HIV/AIDS arbete i Sverige
1982 fick en patient i Sverige för första gången diagnosen AIDS, utvecklad av en infektion med HIV. Men först efter ett par år förstod man att HIV/AIDS var en epidemi som även fått fäste i vårt land, och nu måste bekämpas med alla medel.
I Sverige har HIV/AIDS haft en lugnare utveckling än de flesta andra länder. Ändå rapporteras det ca. 30 nya fall av HIV varje månad. 960930 hade 4366 fall av hivsmitta rapporterats till Smittskyddsinstitutet i Solna. Av dessa hade vid samma tidpunkt 1445 utvecklat AIDS.
©Morticia1996
En global katastrof
Om Sverige hittills har haft en någorlunda stabil situation, ser den globala bilden mer alarmerande ut. I många länder sprids smitta katastrofalt snabbt. Runt om i världen lever nu minst 30 miljoner människor med HIV i kroppen. Och WHO Världshälsoorganisationen, beräknar att siffran kan stigit till mer än 40 miljoner år 2000! Till de högepidemiska områden i världen dvs. de områden där HIV sprids mycket snabbt räknas Centralafrika, delar av Sydamerikas atlantkust, Västindien och områden i Sydostasien. I vissa länder i Afrika antas uppemot 35-40 procent i fertil ålder vara smittad.
Sverige - En del av världen
Eftersom det ännu inte finns något vaccin eller botemedel, trots intensiv forskning, måste man räkna med att HIV kan finns kvar i generationer framöver. En viktig orsak till att Sverige troligtvis kommer att få fler smittade i framtiden är den ökning av antalet smittade i vår omvärld.
Det sker dels genom svenskar, som reser utomlands och blir smittade, dels via invandrare och flyktingar, som kommer hit. Sverige är inte en skyddad och isolerad del av världen. Många oroas av samarbetet inom EU, och att det ska leda till en tolerant syn på narkotikamissbruket. Det skulle då kunna försvåra smittbekämpningen bland narkomaner i Sverige.
Men HIV sprids inte bara inom de grupper, som först identifierades som särskilt riskutsatta, män som har sex med män och sprutnarkomaner. Varje månad smittas 4-5 personer i Sverige heterosexuellt, varav de flesta utomlands. inlämnad 1996 Blekinge
Förebyggande arbete lönar sig
I Sverige har man fört en kamp mot HIV och AIDS sedan 1985 och det har bidragit till, att vi befinner oss i en bättre situation än de flesta andra länder. Smittspridningen har kunnat begränsats tack vare ett intensivt förebyggande arbete. Allmänheten har i regel god kunskap om hur HIV smittar och hur man skyddar sig mot smitta. Men fortfarande finns det mycket kvar att gör även här. Trots den stora informationsspridningen är fördomarna fortfarande många.
Det förebyggande arbetet i Sverige har gynnats av flera saker:Morticia
- Vi har en väl utbyggd hälso- och sjukvård.©Morticia1996
- Det finns ett system för rapportering och registrering av sjukdomar som anses vara samhällsfarlig.
- Vi tillämpar en sträng narkotikapolitik, och missbruksbehandlingen är högt utvecklad i internationell jämförelse.
- Inställningen till sex- och samlevnadsfrågor är relativt öppen.
- Sexualundervisning i skolorna har byggts upp under mer än 40 års tid. Vi kom igång tidigt
med preventivt arbete.©Morticia
- Vi erbjuder gratis och anonym testning på ett stort antal olika mottagningar inom hälso- och sjukvården.
HIV-testning är frivillig. Grupper som gravida och flyktingar/invandrare får speciella erbjudanden om att testa sig. På behandlingshem, häkten och andra ställen försöker man också motivera sprutnarkomaner att testa sig. Numera utförs ungefär en miljon tester per år i landet. Det är dock inte det samma som antalet testade personer, eftersom blodgivare testas varje gång de lämnar blod. De står för mer än hälften av testerna. Sedan hösten 1985 testas blod och blodprodukter, som används inom sjukvården.
Det finns två typer av HIV-test.
1. Vanlig HIV-test som är nästan 100% säker. Resultatet tar ca två veckor.
2. Snabb-test, som är 90% säker. Resultatet tar ca en halvtimme.
Smittan måste spåras1996 Folkhögskola i Blekinge
Sedan november 1985 är läkare skyldiga att anmäla nya fall av HIV-smitta, då fördes HIV in i smittskyddslagen. HIV-infektion räknas till de samhällsfarliga sjukdomarna. Om en läkare upptäcker att en patient bär på HIV, är läkaren skyldig att försöka spåra smittan, sk. partneruppföljning, för att om möjligt finna andra bärare av smittan. Allt arbete är sekretesskyddat. På många sjukhus finns särskilda kuratorer, som arbetar med smittspårning. Samhälle, läkare och individ har alla särskilda rättigheter och skyldigheter på detta område angivna i Smittskyddslagen. Inlämnade på fhs 1996
Regionalt och lokalt arbete
Det förebyggande HIV/AIDS-arbetet i Sverige är väl organiserat. Landstingen och kommunerna har i regel egna program med kontakter direkt ut till hälso- och sjukvården, socialtjänsten, skolan, ungdomsmottagningarna, militära förband, frivilligorganisationernas lokalavdelningar, idrottsrörelsen, flyktingförläggningar m.fl. I slutet på denna sida finns en förteckning på en del av organisationerna som arbetar med HIV/AIDS.
Ett mycket viktigt arbete görs av ideella organisationer som RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning), RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande), RFHL (Riksförbundet för hjälp år läkemedelsmissbrukare), FMN (Föräldraföreningen mot narkotika), Stiftelsen Noaks Ark - Röda Korset, Rädda barnen, Convictus, Positiva gruppen, invandrarorganisationer, religiösa samfund mfl. På alla nivåer, men också mellan nivåerna, förekommer det nära samarbete i olika former av nätverk. En av Folkhälsoinstitutets viktigaste uppgifter är att stötta dessa nätverk.
HIV/AIDS-programmet
Folkhälsoinstitutet har inrättat ett särskilt HIV/AIDS-program som har tagit över uppgifter från den tidigare AIDS-delegationen. Socialstyrelsens arbete på området omfattar enbart tillsyn av vård och behandling samt HIV/AIDS frågor relaterade till intravenöst missbruk. Till Folkhälsoinstitutet har knutits ett råd för AIDS-frågor. Dess tolv ledamöter utses av regeringen och representerar de politiska partierna, Socialstyrelsen, SBL (Statens Bakteriologiska Laboratorium), Landstings- och Kommunförbunden, RFSU och RFSL. SBL ansvarar för den epidemiologiska övervakningen och bedriver forskning för att få fram ett vaccin, sedan 1993 delas vissa uppgifter med Smittskyddsinstitutet.
Viktiga målgrupper
- Ungdomar. För de flesta är HIV och AIDS något abstrakt.
De måste lära sig att vara rädda om sig och att ha säker sex, inte minst vid resor utomlands.
- Män, som har sex med män.
De senaste åren har det rapporterats 8-10 nya fall per månad av HIV i denna grupp. Arbetet med förebyggande insatser sker främst genom organisationer för homosexuella.
- Invandrare och flyktingar. Här sker arbetet främst genom invandrarorganisationer.
- Narkomaner. Varje månad smittas 3-4 sprutnarkomaner med HIV. En stor del av statsbidraget går till att stoppa smittan i denna grupp.
- Allmänheten. Det behövs kampanjer och uppmärksamhet i massmedia som påminner oss om faran med
HIV och att smittan inte bara förekommer bland homo- och bisexuella män och narkotikamissbrukare.
Staten satsar stora summor på det förebyggande arbetet mot HIV/AIDS. Om smittspridningen kan stoppas eller begränsas betyder det att vi inte bara slipper svårt mänskligt lidande utan också höga vårdkostnader, inkomst- och produktionsbortfall mm. Vården av en enda HIV-smittad beräknas kosta mellan en och två miljoner totalt under sjukdomstiden.
Senare statistik finns bl a hos
HIVAktuellt,
Stiftelsen Noaks Ark-Röda Korset,
Socialstyrelsen
|
Anpassad sökning
