Som vilka människor som helst

2010-01-31

Assistansberättigade:
är som vilka människor som helst.
Det enda gemensamma är att vi är beviljade Personlig Assistans (PA).
I gruppen assistansberättigade finns personer som är odrägliga, bortskämda, oartiga, knäppa, elaka, underbara, artiga, lat, kontrollerande, otrevliga, reko, cyniska, pessimister, realister, optimister och så vidare.

Personliga Assistenter (PA):
är som vilka människor som helst.
Det enda gemensamma är de jobbar som Personlig Assistent.
I gruppen personliga assistenter (PA) finns det finns personer som är odrägliga, bortskämda, oartiga, knäppa, elaka, underbara, artiga, lat, kontrollerande, otrevliga, reko, cyniska, pessimister, realister, optimister och så vidare.

Dessa två grupper i samhället har en sak gemensam. Att de har med stödformen Personlig Assistans (PA) att göra på ett eller annat sätt.

Och detta leder till en del problem, konflikter.

(Jag ogillar verkligen att dela in människor i grupper)

Ska en assistansberättigad ha rätt att vara superlat?
Alltså inte ens orka vara med en enda gång när PA gör något?
Vilka skäl är giltiga?

Ska en Personliga Assistent (PA) ha rätt att vägra saker (vanliga saker, inte farliga eller olagliga saker) ex-vis vägra gå till apoteket ensam, utan kräva att den assistansberättigade följer med?
När ska det vara okej att vägra?
Ska man kräva att få veta om den assistansberättigade har "giltiga" skäl (psykiska, fysiska, social, eller annat)

Eftersom många inte vet allt om den assistansberättigade så kan man inte veta om det finns "giltiga skäl".

Är det PAs uppgifter att "förändra" en assistansberättigad, dess liv, dess bostad eller vanor/ovanor?
Är personen destruktiv? Klarar inte att själv att se vad som är farligt. Då ingår det för PA att skydda. Men förändra bara för att det ska bli en enklare arbetsplats eller något annat är inte PAs arbetsuppgift Tvätten måste tvättas. Så att föreslå tvättstugan istället är lugnt.
Men att försöka få en nattuggla att vända dygnet känns som ett övertramp.

Men det är tyvärr inte så ovanligt att en PA vill göra ett väldigt bra jobb. Det är så vi människor fungerar. Och inom PA kanske inte det är ett bra jobb att förändra för mycket för den assistansberättigade. Det som är ett bra jobb hos mig är inte säkert ett bra jobb hos en annan.

Drömmen vore att alla assistansberättigade, anhöriga, gode män är supertydliga med vad som gäller. Men så är det inte.
Även den anställde PA-n måste våga fråga sig fram.
Vill personen vända på dygnet? Vill personen lära sig äta en annan sorts mat?