rektoskop, ultraljud vid samma tillfälle. Som kan se samband mellan mens och tarmblödningar... och som inte kan skicka en runt till de andra två för att få svar på några tester... Vore toppen för alla endometriospatienter.

Tisdagen den 27/8

Varmaste sommaren på många år... enligt SMHI. Och jag är beredd att tro på dom. Har ju själv fått kroppens temperaturbalans rubbad av värmen.

Försökte ringa husvärden ang. avbokade Anticimex, men det var upptaget och jag var trött... så jag somnade...

Onsdagen den 28/8

Clas Ohlson katalogen för 2003 kom. Något som den gjort till mig i drygt 20 år. Den är viktigt. På flera sätt. En kunskapskälla och ett ställe att göra av med pengar på. Kan gå timmar på varuhusen. Trivs bland såna där prylar... verktyg, sladdar, kontakter och komponenter...

Torsdagen den 29/8

Var just inne på www.csn.se - "Mina sidor" för att kolla mitt läge där!

Och på sidan om Ansökan om nedsättning av årsbelopp fann jag detta:
Beslut för 2002 är fattat 2002-08-28. Ditt årsbeloppet enligt beslutet är 0 kronor.

Aktuell studieskuld
2002-08-29 Lån tagna mellan 1/1 1989 och 30/6 2001 - 162 623 kr
(vilket betyder att ansökan om avskrivning är avslagen eller ej ännu behandlad)
-----
Känns skönt... de där otäcka räkningarna på 623 kronor (inkl kravavgifter) betalas har stört mig...

Årets projekt:
CSN avskrivning - skickad 23/4-02 - väntar på besked
FK Sjukbidrag ansökan - inlämnad 27/6-02 - PM klar - beslut 19/9-02
CSN uppskov - skickad 19/8-02 - beslut 28/9-02 - Bifall - KLART
FK Handikappersättning - håller på med uträkningar -
Hemtjänst/LSS - håller på att gå igenom regler och mitt behov -

Firar med en Verum Hälsodryck jordgubb-hallon och snus! (helt ok tillsammans)

Utmattad. Visst är jag glad att saker händer och att det är positiva saker, i alla fall positiva för mig... Men jag är så trött, har så ont, är så ledsen... orkar inte ens tänka på att göra vissa saker. Som egentligen varken tar tid eller kraft... Men jag bara orkar inte...

Fredagen den 30/8

Shoppade mat och plastfickor. Läst en massa.

Lördagen den 31/8

Idag har vi väder. Många väder, regn, sol, blåst... *ler* Dessutom mycket av regnet och blåsten.

September

Söndagen den 1/9

Jag har fått antidep. för 6 månader till. Och ska söka mig tillbaka till psyk. om inte smärtmottagningen tar över utskrivningarna. Med min diagnos borde jag slippa vänta så länge för att träffa en psykiater... serotenin och noradrenalinhalterna är ju bottenlåga..!

Vill helst inte byta sort... i början när man tar dom så blir man mycket sämre, farligt mycket sämre (och dom kallas lyckopiller...lycka för vem?)... det är därför man bör få annan vård oxå, som terapi... Dessutom trivs jag med dessa, dom är snygga, matchar Orudis Retardkapslarna perfekt!

Vecka 36

Måndagen den 2/9

Som om jag inte redan visste...

Måndag 2 september 2002, 15:15 Yahoo! Nyheter
Rekordvarm sommar - i nästan hela landet
Sundsvall Sommaren 2002 blir den varmaste i mannaminne - åtminstone sedan mer omfattande temperaturmätningar inleddes i Sverige 1860. Och inte nog med det - det har varit varme än normalt sju månader i rad. "I stort sett hela Sverige har upplevt en rekordvarm sommar. Det är endast i sydvästra Sverige och i nordligaste Sverige som värmerekorden står sig, konstaterar meteorolog Hans Alexandersson på SMHI."

Att det varit varmare än normalt sju månader i rad är också ett nytt rekord. Inte sedan SMHI 1946 började göra detaljerade analyser av medeltemperaturens avvikelse från det normala har det varit en så lång sammanhängande vämebölja.

Den tidigare längsta perioden med enhetliga temperaturavvikelser är fem månader - men då var det kallare än normalt fem månader i sträck från februari till juni 1955.

När SMHI:s meteorologer bläddrat riktigt långt tillbaka i sina historieböcker har man för hundra år sedan hittat en sju månader lång period då det var kallare än normalt under perioden april till oktober 1902.

I södra och mellersta Norrland samt i östra Svealand och östra Götaland och i större delen av Skåne har de gamla värmerekorden slagits för sommarperioden juni-augusti.

De hittillsvarande rekorden är från 1868 i delar av Götaland och södra Svealand, från 1997 övriga delar av Sverige upp till mellersta Norrland och från 1937 i norra Norrland.

Trots sommarens rekordvärme står sig den varmaste temperatur som uppmätts i Sverige - plus 38 grader uppmättes den 29 juni 1947 i Målilla och i Ultuna den 9 juli 1939.
Yahoo! Nyheter

Men det är ju bra att få bevis...

Tisdagen den 3/9

Tandvärk. Och superont i käkleden. Skulle vilja att käkleden var en vanje led i kroppen, som man gick till sjukvården för och inte till tandvården. Då kunde jag fått hjälp så jag kan äta, tugga och sånt. Men nu lär det dröja lång tid, många år...

Onsdagen den 4/9

Ursäkta att jag är förvånad. Helt paff. Men sköterskan jag träffade idag vill och ska hjälpa mig, fixa hjälpmedel och sånt. "inte ska du betala allt sånt själv"... Hon gick igenom mig och min sjukhistoria och tipsade om näringstillskott, som man får rabatt på... Remiss till nutrisionist ska jag fixa. Och jag ska få hjälp att ansöka om bidrag från landstinget till vissa förbrukningsartiklar.

Och plötsligt är det hälften av årets stora överlevnadsprojekt som är lösta eller på god väg att lösas... (Många sömnlösa nätter och höga telefonräkningar, rubbad hjärtrytm och utbrändhet är notan).

Torsdagen den 5/9

Har fått rensa vattenlåset i vasken i badrummet nu på morgonen, lätt översvämmning och en grym stank väckte mig när jag hämtade vatten vid 7-tiden...

Röret till golvet hade lossnade... och ut rann en skum stinkande rutten sörja... (jag hade isär och skurade i juni...) Värmen har väl ställt till något... Lagade packningarna med superlim... och en timme senare var det klar, och nästan tätt... Måste spänna ett par gånger till... men jag står ut med en spann där under... Bara jag slipper stanken.
(nackdel att bo på markplan...)

Fredagen den 6/9

Idag skulle pappa fyllt 57 år. Men han hann aldrig fylla 56 ens.

För ett år sen skrev jag på hyreskontraktet för denna lägenhet. Minns glädje, lyckan... Kändes som jag verkligen klarade av något, att fixa en bostad! (oki att det tog tid, men det gick)

Lördagen den 7/9

Oj vad Rinkeby är popis vissa dagar. En massa politiker som hoppas på ett kryss eller en röst har tagit sig hit. Med tält, husvagnar (nej, nej inte stt bo i utan att dricka kaffe i) bilar med skrikiga dekaler, ballonger och kolor. Valrörelser kan få folk att göra vad som helst.

En av damerna som gick runt och småpratade med sin partikompis häromdagen sa att hon aldrig varit i något sånt här område förut. Men det ser ju trevligt ut. Visst gör det, i centrum där man slipper ser spåren av fattigdom!

Jaja, nu är det fyra år tills dom behöver komma tillbaka. Fyra år borde räcka om dom erbjuds terapi och troligtvis läkemedelsbehandling... *ler*

Söndagen den 8/9

Ännu ingen liten unge... pirrigt att vänta...

Vecka 37

Måndagen den 9/9

38 grader på balkongen. Oki, söderläge, men det är inget giltigt skäl! Koker inombords och blir trött efter en kvart. Att dammsuga har tagit flera dagar, nu är det bara köket och vardagsrummet kvar!

Tisdagen den 10/9

Abusedags igen.
<censur>En massa svordomar</censur>
Så där säkrat bevis, rensat bort, bett om ursäkt offentligt och mailat styrelsen...

TV-programmet "Uppdrag granskning" på SVT 1 ikväll fick mig att koka över, av ilska, besvikenhet. Yttrandefrihet och åsiktsfrihet är viktigt. Och ärlighet... det senare verkar väldigt många oavsett partitillhörighet missat.

Onsdagen den 11/9

Ett år... ett år sen de kapade planen kraschade i World Trade Center i New York, Pentagon i Washington och rakt ner i Shanksville i Pennsylvania. 365 dagar... så många offer, så mycket ondska och så mycket sorg.

Den stora hämnden, kriget mot terror, har skördat många många fler offer, och än är det inte färdig. Än vill en mäktig ledare i väst bomba mer.

För mig är det skitsamma om offren träffades av ett plan på jobbet eller om dom träffas av en bomb när dom sover, eller är ute på jordarna. Man kan inte lära folk en läxa genom att döda dom oskyldiga!

Blunda och se skillnad på en vit och en svart, en rosa eller gul. Lyssna på människans liv och se att det skiljer mindre än du tror. Ni kanske är så lika att ni båda blir rädda. För religion, hårfärg, kultur och sånt där utgör inte hinder för umgänge utan möjlighet till kunskap och många roliga stunder tillsammans.

Torsdagen den 12/9

Det finns många olika teorier om allting, inkl. endometrios. Och då är det stor risk att folk väljer att läsa det som känns "skönast". Dvs. Det minst allvarliga. Alla sorterar vad man läser och tar in. Och när det gäller svåra kroniska sjukdomar så gäller det både patienter och dess anhöriga. För många kvinnor tar det många smärtsamma år innan dom inser att dom inte kommer att vakna i morgon fullt friska...

Det är svårt att inse att ens barn, syster, har en så jobbig sjukdom. Att förneka delar av den gör det kanske tillfälligt lättare.

Varför folk inte orkar stödja är säkert olika.
En del har nog av egna problem?
Andra kanske inte är mottagliga för vetskapen att en i deras närhet är sjuk?

Visst gör det ont när ens omgivning inte stöttar en.
Och ännu ondare när dom förnekar ens sjukdom.
Tyvärr verkar det vara så att för att kunna förstå måste man varit med om samma sak eller något väldigt liknande.
Men att vara en stöttande vän eller visa empati går utmärkt egentligen...

Men endometrios är ju en underlivssjukdom, inget folk vill lyssna på. De blir generade och stänger snabbt ögon och öron. Undviker skickligt alla samtal som kan leda in på ämnet.
En ex. kompis la på luren när jag svarade på hennes fråga "var det sjuka sitter?"
Flera släktingar har stängt för flera år sen. Och i deras värld har jag något fel i magen...

Har upptäckt att responsen beror mycket på hur jag berättar.
Om jag undviker orden livmoder, äggstockar så länge det går så lyssnar dom längre. Människan har en stor förmåga att välja bort allt som känns jobbigt. Och för att nå in så kan man anpassa sig till det och liksom smyga in bakvägen...

"Jag har en sjukdom i nedre buken, som ger cystor och sammanväxningar, svåra smärtor och ibland störningar i tarmarna..." reaktionen kan då bli "oj, låter jobbigt, vad heter sjukdomen?"
Då svarar jag "Endometrios"...
Lyssnaren: "??? Aldrig hört talas om??? Vad är det?"
"Celler från livmoderslemhinnan som växer utanför livmoderna, ger blödningar isamband med mens, Blir inflammerad... Många är infertila (30-70 % beroende på källan)"

Jag säger bara som jobbiga saker som svar på frågor. Och en del kommer faktiskt med ännu fler frågor. Istället för att börja prata om det asfaltens struktur... *ler elakt*

Visst vill även jag att folk ska kunna lyssna även efter man sagt livmoderslemhinna... Men om nu inte det går så får man lösa det på annat sätt. Att tvinga någon att lyssna går inte...

Vi människor kan lära oss massor. Men vi tycks vara väldigt noga med vem som säger vad och vilka saker det är...

Vädersidorna säger att idag är nog sista sommardagen. Det kan komma någon mer sensommardag. Men det är höst i helgen. Oj, vad jag blev glad. Min kropp kanske hinner vila tills nästa kvava, heta hemska sommar nu. För trött är jag. Helt utmattad.

Orkar inte göra så mycket som för några månader sen. Enbart på grund av värmen. Det är många många som mår dåligt när det är så varmt. Tyvärr får man ju inte säga det. Då börjar folk prata om snö och is och risken att köra ihjäl sig, är det bättre? Suck... Nej, men jag skulle orka med att ta den diskussionen bättre till hösten, vintern...

Fredagen den 13/9

REGN! Vatten uppifrån. Moln... Wow... klädde mig snabbt och gick ut i regnet. Skönt. Passade på att handla lite Verum Hälsoyoggi. Regn... mmmm...

Sitter och är nojig... En av mina bästa vänner föder barn...
Fick mail 04:32 i morse:
...fredagen den 13:e kl 8:00 ska vi infinna oss på förlossningen i X - håll tummarna!

När jag var nydiagnostiserad och låg på sjukhus berättade hon för hela folkhögskolan som vi gick på under ett stormöte om mig och sjukdomen, så när jag kom tillbaka så visste alla och det var så skönt. Hon skickar artiklar och länkar då och då.

Oki att vi ofta har olika syn på innehållet, saker hon som ickesjuk kan se som oki kanske jag som sjuk bli skitförbannand på. Men då vi båda pluggat en massa media och källkritik så kan vi alltid diskutera utifrån det. Och hon respekterar mina åsikter och jag hennes. Hon tror på mig när jag berättar något om sjukdomen och mig. Ett bra stöd. En busig vän...

En kvinnas misstag igår gör mig till kriminell... Hon tog fel formulär. Och skickade till gästboken istället för ett privat mail via formuläret. Detta gör att jag har känsliga personuppgifter på min hemsida. Något man inte får. Pratat med Datainspektionen och det är olagligt. Dessutom är det extra känsliga uppgifter vilket självklart höjer skadestånd och straff.

Varför tar jag inte bort det då? Har skickat ett brev till min internetleverantör i veckan ang. nytt lösenord. Så jag kommer inte in på den servern som gästboken ligger. Har flera olika Webplatskonto och sidan bor på flera ställe. Jag kan uppdatera dagboken utan problem.

Lördagen den 14/9

Mailade två gånger igår. Mailade mitt mobilnummer. Fick ett mail idag. Med ett mobilnummer, ifall jag ville ringa. Har inte råd med sånt. Telefonsamtal kostar massor och jag har inte pengar till sånt. Men hon ringde mig när jag skickat SMS med mitt nummer. Tur...
Hon trodde jag var arg... nej det är mänskligt att fela. Arg blir jag sällan. Anser det är bättre att visa och lära än att skälla! Tekniken är tyvärr sällan användarvänlig och kan ställa till det.
Så snart jag kan ska jag självklart ta bort felet.

Söndagen den 15/9

Valdag. Riksdag, landsting, kommun... Röstade i Rinkebyskolan. Men kunde inte titta runt... Får försöka smita in en vardag...

Vecka 38

Måndagen den 16/9

Lite positivt händer alltid. Det gäller att se dom sakerna som stora oavsett hur små dom är och låta dom stora negativa sakerna krympa ihop och bli obetydliga.

Och inlägget i gästboken som egentligen var ett E-mail är borta!

Och idag kom beslutat från CSN:
--- start CSNbrev ---
Avslag på avskrivningsansökan om studielån

Du har ansökt om avskrivning av ditt studielån. Som skäl skriver du sjukdom, höga omkostnader och låg inkomst.

CSN avslår din ansökan om avskrivning av ditt studielån

CSN kan bevilja avskrivning av studielån om det finns synnerliga skäl för detta(1). Det innebär att möjligheten att få sin skuld avskriven är begränsad. Vi gör alltid en samlad bedömning av situationen, där vi bland annat tar hänsyn till den framtida betalningsförmågan hos den sökande.

I förarbetena (prop 1987/88) till studiestödslagens regler om avskrivning av studielån nämns några fall där avskrivning bör kunna ske p.g.a. synnerliga skäl. Det gäller t.ex. personer som har förtidspension med så lågt belopp att det knappast är rimligt att kräva återbetalning.

Eftersom du inte har förtidspension utan har beviljats tidsbegränsat sjukbidrag uppfyller du inte villkoren för avskrivning av studieskulden. Om din situation förändras och du erhåller förtidspension, kan du återkomma med en ny ansökan. CSN gör då en prövning med hänsyn till din inkomst av pension och annan skattepliktig inkomst.
Vi har tagit del av din mycket noggranna redogörelse för din sjukdoms merkostnader och även överiga handlingar som ingår i ansökan. Det förhållande att du har en besvärlig ekonomisk situation på grund av dessa kostnader utgör inte synnerliga skäl för avskrivning.
Kostnader för medicin och och läkarbesök ska till viss del täckas av högkostnadsskyddet inom sjukförsäkringen. Kostnader därutöver är normalt inte synnerliga skäl för avskrivning.

Hur man överklargar, se bilaga 1

Underskriver av två personer

_____________________________
not, 1 8 kap. 12 $ studiestödslagen, SFS 1988:877
--- slut CSNbrev ---

Oki, årets belopp är noll, det har CSN sänkt.
Men det var ju för att denna ansökan ej var klar...
Vad står på tur, överklagan?
Vet inte hur statistiken ser ut...
om några som överklagar vinner...
om det är lönt att lägga ännu mer tid.

Deras åsikt om att merkostnader inte är skäl nog lär ju kvarstå.

Får kanske annosera efter en partner, en juristkunnig, med jobb, gärna barn... *ler*

Privacy Policy

Jag, Morticia, skriver dagbok som delvis eller helt läggs ut på min hemsida. Det är en dagbok som skildrar delar av mitt liv.
Det innebär självklart att andra person förekommer i den.
Men inte med namn eller andra uppgifter som gör det särskilt lätt att identifiera personen. Målet är att inga andras liv ska publiceras, om så sker är det alltid med tillstånd från den eller de personerna.
Händelser i mitt liv där andra personer är inblandade redigeras om något för att anonymizera den eller de personerna.

Jag, Morticia kommer inte att sälja emailadresser, publicera personliga e-mail som inte är av sån karatär att pbulicering utan namn bidrar till något. Kan vara frågor om mig som jag tycker parrar utmärkt som krönika eller dagbok. Eventuella personer som nämns eller avsändare kommer inte att synas.

E-mail om endometrios eller Hiv/Aids har endast jag tillgång till.
De tillfälle jag har besök hemma hos mig där datorn används ser jag till att de inte är åtkomliga. Ert privatliv är ert. Och jag ska inte ändra på det.

Texten ovan kommer från Om min hemsida

Tisdagen den 17/9

Två gånger L på fika. Trevligt. Knäckebröd och kalkonkött, plommonmarmelad, smörgåsrån och Banan-apelsinjos, melonjos... intressant smakblandning.

Onsdagen den 18/9

NetXtrashopping. Mjölk, yoggi, toapapper, soppåsar, Nutrilettbar...

Torsdagen den 19/9

Igår avgjorde Socialförsäkringsnämnden mitt sjukbidragsärende. Nervöst. Har en utbetalning till på det som är beviljat, sen blir det att söka jobb. Hoppas jag slipper. Kan inte riktigt förstå hur jag ska hinna jobba.

Fredagen den 20/9

Ja, två år helt sjukbidrag till. *pust*

Lördagen den 21/9

Trygghet är viktig.
Denna mystiska sjukdom Endometrios, reagerar ju snabbt på stress. Minsta lilla och smärtorna förstärks, blödningarna kan öka, ångesten och depression blir mer påträngande.

Och sen kommer de ekonomiska problemen som ett expressbrev. Och ekonomisk stress sägs (av en hel del forskare) vara den mest tärande då den gäller själva existensen. Om man har råd med det livet behöver eller inte. Om barnen kan få mat etc...

Tänk om någon av dom som bestämmer över oss små vanliga kunde förstå att vi skulle må bättre med vetskapen om att även nästa hyra kan betalas. Att läkemedelsräkningen som dimper ner verje månad, maten, el etc också går att lösa.

Men det vore väl för mycket begärt. Trygghet är något man får när man arbetar. Eller rättare sagt fick när man arbetade för många år sen. Villkoren för trygghet är arbete, oavsett om det är möjligt eller inte.

Studier kan förstöra allt. En period av sjukskrivning kan få livet att rasa ihop och bli ett helvete.

Men hur skulle det se ut om en grupp individer slapp stressa mellan jobbsökeri och sjukhus, mellan myndigheter och sängen...
Hum... kanske skulle vi orka göra någon riktig nytta för vår omgivning. För samhället. Dvs. från tärande till närande. Men då inte 100 % av alla är överens så lär det väl förbli som det är.

Söndagen den 22/9

Suttit och planerat lite på UAs hemsida. Hur den ska bli smidigare att uppdatera och sånt.

Vecka 39

Måndagen den 23/9

En måndag till i livet. Seg och ont. Käkleden tillåter inte mig att tugga. Smärtan strålar bak i nacken/huvudet och allt blir omöjligt.

Tisdagen den 24/9

Och snart är databasen om astma-allergi uppdaterad. 300 dokument... *pust*

Onsdagen den 25/9

Jäsp...

Mailat en del olika personer ang. tandvård - sjukvård när käkleden är skadad. Hoppas på svar.

Torsdagen den 26/9

Det sägs att det inte förekommer hedersmord i "svenska" familjer. Men hederssjälvmord borde räknas in. När man blir sjuk och inte få vara sjuk för att det är "fel" sjukdom, lite nere är väl alla ibland. "Gör något kul och tänk positivt!" Och efter många år utan hjälp så klarar inte alla mer. När familjen och de nära blundar och aktivt försöker stoppa vården av den sjuka p.g.a. vad andra ska tycka, säga etc. borde det vara "medhjälp till..."

Ibland finns det även andra orsaker, bl.a. sexuell läggning, unga homosexuella som stöts bort från sin familj tar oftare livet av sig än andra. Är dessutom familjen troende kristna och med i en församling eller kyrka där homosexuella förnedras och förtrycks är risken ännu större. (Som troende kristen gör detta så ont.)

Men detta vill vi inte prata om...
För vi är ju bättre än dom som tar livet av de sina. Är vi bättre för vi låter våra egna ta livet av sig istället om vi inte tycker dom är som dom borde vara, eller gör det dom borde göra? Är det mindre plågsamt för samvetet än mord?

Självmord är något annat än "hederssjälvmord". Personer som tar livet av sig har nästan alltid en svår djup depression, inget ens föräldrar, syskon kan behandla. Inget någon egentligen kan ställas ansvariga inför. För en svår depression kan vara nästan osynlig. Och hur ska man då kunna se vad som händer inuti den andras själ. Att tankar om döden tagit överhand.

Hur många "hederssjälvmord" sker varje år? Den som vet det vill nog inte svara. Och vi andra kan inte ens gissa. Men det är flera stycken. När man inte längre älskas av dom som fött en, när dom stöter bort en eller börjar förtrycka en så kan en depression bryta ut. Och vad som sen händer beror på om personen har någon att vända sig till.
Ingen vet hur många. Men en enda är för mycket.

Självmord är alltid mycket tragiskt. Oavsett orsak. Att någon väljer döden före livet är alltid en svår chock. I de fall där en person stötts bort, förtryckts av sina nära först är lika tragiska. Och så länge människor finns lär självmord finnas. Orsakerna kan variera över tid. En del sekter begår kollektiva självmord (eller massmord och ett sen tar mördaren livet av sig) för att nå en högre nivå.
Men dom allra flesta väljer döden för att livet inte går att leva längre.

Fredagen den 27/9

Idag kom brevet från Försäkringskassan med beskedet om sjukbidraget. Tur jag ringde för en vecka sen. Hade nog hunnit få magsår av att vänta en vecka till.

Lördagen den 28/9

Grubblar lite på hur jag ska samla ihop vissa dagboks-krönikor. Vissa är ju mest åsikter och tankar och inte självbiografiska. Dessa kan ju få ett ställe till.

Söndagen den 29/9

Kanske en lösning på problemet Samlade Krönikor 2002. Nya browser visar tabellrutor man kan scolla i och gamla alla texter löpande, precis som i dagboken.

Vecka 40

Måndagen den 30/9

Till hjälpmedelscentralen... *ler*
Provsuttit en drös rullstolar och dynor. Arbetsterapueten ska kontakta dom i morgon och se hur dom ska göra.

Oktober

Tisdagen den 1/10

Jäsp. Vilade men det kändes bortslösat.

Var på apoteket och hämtade lite och lämnade in ännu ett recept. Kom till och med ihåg att ta med gamla trasiga ryggsäcken till "Sko, Kem och nyckelservice" för lagning. Ska hämta både piller och väska på torsdag.

Onsdagen den 2/10

Torsdagen den 3/10

Med varannan timme Insomnia så blir det många tänkta ord. Och många "ska göra det sen". Många underliga tankar och påfund.

Undrar hur många som är kritiska mot flyktingar/invandrare eller allmännt främmlingsfobiska som skulle kunna säga alla nedanstående fraser utan att ens inse eller ens bry sig om konsekvenserna för sig och sin familj.

• Jag skulle aldrig kunna fly från mitt land. De som gör det sviker landet, folket. Inget skulle få mig att föredra flykten (och ovissheten, väntan och den själsliga terror som asylväntan ofta innebär). Inte ens om mina barn var krigets offer. För våldtäkter och andra övergrepp! [flykting]
• Om min familj skulle tvångsflyttas till säkerhet skulle jag inte försöka komma till samma land som mina barn, min partner. Om vi placeras utspridda så får vi acceptera det. [anhöriginvandring]
• Jag vill stanna för att kunna hjälpa till när kriget, naturkatastrofen är över. Om jag ej överlevt var det mitt öde.

Röda Korsets Ungdomsförbund - Quick Respones

Fredagen den 4/10

Ny sammanfattning av årets projekt
Klart:
- CSN avskrivning - Avslag
+- CSN uppskov - Bifall - gäller tyvärr bara året ut
+ FK Sjukbidrag ansökan - Bifall - helt sjukbidrag t.o.m. 2004-10
+ Hjälmedel Rullstol är beställd.
+ Fått en del förbrukningshjälpmedel.

Ej klart:
* FK Handikappersättning - håller på med uträkningar
* Hemtjänst/LSS - Hemtjänstutredning påbörjas i sluter på okt
* CSN uppskov 2003 - nytt brev med nya uppgifter måste skrivas.

Dagen har gått till telefonsamtal. Av blandad karatär.

Lördagen den 5/10

14 dagar till pensionen kommer och jag har snart slut på pengarna. Ska till läkaren nästa vecka, om jag lyckas ordna dit och hemresan. Har ej råd med taxi utan behöver sjukresa, och det kan bara min läkare bevilja, och hon är ej anträffbar förrän just den dagen. Har telefontid först efter jag varit där...

Har lite ris, bregott och några lite mjölk hemma.

Söndagen den 6/10

Håller på att hänga upp Den allmänna deklarationen för de mänskliga rättigheterna! på bokhyllebaksidan i vardagsrummet. Och tre UNHCR A4-plancher med Legogubbar.

Vecka 41

Måndagen den 7/10

Sjukresejakt... Vill till läkaren, har lyckats få en tid, men har inte lyckats fixa resan dit och hem. Stressande, behöver intyg till färdtjänst och för att få det måste jag träffa läkaren.

Strax före 11 ringt "rätt" person. Och jag har fått sjukresa dit och hem nu. Utan långa redogörelser om varför jag inte kan resa med pendeltåg - buss. Skönt. Nu kan jag sova lugnt... till helgen. Dom fixar nämligen med ventilationen i huset och det är borrande och bankande...

Tisdagen den 8/10

Trött, men det går nog inte att sova... bank bank borr borr...

Onsdagen den 9/10

Dagens gynekologbesök är avklarat. Det har gått bra. Fick sjukresa dit och hem

Ska fortsätta med Orgametril och hon ska fixa remiss till cystoskopi (mina urinvägar är mer rubbande än vad jag är...)

Ska själv fixa tid på gastro för rektoskopi.
Och för "ny" smärtutredning och om färdtjänstintyg på smärtmottagningen.
Är redan patient på dom mottagningarna så det är ju skönt.

En kandidat var med och undersökte mig. Hon har nästan alltid kandidater. Så man blir van vid minst 2 gynundersökningar per besök. Och man står ut med det för att dom ska lära sig. Förhoppningsvis så kommer framtidens läkare att veta vad endometrios är...

Mitt frivilliga urinprov var rent och fint. Trots känslan av urinvägsinfektion. Förra veckan hade jag tomatjos...

Kan ha någon rubbning i mineralsalter så jag lämnade lite blod för vidare undersökning. Har spasmaryckningar i armarna och benen, kan väckas av dom, trott de beror på nackskadan... men det kan vara saltbalansen... tur jag tog upp det. Det kan ju bli permanenta skador.

Torsdagen den 10/10

Nu har jag uppdaterat
Endometrios - Överlevnads/SurvivalKit - Endometrioswebben i pdf-format - Faktasidorna + Ordlista + Tipssidan + Smärtbild + Endometrios Smärtskala + Smärtenkät + Symptomkalender + Litteraturlista och stöd och hjälp - 1 Mb - 62 A4 sidor [version 2002-10-09] och Jag har endometrios - en folder - en folder i pdf-format - lämplig att ge anhöriga, arbetskamrater, släktingar m.fl. - För dubbelsidig utskrift på ett A4-blad - 63 kb [version 2002-10-10]

Fredagen den 11/10

Har efterkramper från undersökningarna. Mest från ändtarmens muskler, men om en muskel krampar så börjar ju resten härma...

Nästan som de tre unga kvinnor (17-25 år) jag mötte idag... varsin lång jeanskjol med slitsar här och var och vita eller "nästan vita" täckkappor som räckte till strax under knäna. Liknande väskor och frisyrer, vilket i sig är en utmaning då en var blond, en negress och en sydeurope... *asgarv* jaja... man är något viktigt så löser man nog det. Trots det något komiska intrycket så var det något elegant över dom.

Nu ska jag lägga mig igen.
Om 4 timmar kommer ventilations och fläktkillarna hit för sista kollen, fått en fläkt ovanför den där saken i köket med svarta runda ringar på, jag brukar bränna mig på dom om jag vrider på några reglage på framsidan.
Ett kryddskåp ingick och ett skåp som lär förbli tomt bredvid... *ler*
Dom fick inte sätta det i midjehöjd... regler är till för att följas...

Lördagen den 12/10

Tarmens hämnd för jag ätit några (12 stycken) chokladbollar övergick i mensvärk och kramper. Känns som något tungt och vasst fräst sönder allt som finns mellan navlen och en bit ner på låren. Att röra höfterna är som att dra i nerver. Ska ringa gastrocentrum på måndag och se om jag kan få en snabb tid med sjukresor.
Behöver nog kolla upp tarmens nedre del, så det inte är något som är lätt att behandla. Vore ju dumt att må så här i onödan.

Suttit och fixat en del med min e-bok och med lite annat. Försöker hitta en massa saker att pilla med när jag är är på väg att rasa psykiskt. Kan häva ångestattackerna genom att distrahera bort det som utlöser dom. Men nu beror det på att en av antidep-antiångestkapslarna (Efexor depot) hamnat fel i dosetten, något som ej går att distrahera bort. Så gårdagens 21.00 togs aldrig.

Söndagen den 13/10

Om jag är still så mår jag rätt bra. Men så fort tarmen rör sig så går smärtstötar genom kroppen... att styra dess rörelser är ju omöjligt, jag kan ju inte ens styra armar och ben till 100 %...

Vecka 42

Måndagen den 14/10

Det är för *pip* att behöva ställa in p.g.a. att man är för sjuk för pendeltåg, tunnelbana och en trevlig promenad, det står (i en broschyr om huddinge sjukhus) så om vägen från Flemmingsbergs Pendeltågsstation till Huddinge sjukhus, inte jättelång (jag en bra dag 15-20 minuter med kryckor), men det är Södertörns högskola som ligger där och de bygger ut och om (i alla fall lite grann) och överallt finns dumma stenar och sån man snubblar på... ;->
Undrar ibland för vilka sjukresorna är till.

Tisdagen den 15/10

Grubblat en del på det som kallas fritid. Har ju bara fritid, dvs. ledig tid, inget jobb eller sånt. Samtidigt som jag ej har någon tid för fria aktiviteter. Eller rättare sagt, tiden för fria saker är mycket mycket liten. Måste försöka öka den lite grann.

Bombhot på torget där jag bor. Men jag låg snällt hemma och vilade.

Onsdagen den 16/10

Var på posten för att hämta en bok. Men paketet var trasigt så jag fick för första gången reklamera till posten. Inte jag utan kassörskan skrev pappret.
Sen var det dags att hämta medicinerna jag fick recept på förra veckan, Orgametril och Calcium Sandoz 1 g... brustabletter... inte vågat smaka än. När jag sa att jag mår illa och kräks av tuggtabletterna och bad om sväljbara hittade hon bara dessa som alternativ...

Smet inom Vivo och köpte lite rökt kalkonkött och några äpple, älskar äpple, får dela i små bitar så jag slipper bita. Men det går rätt bra som godis ibland. Någon som hittat genmanipulerade fiberfria äpple så hör av er till mig? *ler* det skulle min mage kanske gillar... beror väl på varifrån genen fiberfri kom ifrån...

15:00
Öppnat kalklådan nu som väger ca ett kilo...

I den stora kartongen (större än som med xylocainsprutorna) ligger 5 paket med 2 rör med 10 brus i varje... Plockar upp röret. Dubbel så tjockt i diameter som treo comp... inte riktigt lika långt...
Och i röret ligger 10 stycken stora, drygt 3 cm i diameter och nästan 1 cm höga, brustabletter var och en i ett foliepaket... jättegulligt *asgrav*

Tur jag bara ska ta en om dagen, helst på kvällen så helten är hög under natten...

Ska ta första nu... *plopp*
efter 5 minuter var lösningen klar
Luktar lite försiktigt så där som man gör med vin...
Mandarin? Apelsin?
Jaja... hum...
Nej, jag har inte smakat ännu *ler*

Hum... rätt oki smak, sur, men inte otäckt saltig i smaken, bör överleva en som dagen.

Torsdagen den 17/10

Ska på möte strax söder om stan.
Ska ha med lite material, två pärmar, lite annat som anteckningsbok och färgpennor och webkladdboken.

Ett komplett ombyte, varma kläder, har tvättat om en del kläder, fick fel tvättmedel när beställde förra månaden... *suck* Men men det hinner ju bli torrt.
toalettprylar, vanlig nessäccer med nästan vanliga saker i, smink, nagelfil, nagellack...
Stödkragen (oj höll på att glömma, med 16 timmars arbetsdygn så är den ett måste)

Dessutom måste jag ta med min privata anteckningsbok så jag kan skriva lite såna där privata saker om jag kommer på något.

Vanliga svarta ryggsäcken får bli handväska, toaväska, privatväska, mediciner och sånt som bör vara mig nära... Kabinväskan får vara för kläder, en liten bag blir perfekt för toasaker och vissa mediciner, och Fjällräven Kånken får vara jobbväska.

Undrar vem som blir min bärare?.

Ska du besöka Stockholm?

Och är en sån som jag som behöver ha bra toaletter, gärna med tv-video, internet och?
Det finns en toalettguide Offentliga toaletter i Stockholm. Det är Gatu- och fastighetskontoret som gett ut den. Där finns handikapptoaletter markerade.

Den finns att hämta på bl.a. Apoteket Scheele (Klarabergsviadukten) vid CityTerminalen.
Man kan beställa den via Stockholms Stads Gatu- och fastighetsförvaltningen eller ladda hem till dator som pdf-fil Offentliga Toaletter som pdf-fil (OBS! Den är stor 3853 kb)

Och på sidan: Stockholms Officiella Besöksguide Allmän Info - Offentliga toaletter finns en förteckning över dom.

På sidan över Hur kan livet med Endometrios bli mindre jobbigt? finns samma information. Och ett antal tips till som kan göra livet mindre krånligt.

Fredagen den 18/10

Dags för mitt sista RÖ. Är för gammal. Men sånt är livet.

Lördagen den 19/10

RÖ-skola. Med grupparbete för ombuden. Jag jobbade med stagdarna.

Söndagen den 20/10

Den formella dagen. Med många förslag som livade upp. Hemma igen. Trött.

Vecka 43

Måndagen den 21/10

Varit med i Unga Allergiks stadgekommitté i 6 år, 3 mandatperioder.

Jag har jobbat hela helgen och är helt väck. Och sängen jag skulle sova i var väldigt ovänlig. Men det var bara två nätter. Men det förstod inte ryggen!

Benen skakar så fort jag går. Överansträngda av allt sittande, obekväm säng och för många vakna timmar

Men det var kul.
Det var min sista riksöverläggning är för gammal sen ett drygt år. Så jag och några andra avtackades med några köksprylar (en fyrkantig rutig tjock tygsak och en stor vante i samma kvalitet, dom andra fick blåa och jag fick i en röd färg) och ett diplom + (hemligt kuvret)
Lite snyftigt blev det.

Men den nyvalda styrelsen kidnappade mig som tekniker så jag är med lite på ett hörn ändå. Känns skönt att vara behövd. Men lite kusligt samtidigt...

Tisdagen den 22/10

Hjärnan är seg på opiater. Har vilat en del sen jag kom tillbaka hem från mötet. Men kroppen behöver mer vila. Psykiskt är jag utvilad. Lite sorgligt så där, mitt sista möte, är för gammal...

Men då jag är deras webtekniker så är jag ju ändå med på ett hörn. Skriver klart stadgarna som jag lovat. Gillar sånt. Vet att de som inte delar det intresset ser det som något allvarligt fel.

Onsdagen den 23/10

Sjukresor...

Idag måste jag till apoteket.

Och jag ska ringa till sjukhuset och försöka få tid för en rektoskopi, med sjukresa dit och hem.

Ska dessutom fixa tid på smärtmottagningen. Också med sjukresa.

Ibland orkar jag inte förklara varför jag behöver sjukresa, förklara att jag redan kolla med alla jag känner som har bil, förklara att inte kan resa med pendeltåg...

Har avbokat tider för att jag varit för sjuk för att ta mig dit.

Undrar vaför det finns sjukresor? Och för vilka dom är?

Är lite förvirrad. I alla år har jag själv hållit på med allt sånt. Många timmar per dag har gått till myndighetskontakter, sjukvårdskontakter, jobbsökeri etc...

Sen så träffade jag en tjej på nätet, en arbetsterapeut... och hon sa att det måste gå att fixa hjälpmedel till mig utan att fixera vid diagnosen utan se funktionshindret... och kontaktade vårdcentralen här och lyckades boka hembesök. Sa rätt saker...

Sen skulle jag till distriksköterskan, och när jag berättade för henne om vad jag använder, vad det kostar etc. Så bara säger hon, men det ska inte du behöva betala själv. Det är inte bara diagnosen som ska avgöra, även behovet...

Och vips så fixades vissa förbrukingshjälpmedel och andra är på gång...
Hon var vikarie där.
Har pratat i telefon med min sköterska, men ej träffat henne...
tack vare en lång kö till kassan så blev det hon som tog hand om mig och inte någon av dom ordinarie...

Intygsproblemen i mitt liv ställer dock till det. Alla mina läkare (gyn, gastro, husläkare, ortoped, smärtläkare...) tycker att någon annan ska skriva intygen. Rekordet är ett intyg jag försökt fixa i 4 år, färdtjänstintyget.

Utan det där intyget är det inte ens lönt att ansöka sa damen i telefon. Med tillägget att dina läkare nog inte anser att du är i behov för då hade någon säkert skrivit det... problemet är att alla säger det vore bäst, men vill att någon annan ska kludda ner varför...

Och intyget som ska bifogas handikappersättningsansökan... det är svårt att få vissa delar rätt formulerade... bör eller måste äta si eller så... bör = avslag... måste = bifall...
Men men... vem säger att man behöver äta mer än 1,5 måltid per dag?

Önskar jag haft en vanliga mer accepterad diagnos. Eller fått nackskadan via en bilolycka som dom flesta andra. Då hade väl ingen ortoped kommit på att min gynekolog ska behandla även nacken? *suck*

Många kul saker får man höra.
Tror att "vanliga" något friskare utan funktionshinder har väldigt mycket tråkigare liv. Enklare på många sätt, men grymt tråkiga... tänk att inte behöva ringa 15 gånger och dubbelkolla om ett ställe verkligen är anpassat? eller om taxi kommer?

Man skulle ju få många timmar per dygn över till onödiga saker som umgänge etc, totalt flera års liv bara så där extra *blä*

Detta är mitt liv, som mitt liv är, lever detta liv och inget annat, och kan inget jämföra med något "friskare", "normalare" etc. Utan trivs med mitt liv trots att det ibland är hopplöst krångligt!

Ungar... dom är för roliga...
två småtjejer satt i trappen utanför min ytterdörr när jag nyss var ute med soporna.
Orkade inte ta på håret utan hade en sjal lätt knuten om huvudet. Och dom började tissla och tassla... på ett språk jag ej kan.

Jag sa hej och smet ut, och när jag kom tillbaka in så kom alla frågor... "men har du inge hår?", "men flätan då" förklarade att jag tagit många mediciner och tappat håret. Och att flätorna är låtsas hår en peruk. Dom verkade nöjda...
Men oj vad skenet kan bedra! *ler*

Hann sätta mig vid datorn och ta snusdosan... hör två fnittriga flickor ringa på ytterdörren... Dom var tvugna att fråga igen. Det är med låtsas hår var för mycket för dom.
Hämtade peruken och visade dom, dom fick känna och se mitt skalliga huvud... så nu förstod dom... sa hej då och dom fnissade vidare upp i trappen igen.

Det bor många barn här, och det är underbart att få följa deras utveckling. Även om jag inte förstår vitsen med att hoppa på ett ben runt runt runt i lägenheten ovanpå min... eller att stå tuta utanför mitt fönster... Men det är nog inte meningen, jag är ju inte ett barn längre.

Torsdagen den 24/10

Nervös inför morgondagen. hemtjänstutredaren ska komma. Och se om jag verkligen behöver hjälp.

Sängkläder
12:00
Ska hänga upp en maskin tvätt, sängkläder. Bra träning. Men tråkigare träning för man leta efter.
Nästan roligare att klä på täcke och kuddar rena sängkläder. Nästan...
Var smart och tog av pyjamasen och satte på andra mer gå till centrum kläder... förra gången orkade jag inte göra det efteråt så då fick jag snällt stanna inne... det var för kallt för pyjamas ute *ler*

14:00
Lämnade in receptet och bad att få sprutor istället för bäljsprutor.
Köpte tv-tidning och lite mat.

19:30
Testsovit i 3 timmar. Och den nybäddade sängen fungerar lika bra som den förra *ler*

Fredagen den 25/10

Hemtjänstutredningen flyttad - igen
*Suck* ett akutfall kom emellan. Så hon ringde återbud.
Trött på att allt tar så lång tid.

Arbetsterapeuten ska höra av sig igen nästa vecka, evig väntan...
Dessutom måste jag troligtvis försöka få såna där "resa-sig-från-toalettstolen-handtag"... Får runda konstiga blåmärke på knäna när jag faller rakt ner på klinkergolvet när benen viker sig.

Sen kanske kommunen kommer på andra saker jag borde ha... (förutom föräldrar som bor nära som kan hjälpa mig istället för samhället eller vänner som kan rycka in som ledsaga)

Lördagen den 26/10

Lördag... igen... ledig?... fri?... förvirrad?!...

Tittar på Äntligen hemma...
Har en del saker jag måste fixa, förutom städning...

Bland annat ska baksidorna på mina billybokhyllor som jobbar extra som vägg målas eller på annat sätt få ett trevligare utseende.

En ljus neutralgrå färg borde passa till mina lila väggar. Får spackla och slipa och sen bestämma mig...

Dessutom sa min bror någon om ett kök?
Jaja, han skulle visa mig var det där köket var när han kommer på besök nästan gång. Han ska visa var kökslapparna och köksvanten ska användas till! Det jag fick i lördags som tackpresent. Han gnällde senast på innehållet i kylen...
Behöver man annat i kylen än Cola, Yalla, mörk choklad och snus...?
Räcker för mig!
jaja som sagt det får han förklara *skrattar*
Man får ju ha någon nytta av sina småsyskon...

Söndagen den 27/10

*suck*
Tog två extra Asacol. Och två Egazil. Och två TreoComp...
Och väntar på att feberna ska gå ner och tarmen ska lugna sig... (Den tror den är en orm... *ler*)

Windows Skyddsfel
Norton AntiVirus, Musen, Några andra vxd-filer som vill ha uppmärksamhet...
Länge sen jag har problem med datorn... Och med tanke på mitt sätt att leka med den så är det konstigt.

Lycka...
Om du faller i fällan att tänka
"Jag blir lycklig när..."
eller
"Jag skulle vara lycklig bara jag hade..."
Ligger din lycka eller större lycka alltid i framtiden.

Vecka 44

Måndagen den 28/10

Taket är för högt upp!

Behöver byta glödlampar i vardagsrummet...
Och rätta till taklampan vid tvättorkställningarna som står i köket...

Mopping...
... ett effektivt sätt att få bort lösa flygande dammråttor...

Skräpigt!
Varit ute med 3 soppåsar...

Skulle slängt två tomkartonger i containern, men den är borta...
Ersätt med ett sopberg *urk*...
Före containern fanns ett soprum...
det brann bort...
Om det var meningen eller inte vet jag ej...
Men jag tänker inte lägga tomkartonger som kommer att flyga omkring i vinden där...

Tisdagen den 29/10

Jag får ett lugn inom mig varje gång jag får veta någon ska ha barn...
Blir så glad att det magiska lyckats...
Oavsett om det är via IVF, naturligt, adoption...

Onsdagen den 30/10

I morgon ska min faster följa med till Överskottsbolaget på regnställsjakt. Sen ska vi till hennes pappa, min farfars grav och tända ljus.
Önskar ibland att min pappas grav vore närmre...

Hemtjänstutredning
Har samlat ihop lite papper med hjälpbehovsanteckningar.
Och sen kopior på några läkarutlåtande.

Gick rätt bra.
Tror jag fick med allt, inkl. vid behov..., mina fusklappar var till stor nytta. 2 timmar 3 ggr per vecka... (alternativet var en timme per dag... men det kändes för stressigt)
Att fördela på städning en gång per vecka, och matlagning 3 ggr (enligt eget önskemål), handla, ärendehjälp... tvätthängning och ibland duschning av mig.
Får ringa journen ang. toabesöken när jag har för ont.

Ledsaga 3 timmar i veckan, att fördela mellan möte och andra upptåg.

Samt lite vid behov... dusch och påklädning (framför allt när jag ska iväg och inte kan klä mig själv!), vissa toabesök.

P.g.a. kaos inom omsorgen, och sjukskrivningar så blir det nog först nästa vecka företaget som ska utföra tjänsterna hör av sig till mig.

Ska kontakta LSS-handläggaren och be om en LSS-utredning. Handlingarna, intyg mm. jag länmnade idag kan användas även i den. Skönt!

Torsdagen den 31/10

Träffade min faster och gick en långt runda, förbi graven, Överskottsbolaget...
Hela kroppen känns krossad. Benen och armarna är ovana vid att gå så långt. Har träningsvärk i bröstmuskel av att hålla uppe kroppen. Och i underbenet för att flytta fötter med vinterkängor...

Men...
Det var mysigt att träffa faster och vi har kul. Trots att vi igår kollad till en grav som inte inte sett på många många år...

Idag har jag köpt ett regnställ och en regncape... fyllde upp ryggsäcken med en ficklampa (bor ju där det blir strömavbrott när det brinner i Akallatunnlen) soppåsar, tandkräm och en bodylotion (Myrtens...)

November

Fredagen den 1/11

Mina muskler har vissa åsikter om gårdagens strapatser.

Men jag hade kul. Min faster och jag skrattar mycket när vi träffas. Vi ska träffas igen om några veckor när min mamma är på besök. Hoppas det bli fönsterputsväder... mamma har sagt att hon ska fixa dom isåfall.

Nu ska jag leta fram kläder i stora högen på golvet...
Förhoppningsvis så blir jag täckt från fötterna till halsen och ut på armarna... då blir det en runda till apoteket.

Om jag inte hittar tillräckligt med kläder på golvet så kan jag öppna gardroben... *ler*

Det snöade innan... men det ser ut som att det gick över till regn.

Men jag var ute när det höll uppe. Så det blev inte regnkläders test!

Att klä på täcken lite påslakan... ett nästan evighetsprojekt. (men datorn lockar mer... *ler*)

Ska tvätta kuddarna så jag ska sy dom. Lite kors och tvärs som dom inte klumpar sig...

Sen ska jag duscha, lär behöva det efter den fysiska ansträngningen. Och lägga mig i den nybäddade sängen och njuta några timmar... så jag känner att 3 timmars slit med sängen var värt det!

Känner mig så där "kär-i-livet" som jag gör när vissa stora problem är nära en bra lösning... dessutom mår jag bättre på hösten...
min psykiater har lite svårt för det... alla andra är jättenere... och jag kom dit, alltid svartklädd, synbart smärtpåverkad men ändå lyste jag upp rummet.
*ler*

Känner för att springa... eller hoppa... skutta lite...
Får låtsas att jag gör det. Det går ju rätt bra det med, och så ser ingen om man fuskar! *skrattar*

Varför måste man leva?

Egentligen måste vi väldigt lite...

Med det är väldigt mycket vi bör göra...
Vi bör jobba, för att kunna ha hem, mat etc.
Vi bör följa lagar för att slippa dyra böter, fängelse och brottoffer.

Vi bör leva för att kunna njuta av det där... för att kunna delta i livet. Se den där filmen och skratta...

Man går miste om mycket om man inte lever.
Man går miste om morgondagen.
Den ännu helt okända,
men okända möjligheter.

Min pappa...

Min pappa har missat många saker i våra liv senaste 1,5 åren.
Som att hans syster (som hann fann via släktforskning och hann träffa en gång före han dog) och jag har jättekul ihop.

Vi behöver båda varandra av olika skäl och skrattar mycket.
Igår fixade vi med hennes pappas grav, min biologiske farfar... och trots att det var väldigt jobbigt för henne så följde hon med.
Vi shoppade lite och pratade mycket. Om allt... Som om vi alltid levt som släktingar och inte bara senaste 2 åren.

Min älskade vän...

Jag önskar min älskade vän fått leva. Och fått uppleva de senaste 7 åren med mig.

Jag...
Jag har ofta önskar mitt liv vore slut, borta... Och jag har även försökt lösa det problemet. Men då under svåra panikattacker vilket gjort försöken till försök.

Jag har en svår depression med ångestinslag sen drygt 20 år. Och för att inte vilja dö äter jag idag en antidepressiv + antiångestmedicin.
Jag har fortfarande svårt att se framåt i livet. Det är helt nytt för mig att planera för att leva.
Men jag har slutat planera för hur, när jag ska sluta leva.

Jag älskar att leva. Men sjukdomen har tagit kontrollen från mig. Nu har jag fått tillbaka den. Och kan förvärva den och låta mitt liv levas. Dessutom lider jag av otrolig nyfikenhet... Måste ta reda på allt... hur fungerar det... vad händer om det händer... etc.

En liten vän...

En vän försökt igen för 3 veckor sen... igen... Behandligen slog slint och samtalen fick ställas in p.g.a. sjukdom... ursel kombination...
Nu ska hon bor på sjukhuset längre. Och hinna få igång alla olika behandlingar.

För trots alla försök så vill hon leva, men utan ångesten som äter upp henne. Utan de stora svarta "monster" som slukar henne...

Dödslängtan...

... har olika "ansikten". En del kan kläcka ur sig "hellre dör jag än... x". Och menar inte så mycket med det.
Medan en annan faktiskt menar allvar. Och dör hellre än genomgår x!

Som medmänniska finns det gånger man måste våga säga något, fråga något. Stoppa någon från att göra ett misstag.

Det finns hjälp. Men den kommer inte till en, måste får själv ta sig dit.
Men SOS, 112 fungerar...

Långt inlägg, men det är inte något som man egentligen kan ge svar på.
Var och en måste själv ta reda på varför hon/han vill leva! Ibland behövs hjälp. Ibland behöver även mediciner.

Lördagen den 2/11

06:45
...jäsp...
ska tända några ljus...
fortsätta grubbla på det som fick mig att lämna sängen för tangentbordet.

Alla mina dagar är väldigt lika. Om det är en sk. helgdag eller vardag har inte kroppen märkt. Jag brukar dock märka det när jag försöker få tag på någon... Telefontider nära helger kan vara inställda...

Förutom att stora delar av mitt dygn är styrt av slemhinnan i tarmen (går kanske att jämföra med en tjurig äkta hälft *ler*) så har jag ett stort behov av att lära mig saker... böcker, websidor, artiklar, tidsskrifter...

Och sen jag vid 19 års ålder kom på hur jag kan läsa (är dyslektiker) så är det mycket lättare. Innan fick ju någon läsa allt högt, mamma läste mina läxor högt under alla år. Fick en assistens som gjorde talböcker när jag pluggade vidare efter gymnasiet. Och senare studier löste jag på annat sätt...

Och idag är det få som märker det... jag har bara ett "konstigt sätt att läsa". Ju rörigare det är omkring mig och flera böcker samtidigt och jag lär mig. Men lugn och ro och jag bli galen... Får anstränga mig mer än andra för att se orden. Men har lätt att komma ihåg vilket gör att jag behöver sällan läsa om något.

När jag lärt mig lite nytt för dagen så är vila något jag måste göra... Har börjat bli ganska bra på det. Vilket även mitt hjärta har märkt av (det skickade ett sms *skrattar* och sa att vilopulsen var sänkt)

Sen skriver jag en del... allt ifrån några ord till flera sidor... och om diverse saker. Har en hel del åsikter. Och har en hel del erfarenheter.

Om det är dag eller natt spelar inte heller någon roll. Förutom att jag är mer kreativ på natten...

Söndagen den 3/11

Valfrihet...
Låter bra...

Men ibland undrar jag om det är riktigt smart... Alltså...

En kvinna på drygt 90 år som bor granne med en e-mailkompis beviljade hemhjälp... och fick 6 företag att välja på... Då hon har svårt att se, höra och inga anhöriga som kan hjälpa henne blir det svårt.
Handläggaren från kommunen ska vara neutral.
Den drygt 90-åriga kvinnan frågade min mailkompis som var närvarande om råd, och det löste sig...

Men vissa grupper borde slippa förvirringen och rädslan över att välja fel.

Jag hade två (beror på vilka tjänster man är beviljad) att välja på... valde det med kuligaste namn! Ja, vad ska man annars gå efter... *ler*

Mina Dagar och Nätter...
Alla mina dagar är väldigt lika. Om det är en sk. helgdag eller vardag har inte kroppen märkt. Jag brukar dock märka det när jag försöker få tag på någon... Telefontider nära helger kan vara inställda...

Förutom att stora delar av mitt dygn är styrt av slemhinnan i tarmen (går kanske att jämföra med en tjurig äkta hälft *ler*) så har jag ett stort behov av att lära mig saker... böcker, websidor, artiklar, tidsskrifter...

Och sen jag vid 19 års ålder kom på hur jag kan läsa (är dyslektiker) så är det mycket lättare. Innan fick ju någon läsa allt högt, mamma läste mina läxor högt under alla år. Fick en assistens som gjorde talböcker när jag pluggade vidare efter gymnasiet. Och senare studier löste jag på annat sätt...

Och idag är det få som märker det... jag har bara ett "konstigt sätt att läsa". Ju rörigare det är omkring mig och flera böcker samtidigt och jag lär mig. Men lugn och ro och jag bli galen... Får anstränga mig mer än andra för att se orden. Men har lätt att komma ihåg vilket gör att jag behöver sällan läsa om något.

När jag lärt mig lite nytt för dagen så är vila något jag måste göra... Har börjat bli ganska bra på det. Vilket även mitt hjärta har märkt av (det skickade ett sms *skrattar* och sa att vilopulsen var sänkt)

Sen skriver jag en del... allt ifrån några ord till flera sidor... och om diverse saker. Har en hel del åsikter. Och har en hel del erfarenheter.

Om det är dag eller natt spelar inte heller någon roll. Förutom att jag är mer kreativ på natten...

Vecka 45

Måndagen den 4/11

Minst ett skrattanfall per dag!
Helst massor...

Ge positiva vibrationer till andra.
Le med hjärta, ansikte och din själ
Ge komplimanger
Säg positiva saker oftare än negativa

Se och bemöt andra som du vill dom ska bemöta och se på dig!
Oavsett vem personen är,
oavsett var personer jobbar...
En handläggare är också en människa.

Man blir bemött av andra som man bemöter dom.
(oftast, en person kan ju ha en kass dag, det kan vi alla!)

Att säga "ha en bra dag" eller "ha en trevlig helg" när man lägger på telefonen efter att fått ett negativt besked är svårt, men det går, tro mig!

Beslutet på hemtjänst damp ner just.
Beviljad hjälp i 6 mån.
Sen är det väl bara att söka om tror/hoppas jag.
Och avgiftern blir noll. *pust*
Och firman som jag valt ska kontakta mig denna vecka.
Så skönt... en sak till på "att-göra-listan" att skriva beviljat efter...

Hade just lagt mig när det ringde på dörren...
Tjejen från hemtjänsten kom så vi fixade med tider och lite sånt.
Måndag, onsdag och fredag klockan 13:00-15:00 och sen 3 timmar ledsagning per vecka.
Skönt.

Måste uppdatera helst skriva om listan över viktiga personer och telefonnummer.
Folk förökar sig på den!

Tisdagen den 5/11

Min fusklapp med kort om mig, hjälpbehov, mediciner, telefonnummer börjar ta form. Snålar med ord... men ändå är det 3 sidor, 6 spalter...
*ler*
Jag är komplicerad...

Handikappersättnings-ansökan:
Väntar bara på besked från landstinget och läkarutlåtanden...

Färdtjänst:
Eller bli väldigt rik så jag har råd med taxi ändå!

Bostadsanpassning:
noll koll...

Tandvård:
Käkleden tillhör tandvården. Och en inflammerad käkled gör att jag inte kan tugga ordentligt, har ont i hela huvudet... Så jag skulle vilja fixa dom där pengarna... Men banken sa nej redan förra året.

CSN studiemedelsskulden:
Sen är det dags att börja fjäska för CSN om nästa års återbetalningsavgift...

Onsdagen den 6/11

4 veckor liv kvar...
Nej jag har inte fått veta att jag ska dö...
Bara att min smärtläkare slutat och att den som är kvar inte kan ta över patienterna då även en annan slutat. Smärtmottagningen hänvisar till husläkaren...

Men min husläkare vägrar skriva ut något smärtstillande överhuvudtaget. Han anser att jag är missbrukare och inte behöver något starkare än max någon Voltaren vid behov...

Det är inte hans jobb, intyg till färdtjänst kan jag stryka helt då alla (gastroenterologen, gynekologen, husläkare, ortopeden) hänvisat till smärtläkaren.

Men jag har ju en så trevlig lägenhet... Hade bara hoppas kunna göra något någon gång. Och kunna ta mig till sjukhuset utan att tjata i veckor om sjukresa...

Så jag har 4 veckor kvar med fungerande någolunda smärtlindring som jag kan göra något. Vet hur ont jag kommer att, hur lite jag kommer att kunna göra... Då smärtorna kommer att göra tarmen mer "arg" lär jag inte kunna behålla någon mat...
Men någon annan ska skriva ut... Någon annan läkare får göra det...

*suckar*
Har just fått hemtjänst beviljad och livet började kännas överlevnadsbart... men det var väl inte meningen att jag skulle få göra något...

Torsdagen den 7/11

Anti-Influensa-Sprutan 2002

Tog den livsviktiga sprutan idag. Skulle tagit förra veckan, men orkade inte ta mig dit efter att varit iväg några timmar mitt på dagen. Influensavaccin. Tog inte förra året men slapp ändå... Men min kropp skulle bli alldeles för sjuk så det är lika bra att ta den varje år.

Man får ju inte ta den när man är sjuk... eller febrig... och läkaren som pratar med alla här före sticket frågade om jag hade feber... hon tyckte jag såg lite febrig ut...
Förklarade att jag har ofta feber och att det är p.g.a. störningar i nedre buken. Inflammationer etc. Och att jag ändå kan vara "frisk".
Så jag fick ta den...
Annars hade jag kunna få vänta tills nästa år...
det är bara två torsdagar kvar här där jag bor...

Fredagen den 8/11

Skrivet av W 2002-11-08 02:21:28
Nja, M, Jag skulle gärna lägga en massa energi på att få dig att bli mer POSITIV. Jag tror, kanske dumt, men, om man har en positiv livssyn så kommer det mer positiva saker att hända, än om man bara "lider" hela tiden.
Det är så ibland att om man vågar vara positiv så blir man överaskad ibland. Se på mig...

Mitt svar:
Och visst går att förändra människor. Men det finns människor som man kan bränna ut sig på. Vissa människor fungerar ej ihop, att då kämpa kan bli destruktivt. Ibland kan man lösa det. Men om man känner att det är kört så tycker jag man ska överväga att lägga mindre tid på det och mer tid på något trevligare. Hur många månader eller år man ska lägga innan man ger upp är väl upp till var och en. Vill man kämpa i resten av sitt liv med att få någon att bli mer rättvis så är det okey för mig. Bara jag slipper. Jag lägger hellre min kraft på människor som även ger ett litet utbyte tillbaka. Det är så ibland att om man vågar vara positiv så blir man överraskad ibland. Se på mig...

Skrivet av W 2002-11-08 02:29:40
Snälla M.
Varför så negativ hela tiden??
Finns det inget positivt med någonting????
Är allt bara pest??
Kan vi inte hitta något som är bra, eller något som kan leda fram till något bra?
Fattar inte varför allt ska vara "pest" Sorry. Fattar inte varför man alltid ska vara deppig trots vad man genomlider. Tror inte attalla lider jämt, inte du heller. ( bli inte arg på mig nu)

Mitt svar:
Jag har negativa erfarenheter av en hel del händelser i mitt liv. Precis som så många andra. Som inte gått att göra om till positiva. Vissa saker är för negativa för att ens det ska gå att se något positivt i det. Och jag använder alla mina erfarenheter för jag vill det och för att jag behöver det för att må bra. Har försökt stänga av allt negativt, men det fick motsatt effekt.

Skulle känna mig trasig om jag inte fick vara hela jag, både den som fått kämpa på så gått som allt och sen den som har lätt att skratta, har ironi och livsglädje i mig. Hur många procent av varje varierar från dag till dag. Jag är väldigt normal på det planet!

Har sedan jag var väldigt ung jobbar med olika former av påverkansarbete, bl.a. inom föreningslivet med ungdomar och när jag studerat haft det som projekt på olika sätt. Och jobbat med många olika människor och tycker det är väldigt roligt och lärorikt.

Se min måndag denna veckan för det jag anser vara viktigt.

Om det är negativt så får det vara det!

Män ser mig oftare som negativ än kvinnor.
Vad detta beror på kan man ju grubbla en hel del på.

Lördagen den 9/11

AJ! Snälla, inte blåskatarr...
Vaknade 17:15 av att urinblåsans kändes söndertrasad... Liksom knivstucken...

Haft en del infektioner tidigare. Men de har med min sjukdom att göra. Så det är svårt att bli av med dom.

Kollade urinen för en månad sen och då var den oki. Men alla som haft blåskatarr vet ju att det kan kroppen fixa snabbt!

19:05
Segt...
Telefonkö en lördagskväll...
Nej, jag ringer inte BingoLotto. Jag sitter och väntar på att en sjuksköterska på Sjukvårdsrådgivning ska svara. Tog influensavaccin i torsdag. Och har en stor röd bulle som gör skitont där jag fick spruta. Måste kolla om jag kan fortsätta snusa eller om jag ska släpa mig till sjukhus för en spruta till... *ler*

*pust* allt är som det kan bli...
en rodnad är vanligt...
Jag som tagit många såna här har aldrig fått det förut...
men det är ju alltid olika virusar som dom skyddar emot!

Jag har miniunfluensa i min arm... Undrar om jag ska gnälla eller stunta i det... vid minsta ligga förkylning blir jag som han i Echinagarde reklamen i några timmar... Sen tröttnar jag... som tur är... *ler*

Söndagen den 10/10

Fars Dag... utan pappa... andra gången... tänt ljus och suttit och tänkt på de gånger jag var med i lastbilen. Alla vackra träd, soluppgångar...

Det snöar! *jippie!*

Skönt... det blir ljust och folk mår bättre.

Jag vet att trafiken blir farlig... och att folk dör... men jag gillar snö trots att folk kör som idioter!

Här yr det runt ordentligt.
Nästan synd att sängen lockar min kropp för några timmar vila till...
Men förhoppningsvis hinner jag känna lite på snön... kan ju smita ut med lite sopor först och pilla lite på det vita iskalla... *ler*

Det är halt...
Och min filttofflor fungerar som skridskor... *kul*
Men det var skönt att kylas ner lite med kall luft och snö...
Piggande helt klart till!

Nu ska jag skölja håret, balsamera det och sen vrida ur det och sen hänga det på tork. Sen får jag se om jag kan fläta det själv eller om jag får vänta tills i morgon.
"Cousin It" (min Barbapapa) existera fram tills dess... *skrattar*

Vecka 46

Måndagen den 11/11

Ska vila, slappa, ta igen mig...

Kamratskap...
Vi är ihopflätade,
inte utanpå - tur det hon bor långt bort. Men man och dotter.
Men vi har ett band mellan oss inom oss.
Som ger en trygghet, närhet...
Kan ringa varandra samtidigt, upptaget, flera gånger på rad. Under veckor.
Hopplöst *ler*
Men utan att tala vet vi...
Utan att se känner vi...
Hon är en källa till liv, mångas liv, mitt liv, sitt liv... dotterns liv...

Tisdagen den 12/11

350 graders feber - minst

*skrattar* det känns så. Frossa och allt som hör feber till...
Bröt i strax efter midnatt. Och har roat mig i så där 14 timmar... Borde snart släppa. Har inte ork och tid för löjliga feberattacker så här när jag ska skriva klart saker folk väntar på.

M-L sitter i Norrland och väntar på 25 sidor stadgar... och jag ska korra dom och dubbelkolla...
Sen ska hon språkkolla, göra vissa språkliga ändringa, sen ska jag få hit dom igen för att rensa bort ev. macsaker innan dom skickas vidare.

Mörkchoklad är säkert bra mot feber... Och snus... *skrattar*

Onsdagen den 13/11

Dags för BOSSE i morgon...
Alla viktiga papper är ihopsamlade...
Ledsaga inbokad.
SL-remsan hittad.
Snus framlagt.
Ska se till att jag bara ska på toa, klä mig, för annars blir det kaos på morgonen...

Insnöad *ler*

Mysigt så länge jag är inne.
Men svårt att ta sig fram. Drivor med snö och hal pressand snö...
Livat och glatt *ler*

Och enligt väderflickan så kommer det att vara sånt där vitt ute ett tag.
Så det är bara att ta det lugnt.

Och sitta inne ibland med varm choklad med vipsgrädde och bara mysa!

Torsdagen den 14/11

Upp 8:00, in på toa, vakna, på med kläder och i med piller, på med hår och lite smink, i med några piller till... och en yalla...
Vänta...
Ledsaga sen från förra jobbet... 15 minuter. Hon missade en buss! jaja spelar mindre roll.
9:35 vi lämnar min bostad...
Och klatschar i vatten och snöblask till tunnelbanan. Min remsa åker upp och 5 kuponger "äts" upp!

Byter tåg i stan och tuffar en liten stund. Går av och jag köper en jos.
Och ett nytt Marabou mörk 70 % choklad... Går som medicin tack vare hög halt av magnisium! *skrattar*
Upp för backen och runt hörnan. Pling och in...

*jäsp*
Redan trött...
Ledsaga ännu tröttare, och förkyld. Frågade om hon ville sticka hem och sova, kunde fixa en kompis för hemresan. Men nejdå.

Mötet var givande. Har en liten lista på saker jag ska klura på, helst hinna fixa före nästa möte.
Vi tog vägen via Hemköp hem. Och sen när vi kom nästan hem så gick vi via posten då där var nollkö.
Hämtade ett litet paket på lampor, rislampor i miniformat. 10 cm i diameter... Kommer att bli mysigt.

Två trötta slitna zombies... min ledsaga är jätteförkyld, och somnade på tunnelbanan hem!

Fredagen den 15/11

Ett nästan tomt dygn...
Trodde jag, innan jag skulle sammanfatta mig. Men det var lika fullt av allt som alla andra dygn.
Lika många akuta huggisar, med följande behanling efter platsen i buken.
Ett antal ärenden, varav ett med hemtjänsten, två plastkassar medicin. Och sen fick jag 650 stycken kapslar i glada färger uttrycka från blister och nerstoppade i 3 barnmatsburkar.
*pust*
Har hänt att jag fått ta paus i behandlingen då dom ej finns i burk. Nu har jag drygt 500, vilket räcker i nästan 4 månader...

Hunnit sova, tvätta städtrasor, läsa Datormagazin lite grann. Och sen få upp lamporna i fönstret i vardagsrummet.

Jag SKA missa robinsson och alla såna liknande saker. Då blir det en lugn skön helg! *ler*

Sen ska jag skriva en kom-i-håg-lista (med vad jag behöver hjälp med, vissa inköp, namn på sakerna etc, vilka mediciner jag behöver få om jag är akut mindre frisk) åt hemtjänsten. Råkat glömma det... *skrattar*

Lördagen den 16/11

Lördag kväll innebär kriminaltekniska program på Discovery, även på torsdagarna går det 3 timmar. Ibland är något avsnitt det samma. Men något är nytt och alla var nya första gången!

Haft ett kul telefonsamtal. Alltid kul att prata med någon man bara haft mail-webkontakt med.
Tack!

Ska planera hur kaoset i badrummet blir med ordning än kaos. Viktiga prylar ska gå att nå, och det som hör hemma i badrummet bör få vara där.

Söndagen den 17/11

Sitter och korrar en månad gamla stadgar år UA, samtidigt som jag sitter och gör om en del på deras web... Segt...

Är inte ens med i stadgekommiteén längre. Men de som är med har ingen koll. Så jag som skrivet dom erbjöd mig att slutföra dom och sen lämna över.

Så dom kan lära sig på nytt och se efter vad som bör ändras etc om 2 år...
Språkkollen ska en norrländska ta hand om. Jag ska bara få in själva meningen med varje §...
Filerna är på väg till norrland. Vet inte om det tar lång tid eller inte. Det är ju långt dit, men e-mail brukar inte bry sig om fysiska avstånd!

Nätshopping?
Det mesta går redan att fixa via Internet. Om man har tålamod och gott om pengar. Det är ju inget lågprisställe för allt. Men har man vissa favoriter så kan man få tag på det någonstans runt jorden... om det gäller en lyxig parfym, soffan du såg på semestern eller favoritjeansen.

Jag handlar JAG KAN via nätet och är det tungt med hemkörning/inbärning, kläder, hjälpmedel, möbler, mat, hygienprylar för mig och hemmet, dammsugaren, våffeljärn, dataprylar (både det mjuka och det hårda), böcker (sen 1996 har jag bara köpt ett fåtal böcker över disk!), musik, videofilmer, sökte reda på perukshoppen och en massa annat under de 7 år jag varit ansluten.

Annat av stor vikt som jag fixat via Internet är
Hittade lägenheten via Svenska bostäders hemsida.
Fixade ansökningshadnlingarna till försäkringskassan via deras hemsida.
Och samma till handikappomsorgen.
BOSSE ramlade jag över den vägen.

Vecka 47

Måndagen den 18/11

Dammsugning, bäddning, matleverans, plocka och ordna, tvätta och hänga upp, sopor, vila, sova, läsa lite, skriva lite...

Tisdagen den 19/11

Vitt o kallt o trött... Trots att jag fick veta att vännens koloskopiundersökning i går gick bra så har natten varit rörig. Trots att jag inte drack mer än vanligt så fick njurarna tag på vätska, importerade den kanske, smugglevatten *ler*? Jobbigt blev det i alla fall.

Ska sätta på lite musik smita på toa, borsta tänderna, bedöva tarmen och ta 9.00 medicinen, kanske lite för tidigt, sen lägga mig ingen.
Hoppas ändå jag blir väckt av telefonen, arbetsterapueten, läkaren eller hjälpmedelscentralen...

Onsdagen den 20/11

Black Out...
Där jag bor har det fyra strömavbrott i år och ett på ett par dygn vecka i maj-juni. Och förra året var det ett långt och flera korta.
Så när strömmen smet idag så var det att eventuellt första dagen på många utan ström.
Men den är tillbaka, i alla fall här där jag bor. *pust*
Får se till att ha ett förråd av snus, ljus, cola och något mer matigt hemma...

Sysselsättning... läsa lite, passa på att sova utan att bli ströd av andra tv-program, klippa sönder papper till små små bitar, hänga upp 1000 post-it lappar i olika färger på väggarna...
Jo, jag skulle fixa en vecka så där.
Men vill inte. Det är 2002 snart 2003 och livet är strömberoende, tvätt, datorn, hissar, pengarna (våra lokala sedelpressar vid posten och gallerian går på ström) etc...

Ett par dygn varje månad, så där efter sjukbidraget kommit har jag lite mat att välja på hemma...
Som våfflor...
Eller varför inte Cevapcici med potatismos och Tzatziki och Ajvar... Ris till går bra istället för mos... Eller klyftpotatis... Svårt val...

Och sen har jag 15 st. Piggelin i frysen! För vad vore livet utan Piggeln?!?! *ler*

Torsdagen den 21/11

Rullstol och mamma samma dag!
Rullstolen kommer snart. Arbetsterapeuten ringde nyss, och ska klä på mig bra vanliga byxor. Som är lagom att sitta i.

Hon landar omkring 15-tiden och är på cityterminalen ett tag senare. Min ledsaga och jag ska möta henne där. Men först måste jag leka med sedelpressen, köpa SL-kort, länge sen jag behövde ett sånt, men nu går det ju bra, när jag har någon som följer med. Måste dessutom köpa Lactrasekapslar så vanlig mat blir lättare för mig att tåla.

Fredagen den 22/11

Varit i city med mamma halva fredagen och shoppat lite. Hon köpte en shoppingvagn så hemtjänsten kan handla åt mig. På Clas Ohlsons blev det lite smått o gott bl a en bra fotpump med tryckmätare till rullstolen, badbollen eller vad man nu känner saknar luft. 69 kr, hoppas den är bra.
Och schyssta Graninge handskar i nubuck, rätt bra grepp... Samt tunna nopphandskar.

Hon gnäller för jag kör utan vantar det är ju kallt...
Vi har inte träffats sen i juni... och hon går bak mig och är smått hysterisk.

Men erkänner att hon är impad att jag klarat mig helt utan hjälp hela dagen trots väglag, idiotiska hissdörrar, rulltrappor (oki det gillade hon inte) och tunga dörrar, men hon fick ändå knuffar för att träna på det vid två tillfälle nära trottoarkanter och sergelstorg en liten bit bland folk, men det är ungefär som en barnvagn... *skrattar*

Men jag måste ha någon med mig... *ler* jo jo... vem då? 3 timmar ledsaga per vecka räcker inte så mycket. Men jag kan ta med en nalle eller varför inte John Blund...? *ler*

Lördagen den 23/11

Har tränat som en galning i några dagar. Och blåsor i händerna och stel kropp!
Men det går bra. Kan ta mig helt själv från stan hem, om det inte är nya tunnelbanevagnar, får då fastnar länkhjulen mellan tåget och perrongen!

Kan nästan ta mig till t-banan här själv. Men igår erbjud tre sin hjälp inom 5 minuter. Så risken att jag fastna är liten.

Och efter att flyttat drivhjulen bak så blev livet lättare att flytta på!

Rulltrappor nästa. Orkar bara ta stolen i de korta eller (max en våning, våra 3-4 våningsrulltrappor är lite för sega än...

Söndagen den 24/11

Ska möta min faster om några timmar.
Mamma ska bjöda på varmrökt lax, uppvärmd i ugnen, två olika kalla såser, en ötragård och en sweetchili, kokta potiatisar och sallad.

Till efterrätt blir chokladpudding och vipsad grädde...
Kommer att bli mätt...

Vecka 48

Måndagen den 25/11

Ekerskydden är på, och jag slipper stukade fingrar. Även vadbandet är på plats! *ler*

Mamma rest hem. Hemtjänst som vanligt på måndagar... Jag fått lite tvätt upphängd, snabbstädat och rena sängkläder, men orkade varken handla eller något annat.

Ska träna inne och vila istället... Har ju några fräcka trösklar och smala dörrar som måste läras snabbt.

Tisdagen den 26/11

Ska ringa min hemtjänsthandläggare... *nervös*
Ledsagan/hemtjänsten sa i går att det är få lite med 3 timmar ledsaga, varannan vecka räcker det precis, men den andra så är det drygt en timme för lite (om tunnelbanan passar perfekt, om väglaget är perfekt etc. Men minst lilla så är det kört)...
jag håller med.
Min kropp reagerar mycket stark på stress och mitt klena hjärta får fnatt...
Dessutom mår inte ledsagan speciellt bra när hennes schema inte går ihop för att jag har för lite avsatt tid.
När jag beviljades var jag sängliggande... nu är jag sittande och rullande... viss skillnad, fel, stor skillnad! *ler*
personen ni söker återkommer 16.30
personen ni söker återkommer i morgon

Bet av en stor bit på en kindtand nyss! Har två hål i den tanden sen flera år, så det borde inte vara så oväntat. Men olämpligt!
Ont? Ja...
Förra gången jag bet loss en bit så filade jag till med en nagelfil så jag inte rev sönder inisidan på kinden. Får göra så denna gången oxå. Banken ville inte ge mig lån i våras... tror inte dom ändrat åsikt nu.
Köpt Cavit på apoteket, 7 gram provisorisk fyllning för 41 kr!
Gör mindre ont. Problemet är att det lossnar... Men det går att fylla på. Och låter jag bli att tugga så går det bra.

Rullande frihet...
Med träningsvärk och blåsor i händerna!
Men jag slipper smärtattacker i bäckenet som får mig att falla ihop... Och kramper i bukmusklaturen som stänger av benen... Nu spelar inte det någon roll. Kan ta mig hem i alla fall... *wow*

Men att bära omkring mig på kryckor var inte heller smärtfritt!
Hade blåsor i händerna och smärtor i axlarna.

Ska ut och njuta av friheten...
Lär väl bli dränk av regnet. Men det spelar inte någon roll. Att klara sig själv är toppen!

Tandvård måste snabbt in i vanliga sjukvården.

Jag har en medfödd skada i käkleden som gör att jag får kramp och tänderna gå sönder. Men käkleden är tandvård...
Så jag kan ej få hjälp med den utan att fixa en hög med pengar först. Tandvård på kredit fungerar ej då jag ahr för låg inkomst, bankerna ger ej lån. Socialen avslå då jag har sjukbidrag som är lite högre än normen. Min merkostnader för hjälpmedel räknar dom ej med!

Vi är många många många som behöver få tänderna fixade nu. Jag kan ej tugga längre. Lever på flytande föda, mosad mat... Dessutom gör det svinont!

För mig och mina likar, med tandvärk och tuggproblem, är detta inte en partipolitisk fråga. Det är något som det måste komma en bra lösning på för alla så snart det går.

Idag kan vissa grupper med hjälp av intyg för tandvård inom ramen för högkostnadskortet. Om man börjar där och ser till att det blir även de med andra icke godkända vanliga diagnoser, utan alla oavsett grundsjukdom skulle väldigt många kunna äta igen.
De som har bra tänder, är friska etc skulle ha det som idag till det är ekonomiskt möjligt att lägga in allas munna i högkostnadssystemet.

Personer med fysiska, psykiska sjukdomar skulle slippa nobben för man har fel sjukdom, och få hjälp i tid, vilket skulle spara mycket pengar, lidande.

Men det kräver att de som sitter i landstingen ta upp fråga. Och att kommunernas socialtjänst redovisar sina tandvårdskostnader, ingen vet exakt hur många som får tandvården betald därifrån. Men utan inkomst så är ju socialtjänsten enda vägen till tandvård. Rekommendationerna säger att man skall bara få stöd det sådant som en med låg inkomst skulle kunna ha råd till, vilket inte innefattar tandvård som ej är akut, men länsrätterna har gått emot besluten i många fall och gett personerna rätt till lagningar och vård trots att kommunerna sagt nej, med hänvisning till att låginkomsttagare skulle ej ha råd med tandvården.

Ett aktuellt fall:
Torsdag 28 november 2002, kl: 0:43 - Bidragstagare får tandvård betald

Ljungby Kammarrätten slår i en dom fast att det var fel av Markaryds kommun att vägra en 25-årig man bistånd till tandvård. Socialnämnden har drivit målet till kammarrätten för att få begreppet "skälig levnadsnivå" prövat. "Vi anser att det inte är rättvist att låginkomsttagare ska ha sämre möjlighet till tandvård än personer som är beroende av bidrag, säger socialnämndens ordförande Bengt Germundsson (kd) till Smålänningen."

Fallet gäller en 25-årig man som ansökte om ekonomiskt bistånd för tandvårdskostnader på 16 300 kronor. Mannen får bistånd till sin försörjning och livsföring i övrigt.

Socialnämnden avslog ansökan med motiveringen att behovet inte ligger inom socialtjänstens ansvarsområde.

Den 25-årige mannen har drivit fallet vidare. Länsrätten gav honom rätt. Den tandvård som hans tandläkare bedömt som nödvändig skulle betraktas som skälig levnadsnivå, skrev länsrätten.

Kammarrätten gör samma bedömning. Att låginkomsttagare i Markaryd inte skulle ha råd med en så omfattande behandling utgör inget skäl att neka mannen ersättning, enligt rätten.

"Vi måste naturligtvis rätta oss härefter, men jag anser fortfarande att det inte är rimligt att en biståndstagare ska kunna få tandvård på en kostnadsnivå som är otänkbar för en låginkomsttagare, säger Bengt Germundsson till tidningen."
källa: http://se.news.yahoo.com/021127/58/12yf9.html

Och på sikt kan man jobba för att allas munnar, käkar ska ingå i samma system. Men man kan börja med att bygga ut det särskilda system som redan finns. För personer med fysiska, psykiska sjukdomar, funktionshinder som ökar risken för tandproblem.

Kostnaderna då?
Personer med dålig tandhälsa får andra sjukdomar (mag-tarmproblem då man ej kan tugga maten, eller äta mer än väldigt ensidigt), en liten del av kostnader för dom försvinner. Då kostnaden är okänd så är det svårt att föreslå var pengarna ska tas ifrån. Men att ta in alla samtidigt skulle bli dyrt.

<ironi> Man skulle kanske kunna tillfälligt plocka ut någon annan kroppsdel... hjärtat? eller varför inte höger ben! *ler elakt* </ironi>

Onsdagen den 27/11

Trött, seg, etc. Men det är väl alla så här dags... i alla fall alla morgontrötta! *ler*

Fattar noll...
Just fick jag en tid hos den smärtläkare som slutade nyss... *snurrigt*
Ska ringa och kolla... Behöver dessutom fjäska till mig en tur retur sjukresa... 15 minuter senare... sjukresa ska fixas. Och tiden finns...

Arbetsterapi
ska lära mig ta av o på en jacka, modell anorak, samt knäppa knappar snabbare...! Och sen prova hushållshjälpmedel, matlagningshjälpmedel... Under protest... *ler* gillar inte att laga mat!
Men behöver en knaffel (är för feg för kneden) och en sked, griptång och lite grepplast...
Knappknäppare följde med hem. Beställt är kryckhållare till rullstolen.

Imorgon ska har till BOSSE igen, På eftermiddagen. Ska packa mina pappersluntor så jag inte glömmer "mitt liv" hemma!

Ringt hemtjänst-biståndsbedömaren
personen ni söker återkommer 14:00
personen ni söker återkommer i morgon
*Jäsp*

Hysteriska "hjälpare"...
Svårt att få andra att förstå att man vill göra det man kan göra, att man ska göra det man kan göra just för att man kan göra det... är ni med?

Mamma var rätt oki i helgen när hon var på besök, lite stirrig men inte överdrivet snabb att greppa körhandtagen (kanske för jag såg till att hennes händer var fulla av saker!)

Jag behöver inte knuffhjälp överallt. Utan ber om det vid behov, ändå så går min ledsaga 3 cm bakom mig. Vilket gör mig nervös... Och så fort det går lite trögt så knuffar hon på. Visst är det bekvämt att slippa anstränga sig men jag är van att få klara ALLT själv. Det jag inte kan göra blev inte gjort. Nu är det meningen att det jag inte kan eller bör göra ska göras av hemtjänsten, vilket går bra. Men problemet är att jag inte ens hinner göra det jag kan göra.

Jag kan flytta lättare saker, men hinner inte...

Försökt säga ifrån snällt och pedagogiskt. Men måste nog förklara lite mer varför jag måste få göra allt jag kan eller vill göra. Vissa saker jag kan göra ska jag inte göra... Dom är för olämpliga för mig.

Ska ta upp det med henne, vi kommer bra överens och har kul. Så det borde gå bra att förklara för henne att bara för att jag vill rulla själv så betyder inte det att hon ej behövs.

Pratade lite när vi var hos arbetsterapueten, hon tycker min rullstol har för låga körhandtag, höj-o-sänkbara som är på maxhöjd (vilket är lagom för dom flesta knuffare som är vuxna), och då förklarade även arbetsterapueten att denna stol är inte tillför att köras omkring i. Tror det var bra att hon var med där.

Dessutom måste jag tala om att jag inte är en klädhängare! Elrullstolar har ibland lite plats för en jacka kan stuvas in... och även vissa normala... men inte min... Och hennes jacka blir väldigt skitig, saker fastar lite varstans och det blir tvärstopp!.
Varför "springer" vissa när dom kör en i rullstol? Klart dom blir trötta och varma!
Dessutom är jag inte långsammare uppför backar nu än när jag gick sakta sakta på armarna (med kryckor). Och på plant underlag eller nerför är jag mycket snabbare...

Torsdagen den 28/11

En mugg te
Nyduschad
Fleecekjol och fleecemunkjacka på
Dinosauriesockor
Klädhög på sängen
Grushög på hallgolvet
Soppåsar på kö
Telefonluren i handen
Pennan redo
"Personen ni söker återkommer klockan 14", Har jag hört det förut?
Ska avnjuta teet, grönt med citron
Sen klä på mig
Sen vänta
Sen ut
Sen till BOSSE, en elak uppförbacke från tunnelbanan dit...

Fredagen den 29/11

Åh, fick ett vadderat kuvert ifrån hjälpmedelscentralen idag!
En fotplatta... Har så ont på fotsulorna att två elaka hårda rör känns som tortyr... Och efter några tjatsamtal från min arbetsterapuet så fick jag en plastplatta att sätta fast uppepå! På grund av sår under fötterna bör jag inte ha skor alltid.
Det där med att fastna med foten mellan stålrören har jag testat. Den är blå, med gula fläckar och nästan som en lila gloria runt... Höll på att vrida knät ur led när jag vred loss foten...
Har även fått fast handen bland ekrarna... har blåa streck, men dom är på väg att försvinna... Och nu är ekerskyddet på plats! Bra uppfinning *skrattar*

Sitter här och myser... Med en mugg te och lite lättuggat o gott till i en nystädad lägenhet... utan grus på golvet... *ler* än... det var inte blött idag så jag tog inte all sand med mig in...
Var ute en runda men på aptoteket är det personalbrist p.g.a. sjukdom... och lång kö... och det samma på posten... Så det få tas på måndag.
Men jag fick lite mat handlat. Cocopops, yoggi, paranötter, rost´n toast vallmo, ost och lite annat ätligt.

Lördagen den 30/11

Sista novemberkvällen för i år

Har sorterat papper. Och ska slänga en del onödigt tjafs.

Är väldigt törstig. Uppe i flera liter hittills idag. Hum... inte jättebra... Men jag ska ju inte sova än... Någon gång lär ju njurarna upptäcka allt vatten och då lär blåskatarrkänslan hålla igång tills allt överblivit vatten är ute! *suck*

December

Söndagen den 1/12

Vecka 49

Måndagen den 2/12

Många snöflingor
Massor, men framåt eftermiddagen hade som plattats ihop lite, och det gick rätt bra att rulla.

Har just dubbelkollat inför onsdagen. Och enligt sköterskan ska läkaren lagt in sjukresa dit. Men hon kunde inte kolla.

Och till andra mottagningen så vägrar dom ge mig, då anledningen till att jag behöver sjukresa inte är anledningen till det besöket. Reglerna är tydligt säger dom, man kan enbart få sjukresa om det är anledningen till besöket som gör att man ej kan resa kollektivt! Så den tiden ska jag avboka. Ska bara vänta och se om jag kan tjata en runda till på några vänner...

Jag har köpt Kokostoppar! Mums...

Tisdagen den 3/12

En av dom sista saker min pappa och jag pratade om var just Internet och att gifta sig via nätet...
Han skrattade och undrade när man kan begravas där... Något som i dagarna en del tidnignar rapporterat lite om.
Jag sa att det redan finns "webgravplatser" och en del kyrkogårdar har planer på att ha webkameror så man som anhörig kan kolla in graven var man än är på jorden...
Då var det som ett något sjukt skämt...
Några veckor senare var pappa död.
Har iofs en liten minnessida på min hemsida som är offentligen. Men har mer för bara familjen. Och vi som är utspridda mår bra av att kunna komma åt foto och sånt när vi har tillgång till en dator.
Dessutom har vi kunnat dela med oss av våra foto.

Onsdagen den 4/12

01:15
Om ca 8 timmar har jag en beställd sjukresa, med en kombibil... (*pust* det gick smidigt att beställa, tyvärr är sidskydden på rullstolen trasiga så ryggstödet är lite segt att fälla... men om jag fäller fram tipskydden och plockar drivhjulen så blir den ändå "kompakt")

Ska till min smärtläkare... hon som jag fick veta slutat i början på november... om några timmar... efter en dusch, lite sömn kanske...

Är nervös, behöver intyg som styrker att jag använder TENS och ett till färdtjänst, remiss till tandvård så jag får tandvård inom högkostnadskortet så käkleden kan stabiliceras och rehab. Och dessutom smärtstillande läkemedel, två till stre olika preparat att kombinera så mitt liv fungerar som idag, helst lite bättre!
*nervös*

Kokostopparna är slut nu... *ler*

13:15
Hemma, igen... Sjukresorna fungerar bra. Rullstolen slängdes lätt in bak i kombin!

Läkaren var samma som jag gått hos tidigare... Vi gick igenom mina olika smärtstillare... och diskuterade dom. När jag tar vad etc.
Ska testa ett nytt preparat så snart det är släppt i Sverige... Och det ska kunna ersätta två av dom andra... För jag har 5 olika smärtstillare... plus lokalbehandlingsgelé. Vore skönt om det blir 4 istället... Sen ska jag forstätta med mina antidep. Då dessa visar sig vara mycket bra mot några av de smärtor jag har. Så hon tar över receptutfärdandet.

Hon ska ta upp mig på ett multidiagnosmöte ang, tandvård, rehab...
Och färdtjänstintyg... kommer jag att få... *pust*

Rullade lätt därifrån, nästan som det vore "åhlensgolv" under mig... *ler* Känns skönt.

En stor pappkass från apoteket på sjukhuset följde med mig hem. Om allt funnits inna hade det blivit två... så det var tur att de bara hade 4 sjukhusförpackningar xylocaingelé där!

Torsdagen den 5/12

Seg... Och så där "orkar-inte-göra-något-alls"

Men lite blev det ändå. Tvättat... och hängt upp kläderna...
Ätit...
Har fixat lite med rullstolen, rättat till ryggstödet, så nu kan jag inte "slarvsitta" längre... Men ska man slarvsitta finns det möbler för sånt, soffan t.ex. eller sängen full med kuddar...

Jag gillar att skruva och sånt. Började väldigt tidigt i livet utforska funktioner och konstruktioner... Pluggade i 3,5 år inom elektronik. Men min kropp fungerar inte tillräckligt bra för något jobb just nu.

Fredagen den 6/12

Ut en runda! Ska handla snart... sen... idag... Bara i centrum här hemma... Behöver... ska se... mat! just det, sånt man äter...

Hemtjänsten firar Ramadan och jag gav henne "ledigt" och får dom två timmarna en annan gång.
Så jag får förlita mig på omgivningens hjälpvillighet. Vilket går bra.

Efter alla år som nästan sängliggande varje dag, utan möjlighet att komma ut när jag vill eller orkar så njuter jag av livet som en unge i en godisaffär!
Det rullande livet... Trots uppförsbackar och trösklar *ler*

Kokostoppar... igen...
Dessa har ingått i mitt "kokostoppar i knät nerförbacke"-test...
Och dom är helt oki även efter diverse fall och sånt. Gatkanter/"tröskar" orsakade flest närkontakter med asfalten... Men inte ens plastlådan fick några skador...
Till attack... *mums*

Lördagen den 7/12

Glitter!
Överallt, på kläderna, händerna, golvet, bordet... och där jag satte dit det... på min adventsljusstake *ler*
Fäste det med nagellack! *skrattar* blev oki! Blev lockad att göra något när jag såg hur sliten ljusstaken var, skavd, och nött... Dessutom är dom ganska "tråkiga"... jag har två vita... en 7 ljus och en 5-ljus, det är den lilla som jag glittrat till... den med 7 ljus står bakom gardinen i vardagsrummet så den ser jag inte *ler*
Har den tänd för dom som går förbi. Det piggar upp lite, och det lyser igenom gardinen. Hade den i köket innan, mot skolan. Men jag är "aldrig" i köket så det kändes konstigt.

Ska ha den i sovrummet där den får en svart rullgardin som bakgrund.
Ska göra ljusmanschetter av presentband som jag ska krusa.
Länge sen jag pysslade med något sånt här...

Näring är hälsosamt... Näring finns i bl.a. mat, men även i dropp! Som passar mig och min hälsa mycket bättre... *ler* Men det är för dyrt... *blä* Och det finns inga utredningar om mina diagnoser blir mindre jobbiga med näringsdropp istället för mat... Multidiagnoser ställer till problem, då symptomen inte blir adderade utan multiplicerade...

Söndagen den 8/12

Näsblod!!!
En "flygande" kartong slog till mig och det kändes ordentligt... Märkte först efter en stund att den stora handduk som agerar diskställ i vardagsrummet åt en massa brukar och sånt blev röd och fin... typiskt. En sån där dyr tjock... Trodde handdukar var säkra hos mig... *ler*

Sitter med bomull uppstoppat och lär få göra det några timmar... Har ökad blödningsrisk... *blä*

Handduken verkar klarat sig. Den har duschat lite, och jag la på grovsalt. Som tog det mesta.
Och näsan känns mindre *ler*
Jag kan få näsblod spontant och blöda jättelänge. Så jag blir alltid rädd. Efter 22 år med 3-4 gram Acetylsalicylsyra per dygn så har blodet en annan konsistens! *ler*

Håller på att städa i köksskåpen, 3 st nere vid golvet. De var nästan tomma... Massa sågspån i dom sen dom monterade fast fläkten... Sitter på en gammal kontorsstol och sprakar mig fram o tebaka... En minijulstädning... ska ju bara ha minijul i år... *ler*

Vecka 50

Måndagen den 9/12

Coco Pops!
Måndag, måndag, måndag...
hemtjänstsdags, får bli minishopping utan mig och ministädning och bäddning...
Jag är för kass för att vara ut, haft för stora blödningar i helgen... Men CocoPops-en är slut... och jag behöver mer...
*ler*

Tisdagen den 10/12

Insomnia...
Sen ett par dygn...
En sömnforskare... Finns en klinik i Köpenhamn för personer med grava sömnstörningar.
Men mina störningar beror på annat säger dom och går nog inte att åtgärda... beroro på annat? Annat än vad? *suck*
Man mår inte bra av att inte kunna sova, på 48 timmar... ofta... inte en gång per år utan flera gånger per månad.
Men men... jag kan ju göra en massa saker då... som att skriva, filosofera... träna...

Onsdagen den 11/12

Upp som en sol! *ler*
Det var ovanligt lätt att klättra ur sängen. *skrattar*

Ska åka och shoppa! Är evigheter sen. Det jag brukar handla gör jag via Internet, går det ej att få tag på så jag ändra mitt behov!
En tjej som jag mailet en del med ska möta mig utanför tunnelbanan... där... och följa mig hem på fika... ska bli kul!
Ska inte handla jättemycket... men lite sånt jag tål som ej finns här... och snus...
Och en kartong, ask, box... med särskilda mått att ha i badrummet, men den passar väldigt bra även till alla aktuella papper... *hum*, så än jag har inte bestämt var den får bo *ler*
Har letat ett tag... på nätet... Ikea har plastlådor... vita... men helst skulle jag vilja ha något mer roligt... Men plast är rätt bra i badrum... bättre än papp... *jaja*

Somnade 17:00... och var borta i många många timmar... *ler* Var väldigt trött efter shoppingrundan, åhlens och hemköp... totalt 2 timmar... jag är rätt klen!

Torsdagen den 12/12

Satt och grubblade lite...
Väldigt många av mina vänner har jag kontakt med via Internet.

Och en hel del, över hälften av mina vänner har jag lärt känna via mail, Holken, e-maillistor sen jag började med Internet 1995...
En del har hittat mig via min hemsida och sen mailat och sen har vi träffats...
Andra har jag hittat på deras hemsidor...

Jag kan inte skilja mina ex. kurskompisar och min nätkompisar åt. Känner lika för dom. Har ju mailkontakt med dom flesta oavsett hur länge vi känt varandra...

9:45, signalfel på gröna t-banelinjen mellan t-centralen och norröver...
Jag med ledsaga var på väg till Rådmansgatan, 2 hållplatser...
Men alla tåg slog på nödbroms...
Mysigt! Nästan alla i vagen ringde en massa och bytte tider och bokade om och bad om ursäkt...
10:20 gick av tåget när vi hade chansen vid t-centralen...
Ringde BOSSE och sa till arbetst. att jag blir sen.
Min ledsaga och jag satte fart mot Rådmannsgatans tunnelbanestation och pressbyrån med det goda chokladen, en lång bit bort...
Men det tog "bara" 25 minuter...
Sen fick hon ledigt. Hon har ju fler jobb. Och en försening ställer till det för alla.
Så jag bestämde att resa hem själv. Jag rullande inom stan, bojkottade gröna linjen helt, tittade på saker... finns många.. *skrattar*, Köpte lite choklad... mörka fina.. har så jag klarar mig länge nu. Åt lite och åkte hem...

Väl hemma står rulltrappan upp still... och ALLA ska med hissen...
Lång kö. Dessutom går hissen parallellt med rulltrappans och är långsam... Det är ca 3 våningar... *suck* Men jag kom hem... höll på att krocka med samma kille som för några veckor sen... *ler*

Min miljö - uppdaterad

Fredagen den 13/12

Känns som något i bäckenet gått av... eller så... vaknade 03:00 för att ta tabletter... efter att lyckats slumra en stund... vänster höft och bäcken är stumt... och det gör *pip* ont. Ska ta extra smärtstillande om det inte släpper inom en timme... måste få sova lite.

Jag har lussat idag!
Här hemma, iklädd pyjamas... Med en ljuslykta i knät...
Utan att elda upp något...
Två glödlampar gick sönder, den i sovrummet, och den i badrummet! *typiskt*

Och ny har jag klättrat upp på IKEA stegpall och bytt glödlamporna...
*pust* kommer att sova ett tag efter den ansträngningen...
Hemtjänsten var bredvid... Slutat göra sånt när jag är ensam hemma... Hon var något nervös... Nästan som mamma...

Men jag har lite balans kvar ibland... Men det är nog slut för idag... Snubblade rakt in i dörren när jag var klar...
Men nu lyser det både i sovrum och badrum... Bra så hon ser var dammsugaren håller hus... *ler*

Hjälp!
Jag kommer att få hjärnskakning, kotförtjustning och lösa delar i kroppen!

Någon van rullstolsknuffare? Min mamma knuffade mig några gånger i november, och det gick bera, hon var varken slutkörd eller genomsvett...
Nu körde min ledsaga mig igår först hemifrån till t-banan och sen genom Stockholms city, båda tillfällen var hos trött, svettig och andfådd...
Klart dom måste använda olika knuffteknik...
Finns det några knep man kan lära dom?

Har lite sånt jag läst mig till och insett, bl.a. ta trottoarer, kanter etc. rakt... annars får man börja om... och då tutar bilarna... och jag vinkar på dom *ler*
Luta stolen bakåt innan man tar kanten... lite framförhållning...
Tyvärr når jag inte fram, hon har ju jobbat i flera år...
Men hon har aldrig haft någon i en aktiv rullstol förut...

Tips är hjärtligt välkomna!

Lördagen den 14/12

Haft gäster på våfflor, och med en del hjälp gick det bra. Inget jag tappat eller slagit sönder...

Dom hann smita iväg i färdtjänsttaxin innan jag jag tappade resterna av grädden... en massa fina gräddmönster blev det på köksgolvet...
Satt med en slickepott och skedade ner det i soppåsen... och skrattade... inget som varit på mitt köksgolv är ätligt... om det inte varit väl förpackat!
Skrattade gott... var stolt över att inte hällt grädden på någon eller så där i alla fall... det har ju hänt... *ler*

Jag har alltid tappat saker lätt... och det finns många kul berättelser...
Som när jag skulle servera en marängtårta... och la den upp o ner på golvet... mamma tog fatet och stoppade in under, tårtan blev upp och ner, men fullt ätbart... (köksgolvet där var alltid rent...)

Söndagen den 15/12

Var istan och mötte en mailkompis. Åt på BK och handlade jörhandskar på CO. Köpte med vaniljmunkar hit och satt och pratade några timmar. Trevligt.

Jag var vaken lite många timmar istäck och kroppen var lika sakig som igår. Klart överansträngd... Men ibland bara måste jag träffa andra och vara som andra... *ler*

Vecka 51

Måndagen den 16/12

Helgen har varit umgängesrik. Varit vaken två för långa pass på över 6 timmar styck. Så min kropp är knäppare än vanligt nu... Men det har varit kul!

Ätit både 2-3 våfflor och en stor hamburgare på BK med stips... en vaniljmunk och 3 tallrikar coco-pops sen i lördags morse... så min något förbannande tjocktarm trycker sig mot ryggen och mot underlivet... och båda ischias... *mysigt*
Ska försöka tömma tarmen och ta mer smärtstillande... sen lägga mig igen.

Efter gästerna i lördags och stan igår krampar benmusklerna väldigt irriterande. Dom väckte mig natten till idag, med sina ryckningar, får lägga betong på dom... borde få dom att sluta rycka! *skrattar*
Var stående för mycket i lördags. Men det är trångt med två stolar inne...

Måndagen har varit vilande... lugn... men varje gång jag somnade drömde jag mardrömmar... Inte så mysigt. Men jag blev lite piggare trots allt.

Men det har varit värt det. Att få träffa folk, människor, Holkar... Och kunna ta sig ut själv! *ler*

Tisdagen den 17/12

Var på macken och köpte en liten mjölkpaket... och en Toblerone. Segt underlag. Men ett antal frivilliga tog i vid små branta backar... och sen tog jag en omväg hem. 3 dl mjälk och 100 gram choklad i ryggsäcken och en filofax mindre i handväskan rubbade tyngdpunkten en del. Kul!

Onsdagen den 18/12

Vilken sol...
Fräckt...
den som var i morse, just när den klättrade över horisonten...
sen la jag mig igen...

Hemtjänstdag- igen! Skönt!
(känns lyxigt med tre gånger i veckan!)
Dammsuga och handla...
Måste inom Apoteket (handskar och Lactrasekaplsar), Tobaksaffären (snus) och Vivo (risgrynsgröt och lite annat smått som ej fanns på nätbutiken)...
Hoppas på korta köer... annars blir golvet odammsugit ända tills fredag, och det är mycket grus nu, så det blir så repat... ser sandblästrat ut... passar kanske någonstans... vet ej var...?
Senare, fram mot kvällen kommer maten, Piggelin, Mjölk, Coco-Pops och det andra goda jag beställde i går förmiddag hit. *mums*

Torsdagen den 19/12

Idag blev jag så trött på hjälpmedelscentralen...
dom har byggt ihop vissa delar på min rullstol så de olika sidorna är olika... bland annat rullen som sidskyddet sitter... fästet till bromsarna... *suck*

Kul när ens bruksanvisning inte stämmer...
Tack gode Gud att jag är tekniker och fixar det... Hur gör andra?

Ska ta paus till efter nyår. Men sen ska jag fixa resten... Som kryckkäppshållare... och hela sidoskydd...
Sidskydden är spruckna och lutar ut mot hjulen... väldigt kul ljud... *uh*

Aj... Min tarm vet hur den ska göra en redan tjurig dag ännu sämre... Feber, frossa och aj-aj... *suck*
Hade tänkte snurra till apoteket och lämna in recept, köpa svampsalva till handen och sen snurra tillbaka med en omväg och sen hem...
Blev innedag istället... meckadag... börjar få ordning på alla brickor som sitter lite varstans på helt totalt onödigt ställe...
De ligger i en box, i verktygslådan *ler*

Fredagen den 20/12

Efter en mindre behaglig natt... och en väldigt seg morgon kom dagen... Skrev inköpslista, brunfarin, plåtpapper, coco-pops... och knäckformar, fall i fall...
Handlade när hemtjäsnten var här, sen dammsug hon bort lite grus. Måste hitta lösning på grusen...

Lördagen den 21/12

*Jäsp*
Rullade snällt till köket, hämtade en halv kanna vatten... och tillbaka till sovrummet... tog mina mediciner...
Kontrollerade att alla var tagna och sen toadags...

Normalt är min belysning i toa alltid tänd, då jag måste hålla vänsterhanden på drivringen för att komma upp/i, och strömbrytaren sitter på vänstersida...

Men nu behövde jag tända...
och släpper vänsterdrivring för att sträcka handen bakåt, uppåt mot strömbrytaren, fullt koncentrerad...
hör ett skumt mjukt skrap, pang, kläm ljud...
Oj, högerhanden hade fastnat mellan stolen och tvättmaskinen...
*oops* tog en stund att få loss den...

Oki, ut igen och in i köket, frysen, och på med något iskallt...
Oki den lär vara blå ett tag, men tror jag lyckades minska svullnaden en del... heja pommes frites... *ler*

Lika bra att lägga sig några timmar igen... *ler*

Satt och mailade med en kompis och hon frågade om jag fixar tunnelbanan själv med rullstolen...
Svarade ja, och la till att jag även fixar dom nya bra. Vissa stationer är dock det för högt-bredd gap mellan tåget och perrongen för att jag ska chansa... Där får jag alltid hjälp, ingen vill ha en människa ivägen i dörren! Då kan ju inte tåget köra vidare...
Hon muttrade lite om några idioter som glömt kolla när dom köpte in nya tåg... Jag muttrade att jag höll med... Hur pucko får man vara... Missa alla barnvagnar, rullstolar, rullatorer och annat på hjul... *grrr*
Hon har tvillingar och bodde innan på söder, nu bor hon på andra sidan i Sverige...
Där det är spårvagnar istället...

Tänk vad kul det vore om alla barnvagnknuffare, rullstolsrullare/sittare skulle vara ute och åka tunnelbana/spårvagn nästan samtidigt... *ler*

Pendeltåg vore för elakt.
Och jag vill vara snäll, hoppas på julklappar till nästa jul, och man måste nog börja något år före... *ler*

Söndagen den 22/12

Jag fick just post... Vanlig post, en boktidning, en tidning jag prenumererar på och en paketpåse med tre cd-rom, och självklart en räkning... *ler*
Brukar vara så nära jul... att posten delas ut lite extra... Men tidigare har det varit på lördagen... och två gånger på dagen före...
Mysig med söndagspost!
lite att göra så här...

Sop- sön- soldag... 3:e advent...

Sol, ljust ute, svinkallt... suttit i 25 minuter och velat ang. soporna... ska jag ut med som eller inte...
snabbast vore väl att ta ut dom och sluta "oja" sig...
Men det är kallt,
luckan är knäpp, kräver att man styrketränar dagligen för att fixa att få upp den...
och hålet är för litet...
Säkert för att man inte ska kasta in barn där... vilket självklart är bra...
Men varför finns inte massa skydd mot galningar som gör att vanligt folk inte kan slänga sina sopor?

Vecka 52

Måndagen den 23/12

01:55, en iskall vinternatt, minuns 8,9 grader.
Och håller på att skriva en liten lista över vad hemtjänsten ska hinna med denna veckan. En lite ovanlig vecka då onsdagen faller bort som helg-röd-dag... men det blir en bra städdag... *ler* Imorgon blir det julmatlagning (äggkokning!)... och ren bäddad säng...

Redo!? Äggen är kokta, golvet är grusfritt, sängen är nybäddad, tvättmaskinen full med tvätt, redo att köras igång...
Och jag är nog rätt redo för sängen igen... *ler*
Jobbigt att se någon jobba så hårt! Hinner ju vila upp mig innan hon är tillbaka på onsdag!

Alla former av förhållanden måste vårdas. Kärleksförhållande, vänskap etc.

Tyvärr verkar många inte orka, för mycket jobb, för mycket annat... eller så orkar man inte tänka på att man är två... (hur man nu kan missa det?)

Många som är utan erfarenhet av förhållande (egna och även andras) har en ibland något skev bild av vad livet med en annan är.
De tror nästan "alltid" att alla andra bråkar mindre, alla andra har mer sex, bättre "romantik" (fråga ej mig vad det är!) Och ju äldre de blir ju svårare blir det för dom.

Därmed säger jag inte att en man/kvinna på 44 år som varit singel är helt hopplös att leva med. Undantag finns och det hänger ju på vilka krav man själv ställer. Men personer som levt ensam länge har svårare att anpassa sig till en annan... någon annans prylar... tvätt... badrumsprylar etc.
En 28-åring kan ha lika svårt att se att det inte bara finns en bild... Och dygnrutiner... "måste du verkligen borsta tänder, sen dricka ett glas vatten och sen lägga dig..." *ler*

Och oerfarna blir oftare livrädda när man kommer för nära en konflikt, orkar inte lösa det vid det tillfället stora problemet om temuggarna på vasken och drar eller tar det personligt...
temuggar på vasken kan bli väldigt personligt. Och alla jag tar det imorgon leder ofta till att den andra gör det... Även om man inte menar så...

Jag vet inte om jag skulle orka vårda ett förhållande. Har ett antal längre, testat sambo, förlovning och lite sånt, ej varit gift. Och vet hur mycket energi, tid och ork det kräver.

Det är inte bara snuttepluttigt och så där vackert. Det finns en vardag, med morgontrötthet, en kväll med lång kö på ica... jobbstrul... Det finns oxå... Och försvinner inte bara för man råkar vara vrålkär... Det känns i och för sig väldigt mycket lättare att leva som kär... även dom segaste sakerna på jobbet, på skolan, hemma bli lekande lätt när man tänker på Den... (gränsen för mig går vid handtvätt, så kär har jag aldrig varit! *ler*)

Det snuttipluttiga, rosa molnen, det är den känslan man kan vårda väl och få känna ofta om man lägger tid på varandra... inbillar i alla fall jag mig...

Jag är inte variant dra av temuggarna... utan var uttråkning när vardagen blir för seg... för lite konflikter, för lite möten... för mycket problem, för dåligt samvete, för mycket ledsamhet

Tisdagen den 24/12

God Jul & Gott Nytt År!

Lugn Jul!

Nu var snart denna julafton över. En av dom lugnaste i mitt liv... *ler*

Ätit lite ägg, sill, köttbullar, rödbetssallad... godis, druckit glögg, julmust...
Lagom av det jag gillar...

*myser* och tar det lugnt. Vilat en hel del.

Onsdagen den 25/12

Jag äter risgrynsgröt.
Hemtjänsten var och handlade lite åt mig, choklad, risgrynsgröt och Kellogs Coco-Pops... *skrattar* Min basföda...

Sen satt vi och pratade, hennes 10 åriga dotter var med. Kul!
Annars så ska jag fortsätta min lugna jul...

Torsdagen den 26/12

Torsdag och ännu jul...
Tar några dagar att bli av med... men idag är de flesta butiker som vanligt... Men jag tror alla fik, små butiker, tobaksaffärer etc är ingenbommade i centrum... Mataffärerna är de enda och ev kebab-pizza... *ler*
Jag ska rulla iväg och ha en tv-tidning.
Sen ska jag kolla igenom några videoband inför kvällens Crime Night på Discovery...
Ikväll är det "jul"afton för kriminalfallsfreak... *ler*
Gillar inte brott, utan gillar när något kan klaras upp.

Fredagen den 27/12

04:30
Äter lite popkorn.
Tittar på Hawaii Five-0 på femman... något annat finns inte så här dags...
Att snusa och äta popkorn samtidigt är lite jobbigt... *skrattar* men det ska gå!

Varit ute och tränat, kombinerat med shopping...
hemtjänsten har med sig sin 10-åriga dotter som har såååå tråkigt på jullovet!
Fick tag på nästa allt som stått på behöver listan... *ler*
En liten sopborste med skyffel, för att ta bort grusen på hjulen med... en liten plastkanna, att bära saker i, flytande eller fast spelar mindre roll, handtaget är det viktiga... krokar med sugproppar... och krokar med dubbeltejp... och plastförvaringsboxar... sanslöst, på ett ställe... dessutom väldigt billigt... men det lär hålla till det jag ska göra, kannan är väl i störst riskzon... köket... *flin*
Sen städade hon av köket och dammsög och bar ut grus...
Så nu ska jag köra en maskin tvätt... och sen sova... lär somna innan maskinen är klar!

Lördagen den 28/12

2002-12-29: Gisslandrama på Stockholms Central!
En beväpnad man tog två kvinnor anställda på Forex växlingskontor på Centralstationen i Stockholm som gisslan på lördagskvällen.
Händelsen föranledde en massiv polisinsats och dramat pågick ännu vid 23-tiden på kvällen.

Sånt får mig att vilja gömma mig under täcket... Är inte överdrivet rädd för att bli brottsoffer. Är inte heller överdrivet rädd för livet i sig själv.
Medveten av risken med livet... och att alla skall den vägen vandra... "För mer liv före döden!"

Men när galningar tar vapen i sin hand, eller tejpade runt sin kropp... så stör dom min värld... bryter mot mina tankar om liv... får mig att bli snurrig och trött... inte arg... bara ledsen... och frustrerad... maktlös...

Söndagen den 29/12

Dumleklubbor och Piggelin måste bli mer lättåtkomliga...
Frysdiskar och godishyllor är på tok för svåra att komma åt sittande... och gångarna för trånga så inköpsrundan blir mycket långdragen... och en del sura mindre när man blockerar halva butiken med sin närvaro... Tur man gillar att näthandla 90 % av ens behov... Skulle inte orka "slå" mig fram oftare eller längre stunder.

Vecka 1

Måndagen den 30/12

Snödags igen!!!
Segt, jag skulle handlat igår. Men det får bli hemjänsten jobb idag.

Snö blir man av med med hjälp av värme... och varmare sägs det bli om man släpper ut fler växthusgaser!

Men då ökar risken för andra problem... Som översvämningar och sånt skit... *hum*
Och jag kan inte simma... har dessutom vattenfobi... nej. lite frusna vattenkristaller... låter nästan bättre än 25 cm vatten överallt året om... eller 25 cm djupfrystvatten överallt, året om...
Åh vad svårt...

Två hem, ett snöfritt sommarhem och ett snöfri vinterhem... så kommer problemen med jobb, familj, myndigheter, vård, grannar... *hum*

Jag gillar snö...
Vackert att titta på.
Problemen medsnö är oframkomligheten... och trafikfarligheten... något som kanske är trevligare och enklare att lösa... Om gång- och bilvägar blir snö-slaskfria. Och man får bra hjälpmedel som tar sig fram på grusknölig frosig mark... så skulle min vinter vara oki...

Tisdagen den 31/12

Nyårsafton 2002

Jag ska moppa badrumsgolvet med min nya golvmopp innan jag lägger mig. Är väl (*ler*) smärtlindrad... och dom rosa elefanterna hjälper mig säkert!
Har torrmoppat med en sån där mikrofibermopp och kvar är den våta... krävs nog två mamma torkade i november, före dess var det i augusti... *urk*

Sen står köket på tur, hemtjänstens jobb på onsdag! Lär ta ett par gånger att få bort allt ingrott skit...

Haft hemtjänst i snart 2 mån. Har 4 mån kvar. Är väldigt rädd att jag får avslag på förlägningen. De lär ha nya regler och riktlinjer som träder ikraft i morgon 1/1-03.
Började nästan grunna på om det var därför jag bara fick 6 mån, för att nya regler skulle komma... konspiration... *suck*
Jaja, mot badrumsgolvet...
Ska bli kul och kallt... att sitta där en stund och moppa... upptäckte just att skaftet är i fast längd... Kommer att slå ner hela inredningen... För stå orkar jag inte... Med all medicin i kroppen!

God Jul & Gott Nytt År!

2003

Tillbaka till DagboksIndex + Mina Texter - Index-sidan

UPP

Index - QuickIndex © 1996-2015 Morticia