Projekt Prosa
Det bästa
För mig
Är inte det samma som för dig
Och det du behöver är samma som för mig
Och det ni andra vill leva för är inte det bästa för
andra
Men alla får plats
Om vi vill ge rum åt dom andra
om vi vill se andra som vi ser oss själva
Och om vi slutar döma innan vi vet något
Textnr: 983
(1:a september 2000)
Till Menyn
Leta
Leta nog
Saker som du tror finns är borta
Eller väl gömda så ingen kan använda dom
Textnr: 984
(2:e september 2000)
Till Menyn
Arbetar
Jag arbetar inte
Därför är jag ingen medborgare
Därför får jag stå ut med konstiga krav för
att få hjälp
Och konstiga regler som ändras
varje gång en annan person svarar i telefonen
Jag arbetar inte
Så jag är ingen människa
Jag är inte värderad till en månadslön, en timlön
Jag är värdelös
I pengar räknat
På andra sätt kanske jag har ett värde
Men det spelar ingen roll
Då det är pengar som är det viktigare Och värde på
marknaden
Arbetsmarknaden?
Och troligtvis även resten av livet
Textnr: 985
(5:e september 2000)
Till Menyn
Yggdrasil
Maktplats
Eller ask?
Kanske ett skrin
Eller en liten kista
Magiskt och överallt
Textnr: 986
(6:e september 2000)
Till Menyn
Fiber
Trådarna i kläderna
De som gör att det blir ett tygstycke
Som täcker kroppen
Och skyddar mot kylan och solen
Och gör mig varm
I täcket, filten, kudden, lakanet
Och på några miljarder ställen till
Och antalet är så stort att jag inte har plats att räkna
ut det
Men vad är en siffra?
Egentligen?
Textnr: 987
(7:e september 2000)
Till Menyn
Lurad
Vill inte säga det, men många är det
Lurade
De är lärda att man inte behöver jobba, bidrag i massor
finns att hämta
De som vill kan leva gott utan krav och tvång
Alla tycks dessutom veta någon som lever så
Men det är få som vet vem
någon jag känner känner en som får 12000 i månaden
från soc
min kusins kompis får massor extra varje månad
Visst finns det människor som får bidrag som man ibland undrar
varför
Det står liksom inte i pannan att hon eller han sökt 250 jobb
och fått nej för hon eller han är helt fel
Eller att personen är svårt sjuk, osynligt sjuk...
när man går till affären gör man ju det de bra dagarna
De andra, de man inte ens vet hur man ska andas, är man hemma.
Visst är det lätt att tro saker folk säger
Och visst går det rykten
Men om det nu vore så lätt att få så mycket från
soc.
Varför är då alla bidragstagare så fattiga
Varför har de knappt råda tt söka de jobb de måste
För kraven ska uppfyllas för att bidraget (eller lånet*)
ska betalas ut
Eller så får de välja vilket av barnen som ska få
gå på skolavslutningsfesten
Vart 3:e år, om mamma och pappa har råd
men visst vore det bra om det vore så lätt som ni tror det är
Då skulle jag och 25 000 till hinna överleva
Jag skulle leva längre
Jag blir sjukare av detta livet
Och skulle ha bättre med pengar om jag vore frisk och jobbade
Så varför säger ni att jag valt att inte jobba?
Och valt at leva på skattemedel?
Vad är välja?
Har du valt att födas en viss sida om en gräns
Få vissa föräldrar som ger dig ett efternamn som gör
att du kan anställas?
Eller har du valt att kunna gå varje dag?
Varför blir ni då så arga och bittra på "systemet"
när ni blir sjuka och upptäcker att det inte är som ni säger
det är
Att man inte kan leva i överflöd på sjukpenningen
eller på bidraget som man bara får om man gör mer än
man fysiskt kan hinna med
Eller uppfyller krav som är omöjliga som att en person i koma
ska skriva på
ett papper annars vräks familjen
den familjen vräktes sommaren 1999 när pappan fick en hjärnblödning,
är man gifta ska båda skriva på ansökningshandlingarna,
läkarintyget ansågs ogiltigt, en liten notis i tidningen, inget
mer
Är det din tur nästa sommar?
(lånet=många får socialbidrag mot
återkrav, detta innebär att när man har en annan
inkomst ska man betala tillbaka. Detta går väl bra om det gäller
en-tre månader.
Men när det är flera år?
Hur länge ska man behöva leva på norm för att bli
skuldfri?)
Textnr: 988
(11:e september 2000)
Till Menyn
Berg
Ska klättra upp och få ordning på allt
För det känns som K2 eller i alla fall Mount Everest
många långa kilometer rakt upp
Och jag har fallit ner därifrån
Och vill så gärna tillbaka
För här nere finns inte ens tid för att överleva
Textnr: 989
(15:e september 2000)
Till Menyn
Ouray
Långt bort
Inte Här
Utan Där
Skulle ta många timmar att åka dit
Och tillbaka hit
Så jag tror jag stannar här
För det är ju här jag är
Textnr: 990
(16:e september 2000)
Till Menyn
Borta
Ibland känns det som om jag inte levde
Att jag inte hinner
Jobbar tills jag blir sjuk
Immunförsvaret är snart helt borta
Men ändå så fortsätter jag
Troligtvis för att överleva
Måste ju få in pengar
Så många måsten
Så mycket som kostar
Jag betalar med mitt liv
Har dåligt samvete för alla som jag inte hinner med
Alla timmar jag fyller med måsten
Alla dagar jag inte ens minns
De som bara stressats förbi
Utan att stanna upp
Utan att tänka
Vet inte varför jag gör så
Varför jag inte anser att mig ha tid att leva
Jag kanske inte förtjänar det
Jag kanske straffar mig
Genom att bara jobba och plugga
Genom att låta bli det lilla extra i livet
Sånt är helt borta
Har nog aldrig funnits i mitt liv
Orkar inte ens bry mig
Jobbar ju alltid
Med feber och smärtor
Ingen läkare har lyckats sjukskriva mig mer än den tid jag är
inlagd
Men jag inbillar mig ständigt att jag ändå kommer att
klara mig
Att vila och fritid är onödig lyx
Och att jag inte behöver det
Att jag ska så mycket att det som är mitt liv är måsten
Fyller min kalender snabbt
Inga tomma luckor
Då är jag ineffektiv
Kanske lat och slarvig
Så många dagar varje år som jag bara inte minns
De är helt borta
Vardagar eller helgdagar
För mig är det ingen skillnad
Alla dagar i mitt liv är nästan lika
Inga är avsedda för nöje eller "icke jobb"
Har nästan två heltids sysselsättningar
Delvis för att kunna försörja mig
Delvis för att fly från livet
Vet inte vad jag är rädd för
Säkert inget allvarligt
Bara det att slippa tänka efter
Slippa bry mig om mig - hinner inte
Rusar fram som ett snabbtåg
Så effektiv
Så blind
Betalar biljetten med mitt liv
Vilket liv?
Kom inte och säg att jag måste börja stoppa
Säga nej till mer
Jag är redan enligt många en besvärlig egoist som bara
säger nej
Som inte tänker på några andra
Utan en iskall varelse som troligvis borde bo i en igloo långt långt
bort från andra
Där ingen blir drabbad, sårad eller tillfogad några andra
men
En repris från 5:e januari -98,
Och insåg att på 2 år och 9 månader har väldigt lite hänt i mitt liv...
Och ändå så väldigt mycket...
Textnr: 991
(25:e september 2000)
Till Menyn
Senast
Tänkte
men orden försvann
Drömde
men drömmen gled ifrån mig
samtidigt som natten blev till dag
Ville
Så innerligt
Men målet har bytts ut flera gånger
Och det jag en gång ville
Kommer aldrig att ske
Önskade
Men någon missförstod och gjorde tvärtom
Så nu har jag växlat om
Och om jag haft tid skulle jag börjat om
Men vem ger än rätt att göra det
Textnr: 992
(26:e september 2000)
Projekt Prosa ord Index 1997-2001
Projekt Prosa ord Index 0-Ö
Index - QuickIndex © 1982-2015 Morticia
| 
Anpassad sökning
