Smittvägar, Riskgrupper och Riskbeteende
Smittvägar
HIV, Humant ImmunbristVirus, det virus somligger bakom det nedsatta immunförsvaret vid AIDS, kan bara överföras vid mycket intima kontakter och genom infekterat blod. Därför överförs HIV på följande sätt.
- Genom sexuella kontakter.
- Vid blodtransfusion av HIV-smittat blod.
- Genom injicerande av små mängder blod, exempelvis då narkomaner delar sprutor.
- Från mor till barn under graviditet, vid förlossning och amning.
- Ibland, men det är mycket ovanligt så kan sjukvårdspersonal bli smittade då de sticker sig på infekterade nålar och vassa föremål.
När HIV kommer i kontakt med celler som viruset kan infektera, så kallade målceller, finns det risk för HIV-smitta. Målceller för HIV finns i så gott som alla våra slemhinnor, i ögonen, i lymfkörtlar, i blodbanan och i nästan alla våra organ. Eftersom den sexuella överföringen är den vanligast så är det målcellerna i slemhinnan som spelar störst roll.
Hud och slemhinnor utgör en barriär mot de flesta smittämnen. Intakt hud utgör ett gott skydd också mot HIV, vilket inte intakta slemhinnor gör, även om dessa alltså är helt utan sår eller bristningar. Vid injektioner och blodtransfusioner passeras de barriärer som finns och då är risken för HIV-smitta stor, till exempel om HIV-smittat blod injiceras.
Den vanligaste smittvägen är sexuellt umgänge, som oskyddat vaginal- och analsamlag och oskyddad munsex. Oskyddat analsamlag är särskilt riskabelt, på grund av att mängden infekterbara celler är större, eftersom tarmslemhinnan innehåller celltyper som förefaller öka risken för HIV-överföring och som saknas i mun- och slidslemhinnan.
Blod, blodprodukter och transplanterade organ testas i vår del av världen mycket nog så risken att bli smittad är mycket liten, men på andra håll i världen är blodtransfusioner en betydande källa för HIV-överföring. På många håll i världen sprids HIV via sprutor som innehåller mycket små mängder blod då sprutnarkomaner delar sprutor. Det finns vissa länder som delar ut rena sprutor till narkomanerna och där har smittspridningen minskat något, bland annat i Sverige.
Obehandlade sexuellt överförbara sjukdomar ökar troligtvis risken för HIV-överföring. Eftersom många könssjukdomar ger skador på slemhinneytorna så är det viktigt att få behandling mot dessa sjukdomar så tidigt som möjligt.
Det finns en risk, om än mycket liten, att HIV kan överföras vid mun-mot-mun-metoden. Det finns munstycke att blåsa i, dessa säljs genom Röda Korset.
Riskgrupper
När HIV-epidemin sommaren 1981 först beskrevs i USA kände man inte till det smittämne som kunde misstänkas ligga bakom de AIDS-sjukas förstörda immunförsvar. Man upptäckte att de som drabbade tillhörde vissa specifika grupper som homo- och bisexuella män, sprutnarkomaner, kom från Haiti eller hade haft sex med någon därifrån eller tillhörde någon av dessa grupper.
AIDS förknippades snabbt med dessa så kallade riskgrupper. I statistiken hänfördes AIDS-fallen till den riskgrupp personen antogs tillhöra. En viss andel angavs vara utan känd risk och dit hänfördes till exempel personer som kunde haft mycket stort antal heterosexuella kontakter.
För att bedöma hur stor riskfaktorn är, tar man hänsyn till vilken typ av riskgrupp en person kan tillhöra, eventuella andra sjukdomar, på vilket sätt smittan skulle kunna överföras och hur smittvägarna ser ut, hur stor del som är slemhinna, samt vilken typ av slemhinna det är till exempel tarmslemhinna eller slidslemhinna. Men det är mycket svårt att räkna ut exakt hur stor eller liten risken för HIV-överföring är i en viss situation.
Man bör alltid utgå från att man kan bli smittade och skydda sig därefter. Det finns dock vissa beteende som är helt säkra, att ta i hand, kramas, äta och dricka ur samma glas och tallrik som en HIV-smittad. Pussar och även kyssar anses vara helt riskfritt.
Riskbeteende
Det som avgör vilken HIV-risk man utsätter sig för är mer vad en person gör än vem man är. Risk för HIV beror också på med vem man gör vad. Detta faktum gör att det är större risk för en man att ha sex med en annan man än med en kvinna i Sverige. Om samma man skulle resa till ett afrikanskt land där en femtedel av befolkningen är HIV-smittad, är det inte säkert att det är mindre riskfyllt att ha sex med en kvinna där än att ha sex med en man i Sverige.
Vissa beteende anses mycket riskfyllda, attdela sprutor, ha oskyddade samlag framförallt mellan man och man. Och via mor till barn under graviditet, förlossning och amning. De flesta risker kan minimeras genom försiktighet och genom att skydda sig. Även genom kunskap och information kan man minska smittspridningen. Det har varit effektivt bland intravenösa missbrukare, de verkar ha minskat på sprutdelningen, vilket lett till färre smittade i den gruppen.
Men fortfarande så registreras nästan 1 person om dagen i Sverige. De är 365 för mycket varje år. WHO har beräknat antalet HIV-smittade år 2000 till 40 miljoner, idag är drygt 30 miljoner HIV-smittade. Och de fattigaste länderna i bl.a. Afrika är värst drabbade. Och den vanligaste smittvägen internationellt sätt, är sexuella kontakter mellan heterosexuella.
Alla löper 100 % risk att smittas. Egentligen. Ingen är immun. Viruset väljer inte bort någon. Viruset bryr sig inte ett dugg om vad du vill.
| 
Anpassad sökning
