skip meny bisexmärke regnbågsfärg
Index  - QuickIndex
»»Twitter ¤

 !!! Kan vara otäck
 «« Ny sida/Uppdaterad
 ¤ Uppdateras ofta

Jag - Om mig
Min Pappa
Mina Ord
- Dagbok
- Stomi !!!
- Texter
- Sex
- Hudvårdsrecept
- Akvarell
Mitt Hem
Om Hemsidan

E-mail - Gästbok

Endometrios
- Endo Fakta
- Endo Symptom
- Smärta - Smärtskala
- Endo Behandling
- Gynbesök
- Undersökningar
- Hur Ser DET ut? !!!
- Ordlista
- Litteratur
- Endo Länkar
- Tips!
- Skriva ut
- Zoladexbilder !!!
- Medical News ¤

FN - Förenta Nationerna

Hiv & Aids
- Historia
- Smittvägar
- Riskgrupper
- Riskbeteende
- Sjukdomen
- Behandling
- Förebyggande
- Skyddsåtgärder
- Sverige
- Ordförklaring
- Organisationer
- Andy, 24
- David, 26
- Källor
- Svepskäl
- Hiv/Aids News ¤
- FAQ om Hiv/Aids-sidan

Links
Loesje
Webdev News! ¤
WebTips ¤
VirusNews ¤

linje

w3c xhtml 1.0

Valid CSS 2.1!

linje

www.shenet.se

akvarell.se

funktionshinder.se

(h)järnkoll

www.aiai.se

Independent Living Institute (ILI)

fulldelaktighet.nu

typiskt svenskt

Amnesty International

nationella hjälplinjen

bris 116 111

bris vuxentelefon 077-150 50 50

1million4disability

surfalugnt

Tipsa polisen om Sexuella övergrepp mot barn-och barnpornografi

Donationsvecka

Copyright ©
Texter, dikter, en del bilder och design skapat av Morticia

Last update:
141206 15:17:30

Gått vilse? QuickIndex

 !!! Kan vara otäck
 «« Ny sida/Uppdaterad
 ¤ Uppdateras ofta

No Cookie

linje

linje

linje

Vädret Rinkeby

linje

vi gillar olika

UPP upp

linje

Nattens Tankar - Jag?

Jag har hittat helvetet

Längst ner i buken brinner en eld
Som smält metall flyter det runt och smälter och förintar allt i dess väg
En bit upp bor klumpen Panikrädsla
Och i mitt hjärta finns en sten fylld av sorg och smärta
Jag är helvetet!
(020315)


dela inte upp mig

Jag har alltid varit öppen, men kanske väntat på frågor i vissa sammanhang...

Lärde mig mycket tidigt att mycket av det som är "jag" inte passar in och att man väntar så länge som möjligt att säga något.

Men har aldrig ljugit utan bara valt att hålla tyst. Gått undan.

Idag har jag inte ork tid att umgås med dom som inte vill ha hela mig
Man kan inte välja vissa godbitar och slänga resten...
Då går jag ju sönder och är inte den som dom tror jag är ändå.


Man kan inte dela upp mig i bitar
och välja ut dom man vill ha,
tycker mest om och sen slänga resten.
Jag är en människa, en individ,
inte en påse Twist där man inte
behöver äta de praliner man ogillar,
tycker direkt illa om.

Jag förstår att det hade varit skönt, underbart
och det allra bästa för alla om man kunde
välja bort de delar av mig som går till
socialen, psyk, angagerar mig i "fel" saker som hiv, aids
och en massa andra bitar som är olämpliga att vara,
gilla jobba med, för tänka på.

Men det skulle inte vara jag.
För jag är allt det och en massa till.
Men det vore kanske bättre för alla om
jag vore en påse Twist eller en ask Aladdin.
För det är pinsamt och skamligt med psyk,
socialbidrag, sjukbidrag p.g.a. psykiska problem
tillsammans med endometrios, och "sånt där".

Men jag kan inte bli någon annan.
Har försökt. Men inte lyckats.
Vet att försöka utan resultat ej räknas.
Men jag orkar inte mer.
Orkar inte försöka igen, att bli någon lämpligare.
Någon annan.

Jag trivs ju rätt bra med mig.


Skrattar åt min kropp. Skulle kunna skriva, en hel bok, ett bokverk, om alla organ jag är sjuk i, om alla diagnoser, funktionshinder jag har...
Alla små lätta saker som andra gör utan att tänka på det som jag måste koncentrera mig på (tandborstning, skoknytning, öppna snusdosan, dricka utan att spilla. etc)

Mitt liv är klart mer händelserikt och spännande än snittmänniskans.

Det har varit ett händelserikt år, de senaste 12 månaderna... på alla mentala, fysiska, sociala plan som går att hitta: några få ex:
Ny egen bostad, 1:a handskontrakt!
Antidep behandling, Efexdor Depot
Terapi för depression och ångest, avslutades i okt
Ny astmabehandling (som tog bort alla akuta attacker nattetid!)
Seperationer... mamma lämnades när pappa dog, syrran gjorde slut med pojkvännen (har ny sambo nu), min bror slängde ut sin sambo, jag flyttade till egen lägenhet.

Nytt Hopp...
Efter alla år som "svårt deprimerad med stora ångestinslag" (diagnos) så gjorde rosa kapslar livet mindre tungt. Har aldrig någonsin sett mig själv i en framtid (möjligtvis om en vecka, men ej om 3 år) och nu har jag upptäckt att jag placerar mig mer som andra gör.

Planerar inte för en framtid, men förbereder inte för döden. Kanske kommer jag aldrig att planera mitt liv. Kanske förlorade jag den förmågan längs vägen. Men så länge jag inte planerar för döden så borde effekten bli att leva *ler*

När jag dessutom upptäckte efter 3 veckor att jag slutat ta citodon då jag fick en viss smärtlindringseffekt blev jag ställd... redan??? men jag trodde ju det kunde ta månader??? har tagit 20 styck citodon på 6 mån...
Men Tiparol, TreoComp, Voltaren tar jag som vanligt...
Men jag klarar mig utan Citodon

Ett lugn
Kan sitta och bara meditera igen
Många många år sen
Kan ligga och gråta utan att få panikattack
sån där njutfull gråt som läker...
Kan komma på mig själv leende åt något underbart
Sånt andra normalt inte ser för deras liv är enklare...
Men när man har flera funktionshinder så lär man sig se andra saker i livet
Lär sig värdera en vacker himmel, ett barns skratt över snön... man kan känna glädje utan att vinna en miljon, utan att få det där nya jobbet, utan att kunna springa, höra, se etc. Det är inte såna saker av avgör. Det är du som person...

Tror att det blir svårt för livet att "slå" de senaste 12 mån... men jag nöjer mig med mycket mycket mindre... *ler* Skulle exempelvis bli mycket lycklig om jag kunde ligga och sova någon natt då och då! (020225)


Önskar...

Jag skulle vilja lova att bli vanlig, normal,
En sån Ni vill ha
En sån arbetar med något förståligt
En sån som folk har respekt för
En dotter, vännina, syster, granne
En människa att vara stolt över
Som har normala vänner
Normala intressen,
som inte håller på med hiv och bögar
Eller som är halvlesbisk,
föredrar själv ickehetero!
En helt vanlig kvinna vore toppen

Skulle vilja lova dig att jag
från och med nu är så normal och
lika vanlig som vem som helst
Inga fler socialbidrag
Inga onormala läggningar eller tankar
Som inte läser om aids och
skriver om sånt som göms för det ska vara gömt
Inte en som ser parasiterna som jämlika
Eller anser att alla har exakt samma rätt till existens


Personligt

Det finns saker som ni inte vet
Saker som ni anser er ha rätt till
Men jag vet att ni inte kan hantera informationen
Så jag skyddar er
Efter allt som hänt i mitt liv
så vet jag att vissa saker ska inte omgivningen veta
Då kommer de att behandla en annorlunda
Och särbehandling är inte mitt mål

Ni tror ni känner mig så väl
Men ni har så fel
När jag inte blev den ni önskade
Så valde jag att berätta för andra
När något hänt i mitt liv har jag inte tänkt på er i första hand
När jag legat svårt sjuk så är det inte er jag saknat
Eller velat ha nära

(4:e november -98)


Tyst

Jag lovade
Men jag bröt löftet
Men straffet min kropp fick
Motsvarar kanske det lidande jag orsakat hos er
I alla fall en liten del av smärtan
Det var så svårt att låta bli att svara
Men jag var mer tyst än jag brukar
Och nästa gång så blir jag lite tystare
Och så vidare
Ändå till jag inte stjäl ljuset från någon
Jag ska bli tystare
Så ni andra hinner prata
Jag ska se till att jag slipper frågor
För då slipper jag svara
Och då blir jag tyst
Tala är silver och Tiga är guld
Och guld är mer värt än silver
Även om jag tycker silver är vackrare

(26:e december -98)


Mes

Jag tillhör de som är mesiga
Fega och rädda
Sen jag var barn har jag kallats mes
För jag inte vågade göra det som de andra gjorde
Jag helt enkelt inte vågade hoppa över stora hinder
Hänga i ringar och dingla
Lärarna gjorde klar att de höll med de andra barnen
Och jag satt stilla på en bänk

Jag är en mes
För jag vågar inte hoppa över stora träprylar
bara för man ska
Eller gå balansgång bara för det står i en läroplan
Jag är en mes
För jag hellre sitter på en bänk och tittar på
Och ser de andra rädda göra saker de mår dåligt av
De är modiga
För de lyder - Jag trotsade och blev en mes

Jag är en mes
För jag hellre gör saker som jag trivs med
Som att hjälpa de som ingen ser
Bli någons röst som inte får tala
Skriver saker som väcker rädsla hos läsaren
Som skrämmer till tanke
Som kräver att man vågar se vad som kan hända
Så gör en mes

För jag är en mes
Som inte vågar hoppa eller hänga i ringar från taket
Som inte vågar springa eller cykla
Men hellre en mes än en modig och lydig
För jag gör det jag trivs med
Jag simmar inte - livrädd för vatten
Jag vågar inte slåss - rädd att bli skadad
Men jag vågar säga ord som är fula som kan skrämma

Jag är en mes
För jag inte vågar sånt som är normalt
Jag kommer alltid att vara en mes
För jag kommer aldrig att göra sakerna
Som när ett barn ramlade i vattnet- Då fick jag panik
Jag hoppade inte i utan stod bara och stirrade
Jag kunde inte, vågade inte, förstod inte
Tur att det fanns andra som kunde rädda honom

(27:e december -98)


Bytes:

Finnes:
30-årig kvinna, dotter etc...
BiFlata,
Sjukbidragare,
Pluggat 6,5 år efter gymnasiet (är utbildad elektronik service tekniker, samt mediaprojektledare (foto mest svart-vitt, IT, lite film),
Levt på socialbidrag till och från.
Psykoterapi regelbundet sen 16 årsåldern.
Endometriossjuk (underlivssjukdom som ger smärtor och i hennes fall skadat tarmen så den kräver mycket uppmärksamhet), nackskadad, astma, allergi.
Svartklädd, klänningar, etc. I spets, sammet, satin
Troende kristen.
Enligt egen utsago har hon aldrig varit otrogen eller horat.
Jobbar ideellt en del, bl a med hiv/aids.

Önskas:
30 årig kvinna, dotter etc...
Gift sedan många år och minst 2 barn.
Krav: Aldrig varit bidragsmottagare eller gått i terapi.
Ett vanligt hederligt arbete, utbildning ej något som värdesätts.
Gärna matlagninsintresserad, och uppskatta att hålla ett hem fungerande.
Inga udda intressen eller "lik i garderoben".
Vit, gärna rödbrunt hår, blå ögon.
Vanlig klädstil, färgglada kläder ett plus
Icke aktiv i kyrka eller något samfund.
Ha en realistisk inställning till vissa grupper i samhället.

lila linje

Mina Texter - Index-sidan

Index - QuickIndex © 1982-2015 Morticia