Projekt Prosa
Distans
Ett hinder
En mur
Av känslor
Som stoppar allt
Och gör det så tyst
Orden får inte rum
Och tystnade
Ska långsamt döda allt
Ingen ska yttra sig
För de som gömmer sig bakom murar
Tynar sakta bort
Och till slut glöms de bort
Och de ser inte att orden kunde räddat allt
Utan någon annan måste få stå i skuld
Reviren gör oss små
Och så ensamma
Liten mot hela världen
Rädd för allt
Gömmer sig bakom en vägg
Under täcket
För att slippa allt
Textnr: 578
(1:a mars 1999)
Till Menyn
Dagen
Som en evighet
Anads snabbt in
Det är morgon
Fönstret har varit ööpet i natt igen
Stänger det
Går tillbaka tll sängen
Efter morgontabletterna
30 minuter ligga till ibland
Om tiden räcker
Får inte somna
Intalar mig hur syndigt det är
Måste vara vaken
Sömn är synd
Dagens blir längre utan sömn
Om man hinner mer av det man bör
Dagen är den del då alla måsten görs
I mitt liv
Dagen är från det jag går upp tills det jag lägger
mig
Dagen är lång.
Nätterna är borta nu
De var min tid för tanke, musik, kreativitet tidgare
Nu har en kancke en timme "natt" per dygn
Dagens lutare efter midnatt
Har jag sen väldigt ont
Så får jag en natt
Men om tabletterna gör nytta så sover jag bort den
Den heliga tid som är lyx
Dagen är måstens tid
Handla, städa, diska, tvätta
Ringa, besöka, ordna
Stressa, känna oro
Panik och fnitter
Men måsten är dagens göromål
Så i morgon är det dags igen
Och övermorgon
Dagens är alla dagar
Vardagar som hlegdagar
Ingen skillnad
Då skulle jag aldrig få sova
Måste fördela stressen och görandet
Mellan de alla dagar
Mellan olika stunder i livet
Textnr: 579
(2:e mars 1999)
Till Menyn
Möbler
Invetseringar för hemmet
Måsten eller bara till prydnad
Bekvämt och säkert
Mjukt och vackert
Vissa av mina bor hos mina föräldrar
Efter flytten fick inte allt plats
Allt fick inte föjlja med
Kompromissa är ett måste
Två hem blev ett
Och möbler blev över
Lite såldes för att få golv
Och snart ska lite bort igen
Till ett hus
De har plats
Så vi får mer golv igen
För jag gillar inte att klättra på bord och fåtöljer
Vill kunna föra mig
Textnr: 580
(3:e mars 1999)
Till Menyn
Lukt
Väckte ett minne
Men skakad av det
Hinner inte tänka nu
Har snart inte tid att andas
Väckte en tanke
Men blunda bort den
För att slippa bry mig just nu
Orkar inte
Väckte mig från drömmen
Verklignetens doft
Den om vardag och synd
Om konflikter och vänskap
Väckte mig från dvalan
Och kastade mig rakt ut i det hårda kalla livet
Där starkast överlever
Och de andra om de har tur
Fick ett minne som vägrar suddas bort
Med blunande eller ansträngningar
Ett minne om något jag drömmer mardrömmar om
Ännu... Snart 9 år sen
Minns vissa delar så ydligt
Och i drömmarna kommer till och med den döda
"pappan" och gör personen sällskap när de förstår
mitt liv
Inte mig - bara allt runt omkring
De vet att det räcker
Sen sköter grannarna och värden
Resten av vräkningen
Resten av utstötningen
Men er elakhet har försökt ta bort mig länge nu
Era metoder fungerade nästan där jag bodde tidigare
Men ni skulle gå vilse här
För "torgarundan" är större - Och "macken"
flera hundra
Textnr: 581
(4:e mars 1999)
Till Menyn
Antikt
Kanske vackert
Men mest gammalt
Kanske värdefullt
Eller omtyckt
Som mina silverbestick
Jag älskar de
Men de är inte värda något
För någon annan
Ger inte pengar till annat än lite mat
Men krisar det
Så är man säkert glad för det
De kan orsaka krig mellan mig och föräldrarna
De skulle aldrig sälja något som de fått
Inte ens för att överleva?
De sätter sig inte i en sådan situation där det skulle
bli tvunget
Bara såna som jag gör det
Genom dagligt slarv
Och opraktiskt levende
Slarvar bort möjligheterna och står kvar med alla problem
Och ser hur allt glider från en
Textnr: 582
(5:e mars 1999)
Till Menyn
Blandning
Riskakor med gräddfil och löksmak
Men philadelphiaost
Några chokladkex, en gräddbulle
Ett glas jos, kanske lite yoghurt
Och min frukost-lunch är klar
Många kalorier
Få fibrer
Fett och lagom sött
Blir pigg och huvudvärken släpper
Min mat
En salig blandning av ätliga ting
I för många - oätliga kombinationer
Men vad är det för fel på Tacogräddost och chokladrån?
Eller riskakor och chokladpudding
En hamburgare till frukost klockan 15.00
Eller en milkshake som middag
Textnr: 583
(6:e mars 1999)
Till Menyn
Gäst
En avslutningsfika på besöket
Frukost, lunch eller brunch
För tidigt enligt vissa
Men tåget avgår när det ska
ibland
Förtidigt på morgonen
Eller som nu
Fel tid för att alla ska komma
Festerna på natten gör dagen för kort
Och för trött
En gäst igen
Länge sen sist
Skrattat
Och pratat minnen
Från studietiden ihop
Fnittrat och tänkt
Som vänner gör
Och bör
Vår gäst
Hedersgäst?
Känns som det
Och känslan räknas
Textnr: 584
(7:e mars 1999)
Till Menyn
Attraktiv
Runt halsen bar hon ett vackert halsband
Av många små metallöv
Svart eller mörkt
Håret
Ögonen
Händerna
Rörelserna
Så vacker hela hon
Men hon var förbjuden frukt
Upptagen av en man
Men det hindrar inte drömmarna
Eller åsikten av henne vackerhet
Kanske just tvärtom
Textnr: 585
(8:e mars 1999)
Till Menyn
Visioner
Livet skulle blivit så annorlunda
Om allt blivit som drömmen sa
Eller som de dagdrömmarna
Men verkligheten blir som den vill
Utan tanke på vad någon vill, önskar eller drömmer
om
Det perfekta livet
Finns det?
Där allas liv blir drömlika
Enkla men ändå små utmaningar ibland
Som ett nytt jobb, bättre jobb
Men inte de svåra och tunga utmaningarna som jag för in hos
människor
De om liv och de om död
Folk ska leva lungt oh tryggt
Och sen dö snabbt
Så omgivningen slipper störas i sina drömliv
Visionerna om livet
Skapade redan som barn
I sandlådan
I lekstugan
Tillsammans med vännerna
De som vi nog innerst inne ville behålla och göra verklighet
av
De försvann snabbt
Och in kom det mörka
Hemska
Tvången om svåra tankar
Måsten som sårar
Och orättvisorna
För de flesta är något orättvist när de själva
förlorar på det
Så det är väl orättvist då
Sen spelar det ingen roll på vilket sätt
Jag förlorade mina rättigheter och anser det är orättvist
Men de som betalar andras rättigheter tycker det är orättvist
De glömmer ofta de rättigheter de själva har
Som de ta för givit varje dag
Drömmen blir inte sann
Så drömmen få bli en plats dit man flyr ibland
För att tänka och glömma
Och sen återvända till vardagens liv
Där inget är självklart
Allt är ett krig
Om allt som finns
Läkartiderna tilldelas nog enligt bingolottoprincipen
(slumpen avgör eller turen...)
Och bostäderna enligt rikast fört
De andra aldrig
Men någonstans måste vi andra finnas
Eller...?
De andra, de med jobb, bostäder ha sällan med oss i sina visioner
Vi ska avtalas bort
Byggas bort
Gömmas undan
Och till sist aborteras bort innan vi blir till
För abort är helt oki om någon fattig, sjuk besvärlig
människa försvinner
Annars är det fel med mord...
Dubbelmoral?
Nej, de som inte bli självgående ska bort
De som inte överlever utan att sno hjälp från de som betalat
in
De tar vårdplatser från de gamla
Ja såna som jag...
Som betalar in någon skatt
Bara stjäl fram andra
Helt lagligt
Ingen har detta liv i sina drömmar om framtiden
Men de som lever så vill nog få finnas
Inte upphöra existera bara för något hänt som är
mindre kul
Eller totalt vidrigt
Att bli av med det som de flesta se som en 100 %-lig självklarhet
Som för många bara gider ur livet
Som gelé på ett tallrik
Min vision om det liv jag ville leva
Var inte så svårt eller avancerad egentligen
Bara ett lugnt liv
Frisk utan skulder
Slippa jaga bidrag till överlevnad
Slippa hamna längst ner på väntelistan på grund av
oviktighet
Utan samma möjligheter som andra om något hände
Men varför ska drömm gå i uppfyllelse
Bättre att låta människorna
Tro att de är inget värda
De blir tystare då
Ett tag
Sen blir de argaOch arga människor i flock
Kan ställa till det
Men gör man de riktigt fattiga
Så de inte får veta att andra har samma problem så
löser man riskerna för protester
Textnr: 586
(9:e mars 1999)
Till Menyn
Ball
Så fräckt
Minusgrader och moderätt bar mage
Tunna tight som visar allt
(blåfrusna ben)
Och en liten virkad kofta
Ett par hotpants
En liten handväska
Det var allt
Så kallt
Minusgrader
Och snö
Solen fanns synlig, men gjorde ingen temperatureffekt uppåt
Hon var som så måbnga andra
Tvungen att visa sig rätt i tifden
Men vintertid borde vantar och mössa ingå
Och en jacka som täcker magen
Och långbyxor eller långkjol
Men modet går före
Väntar mig bikinmode på vintern
Små gullig behåar
stingtrosor
och kanske kängor
En snygg magkedja vore på sin plats
Och En liten sjal att knyta om kroppen när det är kallare än
5 minusgrader
Kanske en sarong som når knähöjd
Så snyggt på stranden en sommar
Men i skidbacken?
Textnr: 587
(10:e mars 1999)
Till Menyn
Statist
I mitt liv
Fast utan ersättning
Utan vetskap
De fins runt omkring
I min egen såpa
I min egen vardag
De rör sig
Talar och tror att allt är slump
Men de är viktiga delar
Människor i mitt liv
Och jag är statist i ert liv
I allas vardag
Utan att egentligen veta om det
Varje dag
En samling av händelser
Blir till ett nytt avsnitt
Och ett nytt som spelar varje dag
År in och år ut
Dygnet runt
Någonstans på jorden
Textnr: 588
(11:e mars 1999)
Till Menyn
Prinsessan
Som likt en ängel rör sig
Nästan svävar
Ser drömsk ut
Ett sken runt omkring hennes kropp
Och hon är fulländad
Min Prinsessa
I drömmarnas land
Långt från tristessen och regent
Nära den eviga glädjens dal
Där ingen lider
Där livet på går långsamt
Och dit man bara kan resa
Inte bo där
Korta besök
När man sover
långt från de kalla orden
Avundsjukan
Och tjatet
Prinsessan är en ouppnålig symbol
För det förbjudna, det allra vackraste
Och det olämpliga
Men många prinsessor kan man nå
Och få tag i
Och vara nära
Men inte hon som är hos mig
Hon finns inte längre på denna sidan gränsen
Hon försvann från oss
Textnr: 589
(12:e mars 1999)
Till Menyn
Gullet
Den lilla otäcka skällande hunden kallade hon så
Den som bet på allt den kom nära
Människor, andra djur, möbler och hus
Hur kan man kalla den gullet
Eller ens uppskatta och se den varelsen som en familjemedelm
-Den är helt ofarlig
(Ja, om jag är ett flygplan högt ovan jord
Annars är mitt liv i fara)
Och hon blev sur
Jag bad henne så artigt man kunde att hålla in hunden så
jag kunde passera
Men när hon sa:
-Glad att du inte är mitt barn - som du ser ut (håret, kläderna
syftade hon på)
Jag svarade utan att orka tänka på hur det kunde tolkas:
-Trodde såna som du blev tvångssteriliserade, men de har kanske
slutat med det då!
Nu drog hon hunden nära. Och Reaktionen lät sig ite vänta
-Jag ska stämma dig din vidriga horunge, skrek hon så alla i
det lilla samhället borde hört det.
Jag gick förbi
Mot samåkningsplatsen för att träffa mina kursare
Och ta oss de dryga tre milen som det då var till skolan
Berättade när jag kom hem till mina föräldrar om händelsen
Beskrev kvinnan och hunden
Och mamma sa:
- Hon och hennes man försökte få barn i 15 år, innan
de adopterade sonen x...
Och jag ville ramla under jorden
Men hon började, hade inte hon låtit hunden gå till anfall
mot mig hade hon sluuppit orden
Det blev inten stämmning, såg henne bara ett par gånger
till
Men hon hälsade aldrig tillbaka på mina hej...
Jag ville säga förlåt, men ändå inte.
Hon sårade mig och jag sårade henne
Men förlåt borde suttit på sin plats från oss båda
Jag sa saker till en barnlös kvinna som man inte ska
Hon sa saker till mig som man inte ska
Att kalla mig horunge kändes lika hårt som de orden jag sa till
henne
Men såna som jag är nog vår tids häxor
Gullet, hennes hund är död idag
Och sonen är en sk. värsting som suttit på behandlingshem
Önskar att hon tänkte lite mer och skrivit mindre
Hon behandlade sin son som en docka
Hon valde hans lekkamrater
Och såg till att ingen sårade honom
Genom att bygga staket och murar
Ingen kom nära
Tills en dag
Han blev stor
Och muren var för låg
Han stack ut
De köpte honom fri från straff i några år
Sen brast bubblan
Eller så tog pengarna slut
Tänk att några minuter i morgonstress kan föra samma
två människor,
med mycket stora skillnader
Men med en sak genensam
Fast det vet inte hon
Jag kan inte heller få barn utan att adoptera
Men jag hade kunnat sagt samma sak idag
Om jag blev skrämd av en hund och ägaren inte tog mig på
allvar
Orden man säger i panik är inte välformulerade eller lämpliga
De bara kommer för att försöka ge igen
Det är nio år sen nu... nästan exakt...
Och så mycket har hänt i våra liv
För mycket enligt mig...
Textnr: 590
(13:e mars 1999)
Till Menyn
Miljö
Runt omkring oss
Inne eller ute
Under eller över
Osynlig eller synlig
Allt runt omkring
Och någonstans i denna soppa är vi
människan en del av allt som händer på jorden
Maten förmulltnar, ruttnar bort, blir jord
Döda går samma väg
I jorden växter nya mat eller mat till de slut som ätes glatt
upp
med vitlökssmör
Vi är beroende av allt omkring för att överleva
Rubbar vi något med ett gift eller överodling
Så dör även männiksor
Inte alls på en gång
Men alla djur blir drabbade
Människan straffas varje dag med hormonskador som leder till
att små pojkbarn aldrig kan bli vuxna män
De saknar allt som krävs
Naturens hämnd?
Enorma oväder som aldrg varit så vanliga som nu
Äter upp städer
Hela delar av länder
Männisor drunkar i sin eget trygga hus
Återuppbyggnaden tar mycket lång tid
De länder som drabbats mest är självklart de redan fattiga
De som ligger längs ovädrens väg
Att tro sig kunna styra all den enorma kraft som finns där ut
Regnet, vinden, havet, solen m.fl.
Är ett naivt mänskligt försök att kunna ta makten över
allt
Men kraften att lära sig vinna borde läggas ner på att
överleva
mer än 100 år till på denna jord
För mig veterligen som finns det ingen annan planet dit alla vi kan
flytta
Vi människor har ju så stora krav, syre och rätt temperatur...
För inget är helt hopplöst
Men det kräver vilja från alla
Inte bara dom där
någon annan
Utan jag och du
Nu!
Och det är inte sopsorteringen som räddar oss nu
Vi måste nog sluta köpa en del av det vi sorterar
Kanske sluta använda saker som framställs på farliga sätt
Där utsläppen skadar miljön,
och oss själva eftersom vi är en del, precis som maskrosen.
Ingen kan göra allt själv
Men alla kan göra lite
Och lite gånger massor blir mycket
Så inget är meningsslöst
För det är ju små små saker som gör det
en liten cell möter en annan cell och 20 år senare
Så är det en stor klump, massa celler, en vuxen människa...
Så ge inte upp
En liten sak kan avgöra allt
Textnr: 591
(14:e mars 1999)
Till Menyn
Länk
Kan vara ett osynligt band mellan oss
Eller bara den där närhetskänslan som uppstår
Ett tyst samtycke
Eller en öppning på en diskussision
En länk en sammankoppling
Mellan något eller några
Som gör att till en massa av bekanta och främmlingar
Finns ingen länk till någon är det en främmling
Men ett ord och en länk börjar skapas
Och främmlingsskapet suddas långsamt bort
Textnr: 592
(15:e mars 1999)
Till Menyn
Åskan
Paralyserar mig
Slår mitt liv i spillror
Tar bort mitt jag
Och styr mitt liv
Åskan har alltid skrämt mig
Dess enorma kraft
Dess skadeverkningar
Och ljudet stänger mitt hjärta
Kan svimma av skräck
Och får kramp av syrebristen
Men hur ska jag komma ifrån det
Alla bara blir rädda när jag berättar
För svårt att lyssna
för svårt att våga inse
Eller är mina ord så otydliga när jag är i panik
Så inte förstår mig
Textnr: 593
(16:e mars 1999)
Till Menyn
Plus
Jag ska skriva ett brev till
Där allt finns förklarat
Om varför jag levt som jag gjort
Varför valen blev som de blev
människor kan såras av orden
Sanningar som skrämmer finns där
Och jag slipper era reaktioner
för när ni läser det
Är jag borta
Och jag måste skriva
För jag vill inte leva i en evig lögn
Men att välja mellan att skydda folks integritet
eller att själv bli sårad är svårt
Ett omöjligt val egentligen
Men jag måste ta ställning, måste välja
Mot min vilja
Problemet är att vissa kommer att tro att jag njuter av det som lär
hända
När sanningar om personer blir synliga
Men jag vill inte såra
Bara själv förklara varför jag valde att göra på
vissa sätt
Men jag kommer inte att bli förlåten
men jag behöver inte det då
Bara ni andra kan förlåta varandra
I brevet står allt ni behöver veta
Plus en massa annat
mina tankar och filosofiska utsvävningar
Sanslösa frågeställningar och sakristiska kommentarer
En massa bonusord fran mig till er
Snällt? nej, men jag bestämmer vad jag skriver
Och ni lär läsa det
Jag vet att man söker efter svaren
Och ni kanske hittar de i mitt brev
Textnr: 594
(17:e mars 1999)
Till Menyn
Jobbet
En daglig självklarhet som fråntas en del
Av olika anledningar som inkompetens, arbetsbrist och nedläggningar
Omorganisationer och ägandebyte
Besparingarn som stänger sjukhusavdelningar och dra personalen med
sig
De allra flesta vill jobba för sin inkomst
Det är bara en liten del som vill slippa
Och de som vill slippa jobbar...
Medan de som vill jobba går hemma
Konstigt system
Orättvist för alla
Man blir inte rik på att inte jobba
Varje dag är en kamp för att orka få sista kronan
att bli 2 så räkningen blir betald
Alla de omöjliga matematiska beräkningar man måste göra
Tills slut är alla utgifter bara siffror som man måste korrigera
bort
Helst bli av med direkt
Men det går inte
Utan telefon kan aldrig jobbet bli mitt
Eller utan kläder som ser någolunda vettiga ut ser man ut som
en slas
Och jag har fått nobben förr
På grund av fel klädsel
Och fel frisyr
Nu kan de inte klaga på frisyren
Utan hår försvann de problemen
Men jag har ett jobb
En sjukdom som tar 8 timmar per dygn
7 dagar i veckan
Men det räknas inte
Inte heller räknas de timmar som jag måste lägga ner på
annat
som minskar risken att jag blir sämre
Och de knappt 13 timmarns som sen är kvar
Ska räcka till allt från sömn till kanske ett normalt riktigt
jobb
Hur nu den ekvationen ska gå ihop
Går back med 3 timmar per dygn
Och tid går ej att låna
Textnr: 595
(18:e mars 1999)
Till Menyn
Fint
Sansad
En sansad vy av liv
Så lagom
Så perfekt
Små söta hus på rad
Blommor i rabatterna
Inga maskrosor
Så overkligt verkligt
Man kan till och med se det
På riktigt
Otroligt sansad vy av liv
Inget ogräs
Bara vackra blommor
Och i de små söta husen bor de
De sansade
Bakom skyddande fönster
Lever de, så rädda
För ogräs
Ingen får se vad som finns bakom gardinerna
Ingen får veta
Ty, då bli de sårbara
Om sanningen sprids
Som ett löv i vinden
Då Blottas de blommor
Och man kan se maskrosorna
Och de finns ju
Så gula
Så starka
Men så fel
Så fint ska det vara
Inte en maska på stumpan eller en fläck på blusen,
fönstret eller bordet
Det är så viktigt
Viktigare än människorna bakom
Så fint ska det bli
När alla andas i takt
Ler på kommando
Och inte väcker uppseende genom otäckheter som:
konstiga kläder, fel skor, eller några fågelskitar på
köksfönstret
Textnr: 596
(19:e mars 1999)
Till Menyn
Nummer
Listan på alla siffror jag dagligen ringer är lång
Olika kombinationer för olika mål
Och kanske olika att komma fram och få prata med
Men mest är det olika former av telefonköer
Med musik eller med konstiga meddelanden
Allt för att informera om att jag står kvar
Minut efter minut
Timme efter timme
Och notan blir dyr
mycket dyr
Ett par hundra knapptryckningar per vecka på telefonen
Och någon gång kanske jag får tag på de
3 papper som kan ge mig rätt till pengar
Snart 10 månader har jag försökt
Men det enda jag kan är ju att ringa runt
Och fråga, förklara och ringa vidare
Textnr: 597
(20:e mars 1999)
Till Menyn
Dimma
Kryper tillbaka för en stund
In i min egen värld
Långt bort från orden
Tårarna
Och paniken
Med enkla medel som dövar sorg
Slav under tabletterna
Men bara en till...
Måste leva
Eller stå ut
I min dimma finns ingen svår smärta kvar
Allt är en dov mjuk känsla av välbefinnande
Njuter de få minuter jag kan stanna
Innan verkligenheten dra mig ur
För den lilla lilla stund effekten är på topp
är min livsuppehållande sekund
Utan den dör jag direkt
Och kanske med den en dag
Men låt mig stanna en liten stund till
Så länge sen jag kände mig så bra
Textnr: 598
(21:a mars 1999)
Till Menyn
Enkelt
Att glömma bort
Och såra när man borde veta
Någon som sagt något om o om igen
Tror kanske att det fastnat
Men när orden bara går förbi
Inte ens stanna till en stund
Vad ska man göra då
Skriva plakat
Och hoppas på läskunnighet
Eller skrika ut budskapet högt
Jag vet inte
Men jag vill veta
För jag kan göra rätt
Enkelt att försöka komma ihåg
Ibland
Jag skriver lappar
Om någons ord verkar viktiga att minnas
För att inte såra
Så enkelt för mig
Men många lappar kan det bli
Många små ord och dokument som sparas varligt
För att ingen ska känna sig trampad på
Textnr: 599
(22:e mars 1999)
Till Menyn
Vikt
Ett litet kvalster som är lätt att trampa på
Som är borta ur synfältet innan det kommit in
Som en osynlig vind med kyla och värme
Min vikt är låg, undernärd och tunn
Revbenen syns även insidan på dom
Senorna i händerna spretar när jag skriver
Att ha en låg vikt - skapar hat och avund
Minst lilla övervikt hos någon och jag ska få lida
Höra att jag som är så smal ska inte klaga
Men varför bry sig så om sin vikt
Så länge inte fettet ligger där det är farligt
Eller att man mår dåligt så är det inte viktigt
Ens vikt är inte det som avgör en människas sätt
Ens hållning, ens status... det är ens inre
Det som man har därunder... inuti, där är det viktiga
Textnr: 600
(23:e mars 1999)
Till Menyn
Frånvarande
Medveten men ändå bortkopplad
Andas men det känns som om syret inte räcker
Rör mig långsamt
Lever
Men det känns inte så
Behöver sova
Behöver näring
Behöver mer luft
Men jag orkar inte
Känns bortkopplad från livet
Utan att egentligen vara det
Vet att jag finns
Att jag lever
Att jag syns
Men jag är frånvarande
Och andra mår dåligt när de inte syns ofta nog i min värld
Försöker få dygnets timmar att räcka
Dragit ner på sömnen för att inte slösa bort kvällarna
på sjukdomsbestyr
Nätterna är den tid jag gör det
Flera timmar varje natt
Och sen flera timmar till varje dag
Om jag ätit
Annars blir det inte så många
Men tillräckligt för att bli 4 månader per år
totalt... bara för att vara sjuk...
Resten av tiden går till att hitta försörjning, sova, mm...
leva kanske
(Vid heltid jobbar man drygt 2,5 månad)
Men det har inte hjälpt att flytta om de saker jag måste göra
Blir inte pigg, alert och närvarande
Och när ingen märker att man försöker så känns
det meningslöst
För så länge jag inte finns ständigt närvarande
för andra
Kommer jag inte själv att må bra
Finns inga skäl som är acceptabla
När någon mår dåligt för jag är trött
Eller bara inte orkar göra något
Bara ligger still
Och försöker överleva
En stund till
Textnr: 601
(24:e mars 1999)
Till Menyn
Ingen
Ingen var det
Ingen gjorde något positivt
Bara smärtan fanns där
Ingen gjorde lycka
Bara sorgen var där
Ingen lyckades skapa världen på just det sättet
Som drömmen visade
Ingen löste problemen
De är kvar och växer för varje dag
Ingen rättade till misstagen
Ingen gör som jag vill
Bara jag
Ingen kan leva mitt liv som jag vill
Bara jag själv
Och inte ens jag lyckas
För otålig
Ingen är min värsta fiende
Ingen sårar så mycket
Ingen lyssnar dåligt
Och svara aldrig på tilltal
Textnr: 602
(25:e mars 1999)
Till Menyn
Fredag
Sista vardagen i ännu en vecka
Många går på helg
För att hinna ta det lugnt före nästa arbetsvecka
Helg... inte uppvuxen med helg
Arbetstiderna i min familj har inte valt dagar
Utan behöver man jobba och schemat säger man ska
Så jobbar man
Att fira helg, varva ner
Det har inte förekommit
Vilar göra man när man är ledig
Oavsett dagens namn
Semestern är till för att koppla av
Eller att passa på att vara sjuk på
Så man slipper sjukledighet
Och de jobb jag själv har haft
Har inte heller brytt sig om dagens namn
Ska någon jobba så ska någon
Fredag för mig är ännu en dag
Men samma måsten som annars
Och samma attgöralista
Och ofta lite mer
Eftersom dagen efter är helg för en del
Och då är vissa delar stängda
en dag då livet ska vara som alltid
Med måsten och tråkigheter
Och skratt
Och sorg
Fredag
En helt vanlig dag i livet
Som igår
Och som i morgon om inget oförutsett inträffar
För framtiden vet man inget om
Det enda man vet är att just nu finns man
Men det får inte förhindra livet
Och glädjen
Mellan stressen och paniken
Och mellan födelsen och döden
Ska man ju hinna med så mycket
Och alla fredagar är bara en del av den tid
Man har på sig
Textnr: 603
(26:e mars 1999)
Till Menyn
Börjar
Ännu en gång raderar jag allt jag skrivit
För att börja om från början
Måste bli perfekt
Får inte vissa något
Alla detaljer ska med
Alla förklaringar
Ursäkter och tankar
Så ni förstår
Börjar om från början
Om o om igen
För att få med det jag vill säga
Så inget missförstås
Och så ingen såras mer än nödvändigt
För det är oundvikligt att trampa på någon tå
När svåra beslut ska fattas
Jag börjar förså
Min plats här
Vad jag är och hur jag får leva
Jag börjar nästan vänja mig
Men bara nästan
Vissa saker gör mig fortfarande förvånad och arg
Men ilskan lägger sig snabbt
Den kräver för mycket energi
Och kostar för mycket att hantera
Bättre att träna sig på att bli den tysta person de vill
ha
Den som inte protesterar
Eller ifrågasätter
Väntar på att andra ska förstå
Inte acceptera
För då är vi förlorade
Men förstå hur en del får leva
Eller hur vi inte får leva
För jag kan inte välja själv
Men det är inte det jobbigaste
Det är att jag inte ens kan andas snart
Utan tillstånd
Jag har fråntagits rätten att äta
Eftersom jag då inte kan göra det man ska som arbetslös
Måste ju uppfylla kraven
Och min sjukdom klarar inte det
Om jag ätit
Så utan mat i flera dagar är en del av mitt liv
Textnr: 604
(27:e mars 1999)
Till Menyn
Träff
På milimetern
Så exakt
Och segern satt fint
Stoltserade i flera månader
Nytt rekord
Och nya vinster togs på löpande band
Utan att se offren längs färden
För de är inga
Segern är det viktigaste
Och stolt går du vidrae
Mot nästa tävling
För att träffa
För att pricka
För att vinna
Mitt i prick
En fullträff
Men du hör inget jubel
Ingen vet än
För i morgon vet de
När du själv berättar
De anar nog
De såg ju dig på arenan
Ditt liv går ut på att tävla
Och träffa så många som möjligt
Och gå i mål utan att såras
Fin kropp är ditt vapen
Din själ och din charm din taktik
Och dina poklaler arkiverar du i en liten bok
Med namn och adress
Telefonnummer och vissa mått på kroppsdelar
En värdfull bok
För dig
Utan den vet du inget om kvällens vinst
Eller om den du har en träff med i morgon kväll
Textnr: 605
(28:e mars 1999)
Till Menyn
Sminkad
Döljer felen
Tar bort spåren
Täcker sorgen
Och gömmer sanningen
Bakom masken
Som jag måste bära för att inte krossas
Inte ofta
Men vid väl valda tillfälle
Sminkad med omsorg
För att inte synas för mycket
Eller för att ingen ska se
Vad som finns bakom
Så ingen ser hur jag egentligen mår
För då blir det nej
Nu kanske ett kanske
Och det är bättre än aldrig
Eller nej
Enkel lösning men det känns falskt
Men jag har ju inget val
Vill leva
Inte bara överleva
Textnr: 606
(29:e mars 1999)
Till Menyn
Förr
Förr så
Fanns det hopp
Om glädje någongång i framtiden
Då skrattade man av glädje
Inte för att inte såra någon annan
Då för inte så länge sen
Vågade vi tro på livet
Och möjligheterna
Nu har verkligenheten tagit oss i sina klor
Och greppet blir hårdare och hårdare
Och jag orkar inte ta mig loss och fly
Förr så vågade jag le
Nu är jag för rädd att någon ska missförstå
Förr satt jag sällan flera dagar i kö
För att få veta att ingen kan hjälpa
Nu är det min vardag
Förr slapp jag hamna i hålet
Där locket snart läggs på
Textnr: 607
(30:e mars 1999)
Till Menyn
Hylla
Långa rader med böcker
Kunskap och njutning
Miljontals ord
25 meter ryggar
Och sen alla färger
De enda nästan i rummet
Alla drömmar finns där
I olika tappningar
På olika sätt
Lärde mig ordens hemligheter sent
Men hann ikapp de andra
Och lärde mig fly via orden
Och orden blev även mitt vapen
Men även kanske mitt fall
Som för så många andra
För ordens makt är starkare än atombomben
Och det skrämmer de som har makt
De kan ju förlora sin post
För några ords skull
Textnr: 608
(31:a mars 1999)
Projekt Prosa ord Index 1997-2001
Projekt Prosa ord Index 0-Ö
Index - QuickIndex © 1982-2015 Morticia
| 
Anpassad sökning
