Pivo, plexiglas & Snusbrist
- 12 dagar Europa

Det har hänt mycket. Knappt två veckor av mitt liv. Men så innehållsrika. När vi skulle åka, den där söndagen så fanns inte alla papper till bussen som behövdes, men en som jobbar på skolan körde dit och öppnade kassaskåpet så vi fick allt som behövdes, trodde vi... Det gröna kortet, som behövs i vissa länder saknades. Men vi chansade.

Resan ner till Malmö gick bra, färjan till Köpenhamn och sen mellan Rødby - Puttgarten gick som planerat. Natten till måndagen, vägen till Berlin, sov en del, vaknade då och då för att se våren. Vi blev stoppade av tyska poliser. Vi saknade några viktiga papper, men till slut fick vi åka.

Det gick många mil i Berlin, svårt att hitta, och grått. Vi stannade inte så länge. Åkte runt och letade efter Mitte och hittade en kille som visade oss mot att han fick åka med. Så vi kom till busstationen där vi parkerade och turades om att gå och äta. Mc Donalds billigt och ganska gott.

Dresden, en mysig men något grå stad i östra delen av Tyskland, ganska nära gränsen till Tjeckien, var trevlig. Men vi orkade inte stanna. Ville till Prag. Berg och Dalbana, i minibuss. Kul men säkert jobbigt för den som körde. När vi passerat gränsen så såg vi hororna. Fattiga tjejer på jakt efter pengar. Deras kunder var kanske rika tyskar.

Så Måndag kväll vid 20 tiden så checkade vi in på ett vandrarhem i Prag. Underbar stad. Mysiga pubar och fik. Eftersom Carina var i Prag i höstas så drog hon iväg oss till en mysig pub, allt är billigt i Prag, jämfört med priserna här. Så det blev mat och dryck i mängder. Gick en runda, över Carlsbron, den vackra med statyer. Somnade snabbt den kvällen. Carina den morgonpigga väckte oss med ett skutt. "Det är så vackert" Vi åt frukost på The Globe Book Store. Underbar Cappuccino, Yoghurt och frukt.

Tisdagen ägnades åt att testa hur långt man orkar gå, samt att leta efter ett kafé där vi skulle träffa våra handledare. Tills slut så fann vi stället. Men det var nedlagt sedan ett år. Och vi fick inte sitta på marken utanför för vakterna. Men vi gick lite fram och tillbaka och fördrev en bra stund där. När Lisbeth och Peter kom så var det matdags. Hittade ett underbart ställe, maten var lite konstig, men den var ju billig så det fick gå. Vi hade fixat en lägenhet där vi skulle bo.

Onsdag morgon, frukost på The Globe igen. Starkt beroende framkallande. När vi skulle ta bussen och köra vidare så hade några killar krossat en ruta och stulit hela Helenas packning, Benjamins lilla väska, men körkort och kamera i, Carinas pojkväns objektiv och min kamerautrustning i pappas väska. Blev av en hel del viktiga saker bland annat snus. Samt några exponerade filmrullar. Det enda som inte går att ersätta. Och efter ett antal timmar hos den tjeckiska polisen så var man ganska trött på Prag. Lagade rutan med kartong och tejp. Sen körde vi vidare.

Vägen söderut var fin. Österrike minns jag inget av, sov då. Vaknade till då och då för att lugnt somna om. Slovenien, där skulle vi äta. Hittade en restaurang med VISA lapp på dörren, men när det var dags att betala så vägrade de ta det. Fick skramla ihop pengar. Han blåste dessutom oss på 15 DEM. Resan gick vidare mot Kroatien. Och det kändes bra när vi passerat gränsen och var på väg till Zagreb. Där skulle vi träffa våra tågåkande handledare igen, för att sen åka till Zadar. Men eftersom den var 1:a maj så var det lite för lugnt.

Körde fel väg till Zadar, den gamla, svårkörda över bergen. Såg sönderbombade hus längs vägen. Jag grät. Natten susade förbi utanför bussen. Snö och dåligt väder. Halt. Men Jon körde oss säkert mot kusten.

Någon gång efter midnatt kom vi dit. Lisbeth och Peter väntade på oss. Det var varmt. Duschade och gick en runda iklädd sommarkläder. Underbart. Helenas hus ligger så nära havet att man hör suset. Somnade sent och vaknade inte förrän sent på fredagen. Då var det dags att fixa frukost. Vi hade ganska nära till en affär. Och brödet där var underbart. Köpte en massa vatten.

Zadar - staden vi skulle tillbringa ett par dagar av vårt liv, var mysig. Små gränder, massor med kaféer, det speciella ljuset som finns vid Medelhavet. Jag skuttade omkring av glädje. Så vackert och skönt. Åt god mat, drack Pivo och massor med vatten. Det var som en Julidag i Sverige.

Såg trasiga hus. Granathål. Och ett enormt byggande. Överallt lagade folk sina hus. En sån styrka, att resa sig från anfallen och börja bygga igen efter ett par år.

På måndagen så åkte vi och fixade plexiglas till bilen. Och växlade pengar och handlade mat till resan. Jag letade efter ett vin till mina grannar, utan resultat, men Pivo (öl) och likör blev det. Och en liten flaska rum. Sista natten i huset blev kort.

Hemresan påbörjades tidigt på tisdagsmorgonen. Packade ut oss och all packning före soluppgången. Körde kustvägen norrut. Så vackert. Trots krigets rester av trasighet så var det fint. Klippor som reste sig ur havet. Kurviga vägar. Stannade och ät godis för våra sista Kuna. Eftersom inte Kroatien är med i valutaunionen så är pengarna värdelösa utanför gränsen.

Vi kom till Venedig strax efter middag. Parkerade i ett parkeringshus, för att åka båt in till centrum. Vi blev blåsta på pengar. Gick runt och tittade, åt pizza, den äckligast jag ätit i hela mitt liv. När vi skulle tillbaka till bussen så började det regna och åska. Hittade en buss som körde till parkeringenshuset. Det var värt 1400 Lire. Det var ganska sent på kvällen när vi lämnade Italien. Jag sov nog. Vaknade när vi åkte genom alperna, det var hemskt väder, snö, åska.

Men framåt morgonen så var vi i Tyskland igen. Och av någon konstig anledning som ingen vet, på väg till Berlin igen, trots vad vi tyckte om den staden när vi var där veckan innan. Vi skulle äta där, och fixa pengar att tanka för. Blev ögonvittne till ett rån och ett stort polisuppbåd vid tunnelbanan. Sen körde vi vidare mot Puttgarten. Via trafikstockningar och Rastplatser. Stannade och luftade oss.

Vi kom med en färja på natten, till Danmark igen. Där gick resan till Köpenhamn snabbt. Vi fick vänta en timme på nästan båt. Klockan 4.00 avgick den. Mötte soluppgången i Malmö. Skånes vackra landskap i rosa sken. Och jag var hemma i min lägenhet 6.30 torsdagen den 8:e maj. Packade upp, samlade ihop tvätten och åt lite. Sov några timmar.

Det känns nästan som jag aldrig varit där. Som en dröm. Men en väldigt vacker dröm. Den bästa i mitt liv hittills. Och jag ska tillbaka till Prag. För där kände jag mig hemma.

Mina Texter - Index-sidan

UPP

Index - QuickIndex © 1982-2015 Morticia